Den ursprungliga Playstation Move släpptes redan 2010, och fick ganska snabbt ett rykte som ännu ett onödigt tillbehör. Den kunde visserligen användas i en rad olika spel – allt från Singstar till Killzone 3 kunde förbättras av en lysande plastdildo. Men det var få spel som verkligen drog fördel av den, och det blev mer en gimmick. Spel som Heavy Rain fick också mycket kritik för att Quantic Dream lade sin tid på en Move-patch istället för att lägga till mer spelbart innehåll. Sedan glömdes den bort och nämndes i bästa fall i samma nedlåtande sammanhang som Eyetoy, Kinect och Wii Fit.
Men nu finns helt plötsligt en mening med Move, och meningen är kort och gott VR. Sony hade kunnat göra som HTC och utveckla nya specialiserade kontroller, men enligt samma lågkostnadsprincip som själva headsetet valde man en befintlig, beprövad teknik som är tillräckligt bra.
De spel jag har testat hittills, som Rez, Thumper och Battlezone, har visserligen haft en VR-känsla där man kan se sig omkring i sin omgivning. Många spel placerar också Dual Shocken i spelvärlden som referens. Men jag vågar påstå att Playstation VR, och hela upplevelsen, inte är komplett utan ett par Move. Skillnaden är interaktionen. När man ser saker långt borta går det inte riktigt att urskilja djup. Det blir som att sitta mitt i ett runt rum där saker projiceras på väggarna. Det som Move gör är att det tar saker närmare, och det gör ofattbart mycket för inlevelsen.
Jag började med demot på The Heist, som ingår i VR Worlds. Den där åkturen från alla demonstrationer finns inte med, utan bara en skjutbana. Men det räcker för att bevisa konceptet. I ena handen håller jag en pistol som jag kan skjuta fritt med, och med den andra kan jag plocka upp ammunition. Väldigt snart blir det fullständigt intuitivt att ta ett nytt magasin utan att ens titta ner. Greppet kring Move-kontrollen blir en perfekt ersättning för att greppa något i verkligheten.
Sen har vi Tumble VR. Det här spelet släpptes i samband med 3D- och Move-hypen förra gången och var rätt populärt, men jag skulle påstå att det inte alls uppfyllde sin potential då. Det är egentligen supersimpelt – man staplar block i olika uppgifter. Men det känns så verkligt. Även om blocken är enkla polygoner så kan jag lyfta upp dem till ansiktet och vrida på dem som om de fanns på riktigt.
Och sen testade jag Harmonix Music VR. Tidigare hade jag testat de tre andra delarna, som egentligen kändes rätt menlösa. Men den bästa delen är den fria skapardelen, som kräver två stycken Move. Där spelar du valfri musik från själva spelet eller en USB-sticka, och under tiden kan du rita med olika verktyg. Tänk dig en gräddsprits, fast i luften, samtidigt som du kan flytta och vrida saker med den andra handen. Det är makalöst intuitivt och oväntat precist. Om det här är en försmak på vad Media Molecule gör med Dreams så kan det bli en sensation.
Men allt är inte perfektion. Jag spelade också Windland, som på Vive styrs med separata spakar. Det går ut på att Bionic Commando-svinga sig genom svävande miljöer och hade potential att vara mitt favoritspel någonsin – men där satte verkligheten stopp. Det blir för mycket rörelse och jag blev akut åksjuk efter cirka tio minuter. Till råga på allt gick det inte att spela med Move till att börja med, utan istället blev det någon krystad handkontrolluppsättning.
Jag är inte heller helt nöjd med hur Sony har hanterat releasen. Det var mackligt att få tag på headsetet till att börja med, men Move-kontrollerna var ännu värre. Det är ju samma kontroller som förut, men de flesta butikerna har sedan länge reat ut sina gamla. Ett dubbelpaket med nygjorda Move ska släppas men det är oklart när. Jag hittade efter många efterforskningar ett par nya ”gamla” Move på kaptenkrok.se. Men det kan vara vanskligt att köpa begagnat, eftersom Move har ett rätt uselt batteri som slutar fungera om den inte laddas på lång tid (till exempel fem år utan vettiga spel).
Men det är som sagt värt all möda. Move är en obligatorisk del av VR-upplevelsen. Och det är lite coolt att den här bortglömda, utskrattade prylen äntligen får visa vad den går för.