Hyfsat motvilligt fick jag tillfälle att spela Mortal Kombat X häromkvällen, och jag kan ju passa på att analysera min upplevelse. Inte för att det kommer att påverka någon. Det finns två sorters spelare: de som gillar Mortal Kombat och överhuvudtaget inte kan förstå några invändningar mot det, och som seriöst anser det vara att spel i klass med genrens giganter. Och så de som bara skakar på huvudet och sysslar med något annat.

Mortal Kombat X är större än någonsin och är fullproppat med figurer (även innan man börjar ge sig in i DLC-träsket). Produktionsvärdena är det inga större fel på. Som om det inte räckte med alla figurerna har alla också tre varianter som ersätter ungefär hälften av specialattackerna. Det blir inte lika uppstyltat som vapenskiftningarna i Deadly Alliance, men fortfarande en väldigt stor skillnad för hur man spelar respektive figur. Nu gjorde jag inte direkt några noteringar, men exempelvis Kenshi har både en stil där han skickar ut projektioner som gör uppercuts eller dyker ner uppifrån, och en stil där han själv gör uppercuts och har ett teleporteringsgrepp som jag vill minnas en gång tillhörde Sektor.

Det är också intressant att Mortal Kombat X faktiskt har genomfört ett sådär typiskt generationsskifte, som inte är ovanligt i genren men som nästan alltid har misslyckats. Alla klassiska kombattanter är numera i medelåldern, inklusive, vad jag kan se, Sonya Blade. Kenshi och Kung Lao ser lagom gråhårigt badass ut. Sen finns det förstås också en obligatorisk uppsättning ättelägg som Cassie Cage (dotter till Sonya och Johnny), Kung Jin (en yngre kusin till Kung Lao), Jacqui Briggs (dotter till Jax) och Takeda (son till Kenshi). Nu är det knappast ovanligt för serien att introducera ett jättegäng nya figurer för att sedan plocka bort allihop nästa gång (se: precis alla i Mortal Kombat: Deception), och de flesta är inte direkt särskilt minnesvärda. Det är väl kanske talande att bara fyra figurer efter Mortal Kombat 3 har varit intressanta nog att återvända.

Men till problemen, som gör att jag aldrig kan ta det här spelet eller den här serien på allvar:

* Netherrealm kan inte modellera mänskliga varelser och inte heller animera dem. Det var som tydligast i Injustice, men Mortal Kombat kryllar av märkligt proportionerade figurer vars överkroppar utgör halva kroppslängden eller som står på de mest tillkrånglade sätt. Trots extrem detaljrikedom verkar alla vara tillverkade i vax. Och sen när de börjar röra sig är det praktiskt taget samma spastiska hoppfysik, hoppsparkar och uppercuts som i Mortal Kombat II.
* Röntgenattackerna är ett skämt, förstås. Det går inte att ta något på allvar när det bryts ryggar och krossas käkar och sticks ut ögon, i slow-motion, för att vederbörande sedan ska resa sig upp och fortsätta som ingenting. Det är osmakligt så det stänker (bokstavligen) men än värre är att det är enformigt och gimmickartat. Nu fyller de här attackerna nästan ingen funktion om mer seriösa spelare håller på eftersom de är nästan omöjliga att använda mot någon som vet vad de sysslar med, men ändå.
* Ända sedan Leon Kennedy fick en motorsåg i axelpartiet har jag börjat aktivt undvika övervåld i spel. Realismen har sedan länge gjort karaktärer övertygande mänskliga, och Mortal Kombat har gottat sig i sin splatterstatus sedan första början. Jag kanske är konstig, men jag tycker inte att det är attraktivt att en hyfsat realistisk mänsklig gestalt får ansiktet uppkäkat eller strupen utsliten och inkörd genom tänderna eller ansiktet avhugget eller blir filead genom ett roterande svärd som en annan rökt skinka i charken. Netherrealm kan inte gärna backa. De måste överträffa sig själva i smaklöshet för att behålla sitt rykte, så det kommer bara att bli värre. Återigen, det är ett skämt, men ett dåligt sådant.

Eller om vi säger så här: tänk dig att Mortal Kombat hade varit spelmässigt identiskt, men utan den här ”tolvåringar tycker att det här är det coolaste någonsin”-mentaliteten. Då hade ingen i världen spelat det. Även om Mortal Kombat nio och tio har gjort små steg mot spelbarhet, så är det fortfarande ett extremt medelmåttigt spel som säljer till 95 procent på chockvärde och dålig smak.