Lite intryck från Under Night In-Birth

Vem i hela friden hittar på en titel som Under Night In-Birth Exe:Late? Jag vet att japaner gillar att blanda engelska ord mer eller mindre slumpmässigt, men det här är nästan sjukligt. Hur som helst, detta är det senaste spelet av French Bread (återigen det här med namn) som var teamet som gav oss Melty Blood (och igen), ett oerhört välgjort indiefightingspel. Den närmaste parallellen kan väl dras med Arcana Heart 3: ett tvådimensionellt väldigt animeinriktat fightingspel. Men där upphör också likheterna, åtminstone att döma av en första provspelning.

Där Arcana Heart, och egentligen merparten av moderna japanska fighters, är extremt tekniskt och bygger väldigt mycket på extremt långa kombinationer och luftstrider, så är Under Night mer markbundet och betydligt lugnare i sitt tempo. Det är inte heller bara tjejer utan ett blandat galleri. Det finns heller inga Arcana-medhjälpare att välja bland. Lite berättande finns där, men det verkar inte ha lika ohyggliga mängder dialog som Arcana Heart eller för den delen Guilty Gear. Överhuvudtaget är det ganska nerskalat.

Samtidigt gillar jag det. Jag drogs som vanligt till spelets iaidoka, en ung dam vid namn Yuzuriha. Hon har en handfull specialattacker men inte egentligen något extremt komplicerat, förutom en stance som jag inte har utforskat än. Till skillnad från Arcana Heart behövde jag inte heller plugga specialknappar innan jag satte igång, det var bara att hitta vilka knappar som gör attacker och sen experimentera sig fram till specialarna. Uppfriskande, efter att bokstavligen ha behövt gå i skola det första jag gjorde i Guilty Gear.

Under Night påminner om mindre kända men ändå välgjorda Neo Geo-fighters med eklektiska karaktärsgallerier som Kabuki Klash, Waku Waku 7, Galaxy Fight eller Voltage Fighter Gowcaizer, eller kanske Golden Axe: The Duel. Det verkar inte heller vara baserat på någon specifik anime, som Aquapazza eller Dengeki Bunko Fighting Climax, även om två figurer är inlånade från andra spel. Det är helt enkelt skönt, i dessa tider då experimentlustan i fightinggenren mer eller mindre dött ut, att få en fullständigt ny uppsättning märkliga figurer att lära känna. Och det tänker jag göra framöver.

undernight_01

Nämnde jag att det har betydligt skarpare sprites än Arcana Heart också?

En tanke kring ”Lite intryck från Under Night In-Birth

  1. Erik Malm

    Mitt intryck efter ~tjugo minuter i practice mode är att UNIEL (den korrekta akronymen borde väl vara UNIBEL?) är: ett något förenklat Melty Blood. Det saknar MBs ”moon phases” (”-ismerna” Crescent, Half och Full Moon, som bland annat lägger till eller drar ifrån specialattacker och avgör hur man laddar upp sin specialmätare) och har ett mer överskådligt super mode-system*.

    * Att i Melty Blood gå in i Blood Heat och sedan utföra en parering för att få till en – oftast underväldigande – Last Arc var nästan jämförbart med att lyckas med KOF 2002-Angels Survivor’s Banquet (People’s Elbow) i en seriös match. ;=P

    Fair warning, Yuzurihas stance-moves gör henne troligtvis till spelets mest komplexa och svårbemästrade karaktär – men också kanske den mest intressanta. Jag gillade Orie, men i övrigt är spelet helt enkelt för Melty Blood-generiskt för att vara värt min tid.

    Däremot önskar jag att Ougun Musou Kyoku (som bygger på Umineko no Naku Koro ni-serien… Fate/Stay Night möter Phoenix Wright, plusminus) hade konverterats till PS3 (och inte bara 360). Karaktärs- och movedesignen är väl inte i toppklass, men Metaworld-aktiveringssystemet är unikt och riktigt coolt:

    1) Jag försöker aktivera Metaworld (tänk Extend Force i Arcana Heart – bakgrunden ändras och man får specialegenskaper) till priset av en mätare.

    2) Du offrar två mätare för att ”blockera” aktivationen.

    3) Jag bränner nu ytterligare två mätare (tre, all told) för att aktivera Metaworld (dock endast i 75% av dess normala tidsrymd).

    4) Du betalar ytterligare två mätare (fyra, in toto) i ett sista försök att hålla kvar oss i den vanliga världen.

    5) Jag går ”all in” och lägger två mätare till (fem, in alles) för att ta oss till Metaworld, där vi emellertid inte får stanna längre än i 50% av den normala tiden.

    Ett par videor för att illustrera detta:

    https://www.youtube.com/watch?v=QYF4lWtwo8M (4:45 ”Henpel no karasu de shoumei itashimashou.”)
    https://www.youtube.com/watch?v=6pIKwC45V2c

Lämna ett svar