När ens gamla tvätt blir arkeologi

Det är avslappnande på något sätt att hålla på med arkeologi i World of Warcraft. Det finns hela tiden ett mål eller fyra och man kan sitta och göra det samtidigt som man håller på med något annat. Idag fick jag tvätten gjord i intervaller medan Laevyn satte sig på en längre flygtur tvärs över Kalimdor. Man behöver inte oroa sig för andra spelare som envisas med att stjäla ens noder (vilket är anledningen till att det mesta farmandet måste göras tidigt på morgonen), utan kan i lugn och ro vandra runt. Det enda egentliga hindret är fiender som råkar vara i närheten men för en rogue är inte det ett större problem. Bang, sap!

Däremot är det en sak jag inte kan låta bli att notera. Hur fungerar egentligen arkeologi i en värld där flertalet varelser är tiotusen år gamla? I verkligheten är arkeologi en teknik för att försöka förstå forntiden och få veta hur man levde då. I World of Warcraft är en sån sak ganska meningslös. Vill du veta hur Southwind såg ut innan det föll i ruiner? Gräv inte upp en massa skrot, åk upp till Darnassus och fråga någon som var där. Och så undrar jag hur jäkla gammal Tyrande måste känna sig när hennes barndomsleksaker betraktas som arkeologiska fynd. I min tvättkorg har jag en elva år gammal Half-Life-tischa men jag behöver inte oroa mig för att någon ska gräva fram den i en forntida ruin under min livstid, som drottning Azsharas klänning.

En annan grej med det här med tiotusenåriga karaktärer (och varför är det ALLTID tiotusen år sedan något episkt krig?) är att psykologin i det aldrig riktigt utforskas. Sagan om Ringen gör det lite bättre och man får en liten uppfattning om vilken uppoffring Arwen gör som avsäger sig sin odödlighet. Jag gillade också snedsteget i filmerna där de lät Haldir dö vid Helms Klyfta. Men jag har svårt att se varför exempelvis Galadriel och Celeborn, eller Malfurion och Tyrande för att återknyta till Warcraft, är så speciella. Visst, de är tiotusentaggare men det är många andra också. Och är det egentligen något mätbar skillnad i styrka, mognad och visdom mellan någon som levt i tiotusen år och en niotusenårig spoling?

Vad gör man egentligen all den där tiden? En trogen fantasykliché är att inget någonsin händer i det långa loppet. Det kan ha funnits en hyfsat modern medeltida civilisation i tusentals år, med avancerat smide och andra hantverk, massvis med poesi och litteratur, helt enkelt en massa kreativt och intelligent folk, men ändå är det aldrig någon som funderat på att starta den industriella revolutionen. Kanske för att de som lever sådär sjukt länge oftast är bakåtsträvande alver, och där har vi kanske förklaringen. De trivs alldeles utmärkt med att sitta i sitt träd och sjunga romantiska kvad. Tänk om gnomerna hade fått röja runt i tiotusen år. Starcraft direkt liksom.

Man kan åtminstone tycka att alver borde vara bättre än alla andra. En genomsnittlig Azeroth-människa (och i förlängningen de flesta odöda och worgen) är, vad, i trettioårsåldern? I bästa fall kan man få trettio-fyrtio års erfarenhet av kamp innan åldern tar ut sin rätt. En alvkrigare har lyft skrot i tusentals år och förmodligen dödat tusentals fiender. Det är som med Legolas. Jag hade inga problem med att han totalägde allting i filmerna, så gammal och erfaren som han borde vara är det det minsta man kan förvänta sig. Men vi får väl förklara det med att det faktiskt föds alver då och då i World of Warcraft och alla måste väl ändå vara barn i början.

Om jag fick önska mig något av Archaeology, förutom fler prylar och en rimlig jävla chans att få tag på Zin’Rokh, så vore det fler miniuppdrag. Nu gräver man upp en massa prylar som man sedan säljer snarast möjligt. Varför inte göra så att exempelvis Tyrande’s Favorite Doll ger ett uppdrag att lämna tillbaka den till henne, med lite dialog som resultat? Det skulle kunna göras som det där uppdraget som slutar med att Sylvanas sjunger en sång, eller som det numera pensionerade uppdraget där man tar Ashbringer till Scarlet Monastery. Såna tillfällen är några av de bästa i spelet, när ett vapen inte bara är ett vapen med X siffror utan har en viktig roll i historien, särskilt som Warcraft har en så pass rik historia. De små scenerna som finns i ett fåtal arkeologifynd är ett litet steg på vägen men jag hade hoppats på mer, särskilt när Blizzard pratade om en ”lore-databas”. Några tiotal prylar med några rader var är ingen databas. Nej, ge oss en komplett checklista med alla föremål, karaktärer och platser i spelet med en liten text till varje och roterbara modeller, lite som WoW Model Viewer korsad med WoWPedia fast direkt i spelet. Där skulle vi snacka om databas.

Det här inlägget postades i PC, Spel och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Meddela mig om nya kommentarer. Du kan också prenumerera utan att kommentera.