Kritisk Lego-massa

Jag paketerade just ett Lego-set som jag köpte i slutet av 2017 och som har stått uppbyggt sedan dess: Destiny’s Bounty från Ninjago-filmen. Och det var en rätt cool båt, men i det långa loppet så tog den mest upp plats som jag hellre ville använda till min klara favorit: Imperial Flagship. Så jag ägnade en filmkväll åt att montera ner det hela och packade in alltihop i grova sorteringar utifrån typ av delar. Tyvärr var det ett av få större set som jag inte sparade instruktionerna och lådan till. På senare år har jag insett att Lego-bygge snabbt kan övergå till hoarder-tendenser om man verkligen vill spara allt, så jag har slängt allt utom renodlade samlarprylar. Så det fick bli ett lite reducerat pris. Till slut lade jag upp det på Bricklink, en procedur som tar cirka tre minuter. Och nu sålde jag det alltså, för ganska precis samma som det rabatterade pris jag köpte Destiny’s Bounty för ursprungligen, plus frakt, betalat direkt in på Paypal-kontot. Och det enda jag behöver göra är att sätta dit en adresslapp och skicka.

lego_destinysbounty

Nu är ju plus-minus-noll inte ett jätteimponerande resultat i investeringssammanhang, och det är nästan skönt. På senare år har diverse icke-fans med jämna mellanrum skrikit i tidningarna att Lego är en sanslöst bra investering – och det var det. Om du köpte svindyra samlarset runt 2007-2011 när Lego började tillverka dem men innan de stora massorna hade upptäckt dem, och att de därför blev jätteeftertraktade några år senare när jag (och miljontals andra) hoppade på tåget. Nu spekulationsköper massor av framtida miljonär-entreprenörer varenda större set som produceras i hoppet om att tjäna storkovan … men priserna kommer aldrig att sticka iväg när alla hamstrar oöppnade kartonger, och samtidigt så har ju Lego börjat ge ut nya versioner av populära set igen. Death Star, Millennium Falcon, Taj Mahal och nu senast det tidigare exklusiva Vestas-vindkraftverket. De som missade extremt eftertraktade set får en ny chans, och kapitalister gnäller över att pöbeln nu får köpa seten utan att betala det tiodubbla till dem.

Jag ser det från ett annat perspektiv. Mycket av det jag köper har någon sorts samlarvärde, men både tv-spel och Transformers har tappat mycket andrahandsmarknad på sistone. Om jag inte säljer mina riktiga rariteter så kan jag knappt vänta mig en tiondel av originalpriset. Medan Lego ofta går att sälja någonstans mellan 50-150% av utpriset beroende på skick och hur eftertraktat det är. Det är inte pjåkigt, särskilt när jag tycker mig ha fått ut underhållningsvärdet som mest består i att titta på grejerna.

Och en ytterligare aspekt: Lego tar upp plats. Med alla grejer jag har stående framme så är det nu fullt i hyllorna, så om jag vill få plats med något nytt måste jag lik förbaskat packa ner något gammalt. Så då kan jag lika gärna sälja det jag prioriterar bort. Nu har jag inget jag tänker köpa precis just nu, men när jag behöver mer plats har jag några stycken alternativ som jag kan göra mig av med, och frigöra några hylldecimeter och några tusenlappar. Och den dagen jag skaffar mig mer utrymme är det nog ingen risk att jag ångrar mig. Det är inte precis som att Lego har slutat göra extremt stora, extremt dyra och extremt coola set …

Det här inlägget postades i Prylar och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Meddela mig om nya kommentarer. Du kan också prenumerera utan att kommentera.