Nobuo Uematsus Phantasmagoria

nobuo_uematsu_phantasmagoriaFör över tjugo år sedan, innan Final Fantasy hade nått den absoluta toppen popularitetsmässigt, släppte Square en rad strålande arrangerade soundtracks där musiken lyftes till nya nivåer. I den här vevan kom Final Fantasy VI: Grand Finale och och de båda sångarrangemangen Pray och Love Will Grow. Men Nobuo Uematsu var också upptagen med ett privat projekt som aldrig riktigt fått samma uppmärksamhet.

Phantasmagoria är en märklig skiva som blandar en rad olika influenser. Det finns flera likheter med musiken från de tidigare Final Fantasy-spelen, men utanför konsolteknikens begränsande ramar kunde Uematsu sväva ut på ett helt annat sätt. Lite av den här experimentella stämningen återvände senare i Final Fantasy IX, som är det spel som påminner mest om Phantasmagoria ljudmässigt.

Genren är väl närmast ”easy listening”, men blandar smäktande melodier med dikter med ett väldigt ovanligt resultat. Den Vangelis-doftande ”A rainy day, the children” är vemodig medan ”The small that was left behind” är bedårande optimistisk, och ”Deep Sea Blue” stegrar hela tiden mot nya vackra vidder. Det finns också en ordentlig variation av mer typisk Uematsu-musik som den mäktiga, fagott-dominerade ”Angel Hands”, den spralliga ”Dogs on the beach” och den stillsamma ”The Mayan People”. Skivan avslutas med en märklig tolkning av ledmotivet från Final Fantasy, framfört i barock kyrkostil med en gossopran. Den är minst sagt märklig men ändå häftig på något vis.

Trots sin udda blandning av musik och trots att den saknar egentlig koppling till spelen tycker jag att Phantasmagoria är ett av Uematsus bättre verk och dessutom en skiva som växer med tiden. Allt eftersom min nostalgiska koppling till spelen svalnar så står Phantasmagoria bättre på egna ben. Uppskattar du Uematsus musik och kanske framför allt Final Fantasy IX bör du ge den här skivan en chans. Tyvärr finns den inte på Itunes men en nyutgåva finns på CDJapan. Själv är jag dock väldigt stolt innehavare av ett signerat original från Play-konserten 2006 där jag fick träffa Nobuo Uematsu i egen hög person.

jag_nobuo

Lämna ett svar