Jag såg Monty Python and The Holy Grail igen… och höll återigen på att skratta mig fördärvad. Det kan vara en av tidernas roligaste filmer, där gänget var som allra skarpast. Life of Brian är rolig men aningen seg emellanåt.

En sak som slår mig är hur den här filmen måste ha påverkat diverse spel. Först och främst har vi förstås Monty Pythons officiella spel, som bland annat släpptes till Amiga. Det var en märklig historia som inspirerades av Terry Gilliams tecknade sekvenser, med någon sorts fiskvarelse med människohuvud. Så Segas bisarra Seaman saknade kanske inte helt förebild. Det släpptes också en CD-ROM på den tiden då CD-ROM fortfarande var ett begrepp, som kretsade kring själva filmen. Jag förmodar att det var en massa konstig grafik och filmsekvenser i 200×150-fönster som man tyckte var oerhört imponerande då.

Mer specifikt från Holy Grail har vi förstås Arthur själv, som hattar runt i ringbrynja (troligen gjord av målat ylle, med tanke på budgeten) och vit tabard med en sol på. Hmmm… låter det inte bekant? Som en viss solbroder vi minns från Dark Souls?

Ett klar referens är i alla fall i Battle Chess. I en av de många striderna mellan spelets pjäser – jag tror det är när springare möter springare – kapas det armar på precis samma sätt som den svarte riddaren.

När vi ändå hänger kvar i Amiga-åldern kan även Moonstone nämnas. Det är visserligen rätt generisk riddarfantasy men karaktärsdesignen och det allmänna övervåldet känns klart inspirerat av Monty Python.

Slutligen har World of Warcraft en rad referenser till Monty Python (liksom allt annat som har publicerats de senaste fyrtio åren). Dels finns uppdraget ”Bring me a shrubbery!” (och uppföljningsuppdraget ”Bring me another shrubbery!”), men när Darkmoon Faire fick en egen ö introducerades också den fasansfulla bossen Darkmoon Rabbit, en minst sagt blodtörstig liten gnagare…