Mysprogrammet Grand Designs

Jag tittar väldigt sällan på tv numera, men ett program som jag ofta slösade tid på tidigare var Grand Designs. Nu när jag inte längre är en slav under tv-tablåerna letar jag istället program via Youtube, och där finns det tonvis att hitta, men märkligt nog alltid i extremt usel kvalitet. Har BBC en sanslöst hemsk streamingtjänst som det rippas från?

Men Grand Designs är klart sevärt oavsett. Det handlar om vanligt folk som bygger ovanliga byggnader, eller vanliga byggnader under ovanliga omständigheter. Det kanske sammanfaller med mitt arkitekturintresse på sistone, men det är nästan alltid fascinerande. Jag vill genast få tag på cirka fem miljoner att bygga något riktigt spännande för. Jag vill renovera ett övergivet vattenverk och bygga ett skrivbord av en avsågad Mini Cooper. Jag vill bygga ett underjordiskt hem i en sluttning med utsikt över tio mil. Jag vill snickra ihop en egen stuga med ett träd i mitten och keramikplattegolv. Jag vill rensa ur en gammal kyrka och sätta en swimmingpool mitt i byggnaden. Jag vill klämma in en smart designerlya på en sned gränd i en storstad någonstans. Inspirationen från det här programmet är total.

Den skadar det inte att programledaren Kevin McCloud är en sån hedersknyffel. Han är alltid lite tjurig och skeptisk för kameran men vid det här laget har jag nog genomskådat det. Förutom några enstaka program där folk verkligen är idioter och kör sina projekt åt skogen så är han alltid engagerad, verkar alltid åka in någon dag och hjälpa till lite med bygget, och i största allmänhet bli kompis med folk. Det förstärks i programmen när han återbesöker byggena några år senare och ser hur det blev till slut. Det märks också att han är extremt kunnig, och har lärt sig mycket via programmen ovanpå det. Utanför olika tv-program (med huvudsakligen Grand Designs) är han också etablerad designer och engagerad lobbyist för miljövänligt byggande, och han råkar bara vara en bra tv-personlighet. Lite som arkitekturens svar på Jamie Oliver.

Grand Designs är också trevligt för att det inte känns konstruerat (komiskt nog). Det finns inga direkta konflikter – det är dokumentärt istället för en dokusåpa. Det går sällan hundra procent enligt planerna, men det brukar lösa sig till slut, och även om folk blir sittande med gigantiska lån så har de åtminstone ett fantastiskt hus tills vidare. Istället blir det lite allmänbildande och som sagt väldigt inspirerande. Helt enkelt ett riktigt mysprogram, som gärna får fortsätta i femton säsonger till.

Lämna ett svar