Crescendot i del fyra ligger bakom oss, men fortfarande är det mycket kvar av Linda och Valentins äventyr. Genom att förhandla med självaste Treenigheten (i aningen oväntade gestalter) i slutet av det förra äventyret har agenterna räddat Jorden från undergång, men i gengäld har deras framtida nutid utplånats från historien (så går det när man ändrar på saker – därav behovet av tidsagenter till att börja med). Del fem täcker upp tre äventyr om deras väg tillbaka till någon sorts normalläge.

”Bortom okända gränser” är ett intensivt spiondrama, med tydlig filmkänsla. Det börjar med en lång inledning helt utan våra hjältar, där en mystisk man mördar en utomjordisk varelse för att ta hennes krafter, och sedan återvänder till Jorden. Där är Linda och Valentin i färd med att utreda en farlig eskalering som hotar leda till kärnvapenkrig. I ”Hypsis blixtar” handlade det ju om gudomlig påverkan för att slå ut viktiga kontrollfunktioner, men nu försöker någon på affärsväg starta det slutliga kriget. Det är en utmärkt historia där vi får återse Albert från den föregående tetralogin, och både Linda och Valentin får briljera. Även om de har förlorat sitt understöd är de tillräckligt beresta för att ha många tillgångar, och likt en utomjordisk James Bond utnyttjar Linda en rad organiska småprylar, som den levande kameran TümTüm från Lüm och en dehydrerad brevduva i form av en Tchoung.

Ett annat väsen är mittpunkten för nästa historia, ”De levande vapnen”. Efter en lång tid har Linda och Valentins rymdskepp börjat bryta ihop och deras resurser håller på att ta slut. De tar sig till en ny planet där det pågår ett krig mellan två barbariska stammar, där de träffar tre konstnärer med märkliga förmågor. Det Linda inte vet är att Valentin har ett levande vapen med sig. Det här är lite av en tillbakagång till de tidigare berättelserna, där Linda kritiserar Valentins pragmatism och försöker lösa problemen på ett smartare sätt utan att bryta mot sina principer. Det är också ett fantasifullt och färgstarkt äventyr som möjligen lider lite av att många inslag känns igen från tidigare.

Sen har vi ”Maktens cirklar”, som var en stark inspiration för Luc Bessons film ”Femte Elementet”. Mezieres hade tillsammans med Christin påbörjat det här äventyret med konceptbilder på en framtidsstad där svävande bilar åker i linjer mellan skyskraporna. Som en framstående fransk designer kontaktades han av Besson, som höll på att utveckla ett science-fiction-äventyr tillsammans med bland andra Moebius. Han fick avbryta det projektet när ”Leon” blev aktuell istället, och under tiden slutförs ”Maktens cirklar”. När Besson sedan återvänder till sitt andra projekt tar han inspiration av Mezieres till sin film.

Men nog om det. I den här historien har våra hjältar blivit desperata, och för att kunna reparera sitt rymdskepp tvingas de blanda sig in i den korrupta världen på Rubanis, där de styrande drabbats av ett mystiskt virus (genom att titta för mycket på TV). Det är ett mustigt äventyr med en del skarp satir och sköna utomjordiska barer fyllda av mysko varelser. Tillsammans med sina gamla bekanta, de giriga shingouzerna, får Linda och Valentin lösa mysteriet och samtidigt nätt och jämnt undvika ett inbördeskrig.

”Maktens cirklar” är också en utmärkt berättelse, men här blir också den nya översättningen väldigt torr i jämförelse med originalet. Jämför följande ordväxlingar:

(mellan två taxichaufförer på väg att ge sig in i krig)

”Häftigt! Du umgås visst med rikingar numera!
”Det är en brud som pröjsar. En riktig snygging!”
”Den där bruden, är hon ledig eller upptagen?”
”Upptagen, men hennes kille är inte speciellt imponerande.”

”Ebebepärlor! Har du ihop det med turister?”
”Kan man säga. Du ska se tjejen. Kanon.”
”Är hon tingad då, kanontjejen?”
”Tingad. Men killen impar inte.”

Det är säkert mer ordagrant nu och på den gamla tiden kortades ju ofta texten ner för att bättre rymmas i pratbubblorna, men jag föredrar ändå originalet. Med en toppenberättelse och två lite svagare är del fem av de här äventyren fortfarande ett bra album, och som vanligt är teckningarna strålande och perfekt återgivna. Vi får också en lång inledning som diskuterar lite mer kring våra hjältar och tar upp vändningarna kring ”Maktens cirklar”. Men nästa samling känns ännu mer spännande. Det är ju bara ett av de äventyren som gavs ut på svenska när det begav sig …