Det började som ett infall. Förra sommaren, i juli någon gång, råkade jag få upp ögonen för den senaste generationen av netbooks. Jag har tidigare aldrig ägt en bärbar dator. Det har aldrig riktigt funnits ett behov. När jag är hemma har jag den stationära och när jag är borta så lånar jag antingen en dator eller så klarar jag mig utan.

Det som främst avskräckte mig var batteritiden. Vänner och bekanta släpade runt på sina laptops med hyfsad prestanda men löjlig räckvidd – på någon futtig timme hinner man inte göra mycket och om man är tvungen att ha strömförsörjning är den inte till mycket hjälp i det här landet där eluttag på tåg eller bussar är något av en lyx. Det fanns förstås en del tidiga netbooks men de envisades med att ha andra operativsystem. Kalla mig casual, men jag föredrar att kunna använda samma program och spel som jag har hemma.

Men då snubblade jag alltså över Acers Aspire One och insåg att jag hade hittat rätt. Med 10.1 tums skärm är den stor nog att vara användbar men liten nog att vara väldigt portabel. Batteriet håller utan problem runt sju timmar vid normal användning. Med ett helt okej tangentbord är det inte alls svårt att skriva längre texter; faktum är att jag skriver på den just nu. Efter att ha köpt ett fodral har jag inte heller några problem att bara slänga ner den i ryggsäcken vart jag än ska.

Och nog har den fått följa med. Jag insåg nog inte förrän jag skaffade den hur smidigt det är att ha en fullfjädrad dator tillgänglig överallt. Det första eldprovet blev jodolägret i Ungern, där jag kunde föra dagbok hela veckan och dessutom, upptäckte jag, videochatta hem via Skype. Betydligt smidigare, billigare och coolare än att ringa.

Med en Intel Atom-processor på 1.66 GHz är det ingen monsterdator, men den klarar galant PC-spel in på 2000-talet vilket innebär att både klassiker som Master of Magic, One Must Fall och Star Control II såväl som hela Baldur’s Gate-serien är tillgängliga. Dessutom kan den emulera allt upp till CPS3 i 2D-väg vilket innebär att jag kan ha med mig alla mina gamla favoritspel. Till exempel spelade jag Mega Man 2 från början till slut på vägen hem från juldagsfirandet förra året. Jag lyckades också få igång World of Warcraft på den, men mest på kul eftersom en framerate på cirka en bild i sekunden inte är särskilt spelbar.

Sent förra året blev jag också intresserad av släktforskning, och där har Aspiren varit en nödvändig medhjälpare. Jag köpte programmet Min Släkt för att hålla koll på det hela, och även när jag sitter hemma är det väldigt smidigt att kunna söka info på huvuddatorn och ha den här bredvid för att mata in på. Den fick också följa med på Skellefteås stadsbibliotek och museum för lite mer ingående faktakoller.

Överhuvudtaget är det en stor fördel med att ha Windows 7, förutom den löjliga begränsningen att inte kunna byta bakgrundsbild i Starter Edition. Nåväl, det problemet löste jag genom ett tredjepartsprogram. Men att kunna dra hem kraftfulla gratisprogram och använda för jobb vid de tillfällen då huvuddatorn inte är tillgänglig är strålande. När min gamla scanner inte längre ville prata med 64-bitars Windows 7 på den stationära laddade jag bara hem GIMP för att låta Aspiren fungera som scanningsstation. För ett tag sedan, när datorn inte fungerade överhuvudtaget, passade jag på att hämta hem Open Office och WinAMP för att kunna fortsätta med dagligt användande på den (och även flytta den externa hårddisken för att få tag på all min media). Nu har jag också skaffat Audacity som jag planerar att använda till att spela in en intervju, nu när min gamla trogna Iriver verkar ha somnat in slutgiltigt.

Jag reser inte jätteofta, men de gångerna det blir är det ofta med buss till och från Skellefteå. Där snackar vi en rätt seg åttatimmarsresa som brukar få slösas bort med sömn. Men sedan jag köpte Aspiren har det blivit ändring på den saken. Även om den saknar DVD-läsare är det ju inga problem att kopiera sina filmer till ett lämpligt format. Med hjälp av VLC Player har jag äntligen haft tillfälle att se en massa gamla klassiker som jag inte har hunnit med förut, som Gudfadern-trilogin, Amelie från Montmartre, The Shawshank Redemption och andra reabacksfynd.

Kort sagt, Aspire One fyller ett behov jag inte visste att jag hade, och dessutom är den en utmärkt kompromiss i tillgänglighetsskalan. Mer användbar än en Ipad och bättre hållbarhet än en laptop. Den lär stanna med mig under en lång tid framöver. Och för runt 2500 kr är det ett av mina överlägset bästa köp på sistone.