Klaga på vädret!

När jag var i Stockholm i veckan så överraskades jag av temperaturen, som låg ordentligt över 25 plus. Gatorna var fulla med folk (och Pokemon) långt in på kvällen. Igår gick jag en lång runda runt Frösöberget i nästan liknande väder i Östersund. Strålande sol och bara lite svalkande vindar då och då. Precis vad alla vill ha, eller hur?

Problemet är att det är september, och när det är högsommarväder i september är det inte bra väder. Det är oroande väder. Många går omkring och njuter och tycker att sommaren gärna får hålla i sig lite längre. Själv tycker jag att hösten borde komma snarast, så man känner igen sig. Hela inställningen är lite märklig. Om du hittar tio miljoner på kontot oväntat, går du då och storshoppar några bilar och en lyxvilla? Eller blir du extremt orolig och försöker hitta ett sätt att åtgärda det uppenbara felet så att det inte drabbar dig i slutändan?

Jag är inte gammal, med geologiska mått mätt. Det är inte direkt så att jag minns när flera kilometer av is täckte Norden. Därför är det väldigt oroande att det har blivit en märkbar klimatskillnad bara på min livstid. Nu kanske det är selektiva minnen, men jag är rätt säker på att all statistik håller med mig. Vädret var stabilare förr. När det var vinter så var det vinter, med lagom mängd snö under flera månader i sträck. Numera blir det snöstormar, sen töar allt bort veckan därefter. Och jag minns att åskväder var en happening. Man drog ut alla sladdar och satt sedan och småmyste medan det drog förbi, någon gång per sommar. Nu går det knappt en varm sommardag utan att det drar förbi ett åskoväder på det, och trots att jag äger en himla massa elektronik orkar jag knappt stänga av datorn längre. Jag skulle aldrig få göra annat än att slå av och på datorn.

Det brukar argumenteras att det minsann inte kan vara någon global uppvärmning, för hur kan vi då ha snö? Som den där fullständigt vidriga republikanen med sin snöboll i kongressen. Det är ungefär som att förneka luftens existens medan man håller på att drunkna i havet. Väder är inte samma sak som klimat, men det som händer är att vädret blir allt mer ostabilt och extremt, medan klimatet stadigt blir varmare och varmare.

Nu kanske jag låter som en skogsmulle, men jag sitter och skriver det här framför min 47-tumsskärm som absolut inte skulle behövas just nu. Jag källsorterar metall, glas och kartong, men ungefär så långt sträcker sig mitt miljöengagemang. Visst, det vore bättre för världen om jag ansträngde mig lite mer. Om jag och typ hela Sverige skulle anstränga oss … så skulle det inte göra ett jävla dugg. Bokstavligen en droppe i havet. Vi har en jord med en liten bubbla av luft och den är gemensam för alla uppemot sju komma fem miljarder som sitter och fiser just nu. Luft (och vatten) har den egenskapen att allt som blandas ut i den sprids relativt jämnt med tiden. För att det ska bli någon vettig effekt så måste hela världen börja samarbeta eller åtminstone dra åt samma håll.

I det läget har vi en inte försumbar risk att nästa president över världens mest inflytelserika nation är en klimatförändringsförnekare. Jag vill inte vara en domedagsprofet, men med tanke på hur akut det är att göra något, så har vi inte råd att vänta igenom en ytterligare galopperande försämring i minst fyra år till. Vi skulle behöva politiker som strävar mot att jobba tillsammans och hitta gemensamma lösningar. Istället har vi en tävling i vem som kan bygga flest murar. Ungern leder, men Storbritannien har precis börjat och USA ligger som sagt bara och väntar i startgroparna.

Det klagas på flyktingströmmarna, för att det är krig och elände i ett par länder. Vänta bara på hur det kommer att bli om översvämningar och torka börjar slå ut kustområden i fattigare länder. Det händer redan konstant i Bangladesh, men vem fan bryr om Bangladesh, liksom? Det är för långt bort för att någon ska ta sig hit. Vi får se om vi bryr oss när Hollands vallar inte längre räcker till. Är det tillräckligt ”kulturellt nära” för att vi ska öppna våra hjärtan, eller kommer vi att stänga gränserna för de där förbannade träskobärande tulpantyperna? När hela länder blir obrukbara kommer det att bli väldigt spännande att se om Norrlands inland eller inre Sibirien kan försörja hela mänskligheten, eller åtminstone den del vi inte har skjutit ihjäl på vägen.

Det behövs som sagt politisk vilja. Vi har ett och ett halvt miljöparti i Sverige. Jag säger ett halvt, för oavsett hur grön den där fyrklövern än är så är det väldigt lätt att bortse från sånt när det finns vinster att göra. Och resten är ett ganska menlöst parti som saknar politisk tyngd och erfarenhet för att driva något. Som vanligt handlar det för mycket om personligheter och mindre om politik, mer om image än vilja. Det skrockas om rödgrön röra när det kommer avslöjanden om giftig färg eller ogenomtänkta flygplatsnerläggningar, och så kan man med gott samvete fortsätta att se fram emot nästa kvartalsrapport och skita i vad några hycklande hippies svamlar om.

Faktum är att vi skulle behöva sju miljöpartier (eller egentligen skulle det räcka med sex). Vi skulle behöva en miljörörelsens Olof Palme som kan ryta till och läxa upp hela mänskligheten. För oavsett om vi tänker slåss på barrikaderna om tjugo år, eller om vi tänker tillbringa en sjysst söndag på golfbanan, eller om vi tänker sitta bistert på farstutrappan med svenska flaggan i topp och hagelbössan laddad och klar, så behöver vi en miljö att göra det i. Om vi sabbar den totalt så spelar inget annat någon roll. Hur många miljoner du än skrapar ihop, så kommer det inte att rädda dina barnbarn från att dramatiskt behöva förändra sin tillvaro för att överleva. Ingen kommer att minnas att du var så jävla duktig om det inte finns någon kvar som kan minnas dig.

Det handlar inte om att rädda jorden. Jorden behöver inte någon miljö. Jorden klarade sig utan oss i flera miljarder år och kommer att klara sig utmärkt utan oss sen också. All skit vi någonsin skulle kunna orsaka är ingenting mot det helvete som den här planeten har varit med om i sin ungdom. Det behövs bara några miljoner år så har all vår radioaktivitet avklingat, och jorden kan tuffa vidare med eller utan djur- och växtliv. Sen behövs det bara någon bakterie i en svavelgejser på rätt ställe så kan evolutionen börja om på nytt, och kanske efter ytterligare några miljarder år prestera en ny intelligent ras som kan utforska världsrymden (lagom till att solen börjar dö ut), eller bara ta kål på sig själv, men oavsett vilket vara väldigt nyfikna på de här märkliga tecknen på tidigare liv, långt ner i sedimenten.

För att återknyta till introduktionen. Sitt inte i din utestol och glassa med en sista daiquiri. Bli istället upprörd över att tiden är ur led. Klaga på vädret, och ta reda på vem som kan göra något åt det!

höst

Det här inlägget postades i Debatt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Meddela mig om nya kommentarer. Du kan också prenumerera utan att kommentera.