Jag läste en tråd på NeoGAF om vilka släktingar som deltog i något av de stora krigen, framför allt första och andra världskriget. Och det är fascinerande att tänka på hur nära det egentligen är. Min generations far/morföräldrar var med när det hände, och mina föräldrar föddes faktiskt inte så långt efteråt. Faktum är att det är precis lika långt bakåt från mitt födelsedatum till andra världskrigets slut som jag är gammal nu.

Många av oss har svenska släktingar från den tiden och eftersom Sverige var neutralt (typ) var det inte många som var direkt involverade. Men farmor föddes i svensktalande Österbotten i Finland, och hon deltog, om jag minns korrekt, i lottakåren. Hennes bröder var allihop i tjugo-trettioårsåldern och var med i de stridande styrkorna under Vinterkriget och Fortsättningskriget. De var nere på fronten i Karelen och sköt ryssar. Jag minns fortfarande plaketterna med ”souvenirer”, stjärnpins från ryska mössor. En blev sårad men alla klarade sig.

Som ”gammalsvensk” är det svårt att överhuvudtaget föreställa sig hur det är att leva i ett land i krig. Ända är det inte så långt borta. Varken bakåt i tiden eller geografiskt. Det är en lyx som är få förunnad, och det bör man kanske tänka på ibland. För många av våra grannar var det alldeles nyligen. För många andra är det nu.