Återigen styrde jag kosan till Sundsvall för att träffa likasinnade och snacka Lego. Den här gången föregick jag alla eventuella självmordsbenägna dovhjortar och tog istället tåget. Väl på plats visade det sig att vi bara blev tre – av cirka åtta som hade anmält intresse uteblev de flesta. Trist.

Hur som helst, det blev ändå en hel del pratande och plockande i bitar. Vi hade tagit med oss lite blandade grejer att byta bort. I utbyte mot några överflödiga delar från mitt förra bygge och en del figurer så fick jag ett gäng gamla rymddelar och några riktigt klassiska figurer: två Futuron, en Space Police, en Blacktron och en M-Tron. De här kom i slutet av åttiotalet efter den allra första rymdserien men är mer konsekventa med den design som Lego håller på att flörta med fansen med nu, så de kommer snart att få sällskap.

När vi ändå höll på och plockade i delarna började jag hitta en del högst specifika delar, nämligen väggar med texten LL-928. Jo, vår värd ägde originalet Galaxy Explorer som inspirerade från filmen. Det ursprungliga skeppet från 1979 använder ungefär en tredjedel av delarna och är betydligt simplare (trettiofem års utveckling har gjort en del) men det är samtidigt ordentligt mycket mer detaljerat än samtida skepp. Särskilt bottenplattan är snyggt avfasad med alla vingbitar som Lego hade då, och till och med aningen skålad på undersidan. Vi hittade inte alla originaldelarna men fick till en helt klart godkänd version.

Kvällens sista punkt var att kika på en fullt förvandlande version av Sunstreaker, baserad på IDW:s Transformers-serier men alltså uppbyggd helt av Lego. Och gigantiskt stor. Jag har sett videor på den men att se den i verkligheten var mäktigt. Att få allt att rymmas och alla bitar att hålla ihop (någorlunda) är en ordentlig bedrift.