Som jag berättade tidigare påbörjade jag ett ihopsamlande av delarna till Ultimate Collector Series R2-D2 bara någon vecka innan jag hittade honom i butik. Och efter att ha byggt ihop honom var jag riktigt förtjust, och det kändes som ett slöseri att bara låta de här speciella bitarna ligga och skräpa (eller sälja tillbaka till någon annan på Bricklink). Så jag började planera en andra droid.

R5-D4 är en av många astromechs som skymtar förbi i filmerna. Han har en minimal roll i film ett (fyra), där han först håller på att bli köpt av Luke Skywalker, men pajar sin motivator (vad det nu är för något) så att Luke ändrar sig och väljer R2-D2 istället, och därmed lägger grunden till att rädda hela galaxen eftersom R2-D2 råkar vara så bäst. Eftersom George Lucas redan då kände till det här med merchandise så gjordes det Kenner-figurer av precis allt som syntes på bioduken. Och bland alla framstående karaktärer som jag fick som barn, som själva R2-D2, Luke Skywalker (i X-Wing-dräkt), Darth Vader, Leia (i Endor-dräkt) och så vidare, så fick jag också R5-D4. Därför är jag lite extra förtjust i honom.

Och ska man nörda ner sig lite så tycker jag att det är irriterande (och så typiskt) att R5-D4 i efterhand har fått en massa karaktärisering som han inte behövde. Tydligen, om man läser officiella källor, så var det inte bara en lycklig slump att han råkade gå sönder. Nej, det var R2-D2 som aktivt saboterade honom under färden i Sandcrawlern. Förutom att det gör R2 aningen psykotisk (och hur i hela friden kunde han veta att Luke ens skulle köpa C3PO OCH en astromech?), så är det ytterligare ett sånt här exempel på att ALLT måste kretsa kring precis samma figurer genom 25 års berättande. Sen kom det till extra bakgrund som berättade att R5-serien helt enkelt var en lågbudgetserie, så det var därför Luke valde den först, och det var också därför dess släkting R5-D8 så praktiskt RÅKADE misslyckas att hålla Jek Porkins vid liv i striden mot Dödsstjärnan. Jag stör mig något ohyggligt på den här typen av berättande där precis allt måste passas ihop så himla smidigt.

Nåväl, åter till min Lego-version av R5-D4. Det är egentligen väldigt små skillnader mot R2-D2, vilket kan förklaras av att den ursprungliga modellen troligen var en måttligt ommålad kopia. Under större delen av bygget behövde jag bara byta ut en rad av vita delar mot röda, vilket krävde lite omflyttningar för hållbarheten, samt de utfällbara panelerna. I övrigt är han blå och vit på samma ställen som R2. Huvudet är förstås helt nytt. Jag byggde de nedersta två lagren efter ritning, men gjorde sedan en egen ”krage” av tjugo sektioner med gångjärn. Här funderade jag på silverfärgade paneler men allt silverfärgat, särskilt tiles, är ohyggligt svårt att få tag på.

Resten av huvudet består mestadels av sluttande bitar, och ”ögonen” är, förstås, hinkar. Sidoställda paneler fick representera dekoren på sidorna, och så blev det ett lite förenklat lock ovanpå. Precis som R2 sitter huvudet på en enda axel i mitten och är ganska enkelt att lyfta av. Det roterar förstås precis som det ska, och alla övriga funktioner är identiska. Jag funderade kort på att göra en ”defekt-effekt” så att något kunde poppa ur huvudet på honom, men det gick inte att rymma tillsammans med mekanismen inuti, och till mitt försvar hade inte heller R2 sina funktioner i huvudet.

Jag är rätt förtjust i båda två, men bygget blev inte så trevligt som jag hade tänkt eftersom jag hade räknat fel på antalet bitar, så jag fick beställa mer bitar för att fortsätta, och sen upptäckte jag ännu fler bitar och fick beställa även dem. Det drog ut på tiden och ockuperade ett bord i onödan, och blev irriterande i allmänhet. Men nu är jag glad över att ha den klar.