Leo Ieiri fortsätter med sina korthuggna titlar och den tredje skivan heter kort och gott 20 (som Leo själv var då). Den känns lite mer seriös och inte lika skrikig om den föregående. Leo är fortfarande kaxig, som i den dundercharmiga ”Junjou”, men det känns mer självsäkert och mindre uppkäftigt. Överhuvudtaget är skivan mer varierad, med både lugna finstämda stycken som ”Little Blue” och ”Last Song”, och ösigare sådana som ”Two Hearts” och ”Miss You”.

Den trevliga ”Silly” förekommer i två versioner, dels en gitarrig, lite stökig version och dels en med ett mer orkestrerat sound. Jag gillar bryggan upp till den sista refrängen som har mycket känsla. Det är något som genomsyrar hela skivan, även i de lite sämre låtarna. Även när hon experimenterar med någon sorts jazz-fusion i ”Love & Hate” så är det fortfarande helt okej, och två av balladerna, ”For You” och ”Still” är trevliga men bara lite intetsägande. Skivans höjdpunkt tillsammans med ”Junjou” och ”Two Hearts” är nog ”Kokoro no Katachi – Another Story”, som påminner lite om Cranberries ”Dreams”, särskilt i inledningen.

20 har många bra låtar och känns som att Leo hittade en riktigt bra nivå där.