Nu när det börjar ryktas om ett nytt Samurai Shodown är det förstås intressant att börja spekulera i och önska sig en karaktärsuppsättning, för karaktärerna är ju den allra största behållningen med serien. Redan Samurai Shodown II bjöd på en närmast perfekt uppsättning där allihop var minnesvärda, och trots att serien sedan har bytt ut folk och mer eller mindre startat om flera gånger har kvaliteten inte sjunkit. Inte ens de överlag genomruttna tredimensionella spelen har dåliga karaktärer – det är snarare sorgligt att så många potentiellt intressanta figurer är fast i ospelbara titlar.

Det är inte sannolikt att det nya Samurai Shodown kommer att ha särskilt många karaktärer. Till skillnad från King of Fighters har det aldrig varit ett fokus i serien, och jag tror och hoppas att SNK vill bevisa att de kan göra riktigt snygga, välanimerade figurer. Så vi kan sikta på tjugo stycken – det är fler än Street Fighter V men då tror jag inte heller att SNK skulle satsa riktigt på den grafiska nivån. Det behövs egentligen inte heller några nykomlingar då flera bara har fått vara med i ett spel och är tämligen bortglömda redan. Men redan där står det klart att det blir tuffa nedskärningar. Under seriens lopp har närmare sjuttio kämpar passerat revy.

Ett litet krux är att det finns en väldigt klar tidslinje i serien, där de ursprungliga spelen ligger runt år 1790 och det sista, kronologiskt, runt 1810. Men jag ignorerar det och hoppas att SNK skulle skriva om handlingen för att få in eventuella eftersläntrare ändå.

Haohmaru
Mannen, myten, legenden: Haohmaru måste förstås vara med. Han är lika nödvändig som Ryu, och faktiskt ännu coolare i skägg. Fast det är väl högst sannolikt att SNK skulle spela på säkra kort och ha den ursprungliga designen på honom. Som så många andra traditionella samurajhjältar (bland annat Mitsurugi) är han inspirerad av den legendariske Musashi Miyamoto.

Nakoruru
Lika ikonisk som Haohmaru och ännu mer av en maskot för SNK. Med sin falk Mamahaha och sin varg Shikuru har hon länge erbjudit en väldigt unik spelstil, och förutom alla framträdanden i Samurai Shodown-spelen har hon också haft en egen anime och gästspel i allt från King of Fighters till datingsimulatorn Days of Memories.

Ukyo Tachibana
Ursprungligen Haohmarus rival, som baserades på Musashis historiske rival Kojiro Sasaki. Liksom denne är Ukyo en fager herre som använder ett långt svärd utan parerplåt, och en av hans ikoniska attacker Tsubamegaeshi är direkt inspirerad av en attack som Kojiro hävdade sig ha uppfunnit. Men Ukyo var alltid för tillbakadragen för att bli en bra rival, så den rollen övertogs snart av Genjuro. Ukyos handling har senare fokuserat på hans försök att bota sin tuberkulos och rädda sin flickvän.

Charlotte Christine de Colde
Charlotte har kommit och gått lite i serien, men måste ses som en av de nödvändiga beståndsdelarna. Även om det handlar om samurajer erbjöd hennes europeiska stil skön omväxling, och hennes bakgrunder brukar alltid vara de mest spektakulära, i överdådiga franska riddarsalar. Hon har också tidvis haft viss romantisk potential med Haohmaru.

Hanzo Hattori
Egentligen inte en favorit, och Hanzo har alltid varit sjukt irriterande med sina snabba attacker och brutalt kraftfulla ninjakast. Men han är definitivt en av seriens ikoner och förutom medverkan i alla spelen har han dykt upp i exempelvis King of Fighters: Maximum Impact-spelen. Löst baserad på en historisk ninja med samma namn från den legendariska Iga-klanen.

Galford D. Weiler
Det första spelets motsvarighet till Guile men cirka tvåhundra procent charmigare, med en ninjastil som liknar Hanzos men ett helt annat rörelsemönster tillsammans med sin varg Poppy. Han har också ett starkt band till naturen och blev senare romantiskt involverad med Nakoruru, något som däremot tog slut när hon ”dog” för att bli en naturande.

Genjuro Kibagami
Den raffinerade men ändå brutale Genjuro blev Haohmarus rival i Samurai Shodown II och har så förblivit, även om det antyds att han slutligen besegrades. Båda tränade under den lurige mästaren Nicotine, men Genjuro valde att bli en hyrd mördare istället för att fokusera på självförverkligande genom kamp. Spelmässigt är han roligare att använda än Haohmaru och brukar vara en av mina favoriter i alla spel där han förekommer.

