Jojo’s Bizarre Adventure (och nu tänker jag inte skriva ut det mer) är en riktigt skön serie som jag borde ha pratat tillräckligt om vid det här laget. Under helgens fightingsession var det förstås obligatoriskt med Capcoms sköna tolkning av serien. Det var ett extremt obalanserat men väldigt underhållande slagsmål, där figurerna kan hitta på nästan vad som helst. Sedan jag fastnade för spelet sökte jag rätt på originalserien i översatt version och den är magnifik.

Fast Capcoms spel täcker bara en av berättelserna, Stardust Crusaders, den tredje i ordningen. Jojo har pågått sedan 80-talet och publiceras fortfarande, nu i sin åttonde version. Det nya spelet av Namco stoppar in figurer från samtliga serier, från Jonathan Joestars rätt Fist of the North Star-liknande våldsorgie till de senaste flummiga actionberättelserna.

För mig som ignorerat allt utanför Stardust Crusaders är All-Star Battle därför fyllt med främlingar, som allihop har en väldigt märklig klädsmak och som umgås med stands som inte liknar något annat. Jag känner igen originalversionen av Dio (förstås) och Lisalisa, karaktären som Capcom kopierade Rose från, och Jolyne från serie sex (typ?) som jag råkade hitta ett nummer av i Japan. Några har också passerat förbi i shoppinghyllorna på diverse importbutiker. Men överlag är det inget som gör mig särskilt intresserad. Jag kan bara konstatera att den ena är mer vansinnig än den andra.

Lyckligtvis finns hjältesextetten från Stardust Crusaders med, tillsammans med Hol Horse och Dio, så jag har någon sorts utgångspunkt. Jag testade mina favoriter Jotaro, Avdol och Iggy, och de fungerar litegrann som i Capcoms spel. Det är Cyber Connect som utvecklade, samma team som har gjort alla dessa Naruto-slagsmål. Men det här är ett ”riktigt” fightingspel, om än ett som fokuserar mer på extrema specialattacker och Dead or Alive-doftande riskzoner än på riktig balans. Himla snyggt är det i alla fall. Det känns verkligen som att serietidningen har blivit animerad, i fullfärg.

Fast det är fortfarande inte lika bra, spelmässigt, som Capcoms version. För mig är också karaktärsutbudet betydligt mindre intressant. Jag saknar framför allt Mariah och hennes magnetism, men också Alessy, Chaka, Devo och de andra dårarna. Det är synd att den påtänkta uppföljaren till Capcoms spel aldrig blev av, och det är synd att det här spelet nödvändigtvis skulle täcka in alla åtta serierna. Å andra sidan hade det kanske varit svårt att plocka ihop 30-40 bra fightingkaraktärer ur Stardust Crusaders…