Det här är något som vi har väntat på i nästan bokstavligen 20 år. Alvglans hade tagit över utgivningen av Linda och Valentin från Carlsen Comics och gav ut album nummer 13-16 i ordningen, men där i mitten av nittiotalet började den ursprungliga seriealbumsboomen mattas av. Vi hade alla Tintin, vi hade alla Asterix, vi hade alla Lucky Luke, liksom. Så ”Hotet mot Ultralum” blev den sista översättningen, ett lite snöpligt slut för en så mäktig serie. Men nu fortsätter Cobolt för fulla muggar och del sex av de samlade äventyren innehåller både just Ultralum och ytterligare två, aldrig tidigare äventyr. Spännande!
”Hotet mot Ultralum” är dock en lite svag historia. Linda och Valentin är stenrika efter händelserna i ”Maktens cirklar” och lever lyxliv på en galaktisk kryssare med klara drag av Femte Elementet (som ju designades av Mezieres). Eftersom de räddade Jorden på åttiotalet finns inte längre deras samtida mänsklighet, så de är praktiskt taget de sista människorna. Deras tillvaro kompliceras när en grupp lejda mördare kidnappar sonen till en rik kalif (av det utomjordiska slaget) som råkar äga gruvplaneter där galaxens drivmedel framställs. Den här historien är lite rörig och de nya karaktärerna är inte särskilt intressanta. Jal och Kistna från ”Bortom okända gränser” återvänder, och överhuvudtaget börjar serien kännas lite seg, med mer fan service än nyskapande.
Då är det en liten besvikelse att det efterlängtade ”Hittebarnet från stjärnorna” är en ren uppföljare. Eftersom Linda och Valentin tog med sig det kidnappade barnet (som inte är särskilt förtjust i sin pappa) fortsätter de att jagas av dödskvartetten (”Vapenhandel, smugglingar, attentat, utpressningar, kommandoräder, infiltreringar, kidnappningar … de som vänder sig till oss blir aldrig besvikna.”). De hattar runt i rymden, träffar ett pizzabud som egentligen är deltidsstudent, och får hjälp att … hitta ett lämpligt utbildningscenter för det stackars barnet. Typ. På vägen springer de också på en dryg filmmogul som utmanar Valentin på race och vill ha med Linda i sin dussinproduktion. Där serien annars brukar ha antingen ett bra äventyr eller pricksäker satir är det här bara lite trist. Vilket är trist.
Och så har vi ”Genom osäkra tider”, som kombinerar handlingen från ”Tåg från Brooklyn, slutsation Kosmos” och ”Hypsis Blixtar” på ett ungefär. Återigen vill Gud Fader lägga sig i vad som händer på Jorden, och blandar sig i ett företag som håller på med genteknik. Under tiden sliter en anonym hornprydd jäkel som grovarbetare tills han får tillfälle att börja manipulera mänskligheten igen. Linda och Valentin återvänder till nutidens Jord och möter sin gamla kamrat Albert. Det hela kulminerar i en himla massa prat, och på vägen råkar hjältarna springa på både Schroder och Sun Rae från ”Det stigande vattnets stad” och de tre rivalerna från ”Vårdagjämningens hjältar”. Återigen en massa onödiga inhopp istället för att skapa något nytt.
Jag hade mina föraningar efter att ha bläddrat igenom de franska utgåvorna (utan att förstå ett dugg), men de här tre berättelserna är tyvärr inte mycket att ha. Serien är dock fortfarande tjusigt tecknad och det finns en del guldkorn att hämta, men jag är rädd att seriens storhetstid tog slut i takt med franska serier i allmänhet. Det återstår att se om de sista albumen förändrar den saken.