Neinhalt Sieger
Sieger var lätt att lära sig att tycka om när han dök upp, och desto svårare att glömma när han försvann nästan omgående. Förutom ett uppträdande i samlingsspelet Samurai Shodown VI har vi inte fått se honom igen, men han är en cool variant på det europeiska riddartemat och den där överdimensionerade järnarmen måste vara ett av tidernas bästa spelvapen. Mer Sieger, tack!

Basara
En odöd lönnmördare som bokstavligen tar genvägar via helvetet för att dyka upp från oväntade håll. Ingen favorit, men han tillför en udda spelstil och ett udda vapen, och förutom möjligen Asra har den här karaktärstypen inte riktigt representerats i serien. Och så är han roligare än Gen-An.

Iroha
En egentligen fullständigt pinsam karaktär som bokstavligen är en storbystad gudinna i form av en trana som förvandlats till en uppasserska åt dig som (förmodat manlig) spelare. Hon är populär av ett antal uppenbara skäl och har inte helt oväntat blivit utlånad till Queen’s Gate-serien samt blivit föremål för en rad plastfigurer, trots att hon bara var med i Samurai Shodown VI. Men hon är hyfsat kul att spela och har en intressant design, och att SNK skulle göra ett nytt spel utan henne känns osannolikt.

Sogetsu och Kazuki Kazama
De här två ninjabröderna har lite väl övertydliga personligheter, där Sogetsu är lugn och belevad med vattenkrafter medan Kazuki är eldfängd och, surprise, använder eld. Men de har dykt upp regelbundet sedan de introducerades i Samurai Shodown IV så jag förmodar att de har sina fans.

Mina Majikina
Mina var egentligen en lite knepig design som kännetecknade SNK:s problem just då. Mycket av hennes grafik var bokstavligen retuscherad från Nakoruru för att visa mer hud. Men hon är närmast unik i och med att hon använder en pilbåge, och därför tillför hon något nytt till serien.

Liu Yunfei
En bokstavligen uråldrig krigare som varit nedsövd i tusen år. Som en variant på den klassiska ”kinesisk badass”-arketypen använde Yunfei en kampstil inspirerad av kinesisk ”wire kung fu” där han kan flyga genom luften nästan oavbrutet.

Asura
Asura (eller Asra) är en demon från underjorden som var den nya antihjälten i det misslyckade Samurai Shodown: Warrior’s Rage. Med drag av Edward Scissorhands och en uppsättning vapen han kan skapa efter behov var han en rätt spännande bekantskap och en nystart av serien skulle gärna få ha med honom igen.

Shiki
En ung ninja som skickades av demonlorden Yuga för att döda Haohmaru. Hon fick senare barn tillsammans med Asura. Shiki är en av SNK:s mer populära karaktärer från senare år och borde liksom Asura ha en god chans att få dyka upp igen.

Seishiro Kuki
Det makalöst usla Samurai Shodown: Warrior’s Rage 2 släpptes exklusivt till PSone och såg ut som gammal müsli. Men det hade fantastiska karaktärer signerade Senri Kita, och jag skulle gärna se att huvudpersonen Seishiro fick en ny chans i ett vettigt spel. Han har något av en proto-Shinsengumi-design (även om de historiska Shinsengumi skulle dyka upp först lite senare) blandat med drag av Haohmaru, och är ett exempel på hur SNK kunde vräka ur sig enkla men eleganta designer.

Rinka Yoshino
Rinka var något av en ersättare för Nakoruru (som var en ande när Warrior’s Rage 2 utspelade sig) men också för Ukyo, med en intressant stil baserad på iaijutsu.

Angelica
Ingen vettig människa har väl fått ut något av Samurai Shodown: Edge of Destiny (även känt som Samurai Shodown Sen), vilket är synd eftersom många av de nya karaktärerna var rätt stabila (även om många också var hemska World Heroes-doftande stereotyper). Angelica påminner både om Elena och Casca, och är en frisk fläkt som den enda mörkhudade kämpen i serien. Hade jag spelat Sen mer än någon timme hade hon kunnat bli en favorit.

Kim Hae-Ryeong
Sent omsider fick även Samurai Shodown sin motsvarighet till Kim Kaphwan. Liksom sina sentida motsvarigheter är han en korean, som kombinerar taekwondo-rörelser med ett dubbelsidigt spjut. Eftersom de flesta Kim-varianterna har varit coola har även Hae-Ryeong potential som aldrig kunde förverkligas i Sen.