Den har redan funnits ute i fem år, längre än vad jag har varit aktiv Lego-samlare i modern tid. Men jag slog ändå inte till, trots att jag såg den i butikshyllorna hela tiden. Men nu när en Beetle i samma stil är på väg insåg jag att jag behöver den, och lyckligtvis är det här ett av fallen då det inte blir dyrt att vara sent ute. Campern finns fortfarande i butiker och även direkt från Legos hemsida.
Så hur står den sig idag? Mycket, mycket väl är svaret. Det är en rejäl pjäs. Dryga trettonhundra bitar fördelade på ett enda fordon ger ganska mycket volym, och resulterar i en bil i ungefär skala 1:12. Fast det här med skala är alltid vanskligt med Lego, då det finns vissa minimimått, och utrymmet inuti är aningen begränsat. Samlarfigurer i skala 1:12 passar tyvärr inte alls, men däremot är Legos egna gamla ”storfigurer” som Technic-figurerna och Belville-dockorna utmärkta som resenärer.
Det som utmärker Camper Van är en fantastisk detaljrikedom. Utsidan är förstås strålande, med undantag för några ofrånkomliga glipor där sidodörrarna ska kunna öppnas. Jag är inte hundra procent nöjd med fronten, där två böjda slangar ger den klassiska formen men det röda och vita är kantigt bakom. Men i det stora hela – riktigt bra. Men det är när man börjar öppna allt och kika inuti som detaljrikedomen blir helt sanslös. Med en större skala än ordinarie Lego ryms det också fler smågrejer, och i förarhytten (förstås med två sittplatser) finns både ratt, spak för blinkers, broms och gaspedaler (får förmoda att den har automatlåda) samt växelspak.
Baktill är det en fullt inredd husbil med två rejäla säten och ett bord, en liten vask och smarta hyllor dolda i dörren. Tidstypiska gardiner i tyg förhöjer stämningen tillsammans med en lavalampa, en upphängd t-shirt (med uppmaningen: Make Lego models, not war) och en krukväxt som, med tanke på tidseran, inte har några som helst centralstimulerande egenskaper, vi lovar. Som om det inte räckte går ena sätet att fälla upp till en rejäl brits.
Ytterligare detaljer inkluderar motorutrymmet, som förstås går att öppna, och en unik uppfällbar vädringsdel ovanpå bilen. Hela partiet går att lyfta upp på svängaxlar och hålls ihop av ett tygstycke. Det finns också ett takräcke för packning (även om ingen specifik packning ingår) och möjlighet att öppna både fram- och bakrutan.
Bygget är intressant hela vägen, och det hinner aldrig bli några större upprepningar eftersom bilen är så komplex. Om man inte spoilar detaljerna i förväg tar det ett tag innan man inser vad man faktiskt bygger – särskilt genialt var sättet man fäster de lutande fönsterstolparna. Något som däremot måste kritiseras en aning är dekalerna. Okej att man får klistra dit dekaler för exempelvis t-shirten. Men både framrutan och bakrutan använder genomskinliga klistermärken på genomskinliga paneler, och minsta fingeravtryck syns tydligt, särskilt om man placerar dem aningen snett och tvingas riva loss och börja om. Påpekas kan också att VW-loggan är ett klistermärke och det syns direkt om den hamnar någotsånär snett. Jag tränade med ett annat Lego-klistermärke på rund platta och lyckades få till den hyfsat, men som nästan bokstavligen det sista man gör är det ett onödigt nervöst moment i ett annars trivsamt bygge.
Otaliga har redan hyllat Camper Van och jag kan bara stämma in i kören. Det är Lego när det är som bäst, och bör vara av intresse både för Lego-fans och för bilfans i allmänhet och Volkswagen-fans i synnerhet. Nu när det snart finns fyra bilar i den här ungefärliga skalan (VW Camper Van, Mini Cooper, Ferrari F40 och så VW Beetle) tror jag inte att den här blir särskilt långvarig, förutom då för att fånga just sena intressenter i och med efterföljaren. Så passa på att skaffa den snarast möjligt, innan det är för sent. Trots dess långa produktionsliv tror jag att det här kommer att bli en raritet framöver!