Skulle du fråga en stor andel av västvärldens befolkning vad som är viktigast just nu så skulle du få många svar. En del skulle kanske nämna att utrota svält eller dödliga sjukdomar. En del skulle syfta på Ukraina-krisen. En förtvivlat stor grupp skulle svara det senaste urgulliga kattunge-memet på Facebook eller att få veta vem som Justin Bieber är ihop med.

Själv anser jag att en av mänsklighetens viktigaste uppgifter, på lång sikt, är att utforska andra planeter. Och det gör vi, sakta men säkert. Voyager 2 har precis lämnat solsystemet på en resa som får Columbus tur över Atlanten att likna en tur ner till 7 Eleven. Vi har Cassini i närheten av Saturnus som precis har gett oss den banbrytande nyheten att det finns enorma hav under ytan på dess måne Enceladus. Och så har vi Curiosity, eller NASA Mars Science Laboratory Curiosity Rover som dess fulla titel lyder.

Alltså, i detta ögonblick finns det en självgående robotminivan på ett ton, som drivs med en kärnreaktor, som har ett laseröga som kan förånga och analysera markprover, som är fullproppad med kameror och sensorer och som regelbundet rapporterar till hela världen vad den hittar via Twitter. Och den åker runt i godan ro på en helt annan planet och söker efter spår av eller förutsättningar för liv. Bara för att vi kan. Bara för att vi är nyfikna. Och bara för att vi en dag ska bo där.

Och så har den tagit världshistoriens mest svårtagna selfie.

Med nattemperaturer närmare 200 minusgrader och en praktiskt taget obefintlig atmosfär (som Curiosity för övrigt stormtrivs i) så är det inte direkt gästvänligt, men så behöver det inte alltid förbli. Det finns sätt att förvandla Mars till ett rätt behagligt ställe. Och visst, det kommer att ta ohyggligt lång tid och kosta ohyggligt mycket. Men det är bara att inse fakta: vi ryms inte på Jorden. Vi är redan förmodligen för många och det är möjligen redan för sent att återställa den balans som vi har varit fullt sysselsatta med att sabba de senaste tvåhundra åren. Att skapa en Jorden 2.0 och kunna börja om med nästan lika mycket nytt utrymme och resurser, hur mycket är inte det värt?

Problemet är att inte du, inte jag, inte dina barn och inte dina barnbarn kommer att få någon glädje av det. Och när gemene man knappt kan förmås att pensionsspara så kan man förstå att det är svårt att motivera någon att satsa dessa fantasibelopp för att vi om sisådär tusen år ska kunna ta en promenad i det friska Mars-vädret.

Hur som helst, åter till denna fantastiska pionjär. Lego har sedan en tid haft Cuusoo-projekt, vilket låter fans konstruera egna modeller och skicka in dem för bedömning och eventuell försäljning. Det är inte särskilt många som har lyckats och det är väl egentligen först Minecraft-legot (som finns i en butik nära dig) som har blivit riktigt populärt. Nu kommer snart Ghostbusters-bilen, men först alltså en Lego-version av Curiosity Rover.

Det fascinerande med den här modellen är att den är skapad av ett Lego-fan vid namn Stephen Pakbaz, som även till vardags har arbetat med delar till just Curiosity. Så han om någon har förutsättningar att bygga en både smart och trogen modell.

Det är förstås en ganska färglös design, men proppad med detaljarbete för att antyda diverse instrument. Baktill sitter kärnkraftsaggregatet och framtill finns en kameraarm. Laserögat som ger Curiosity dess Wall-E-liknande personlighetsdrag finns förstås ovanpå. Men det mest imponerande är hur hjulupphängningen fungerar för att stabilisera själva fordonet och alltid ha alla däcken i marken.

Curiosity är ett lagom komplicerat bygge med en del riktigt smarta finesser, och en riktigt presentabel modell i slutändan. Råkar du vara ett fan av både astronomi och Lego så är det absolut ett rekommenderat köp!