Tidigt den här generationen var det ett ganska stor grej med att kunna fortsätta spela sina gamla spel på sin nya konsol. Microsoft byggde in stöd allt eftersom för större titlar, Sony släppte en konsol som (i teorin) kunde spela alla gamla spel rakt av. Och Nintendo gjorde samma sak. Då var det viktigt, när konsolerna var nya och det var viktigt att locka de gamla fansen, och erbjuda någon sorts mervärde istället för att man skulle behöva köpa enbart nya spel.
Men idag är det helt annorlunda. Microsoft har slutat helt att uppdatera sin bakåtkompatibilitet och i och med att gamla Xbox Live stängdes ner är det många av dem som är rätt ospelbara idag. Ett tag satsade de på att även sälja spelen för nerladdning, men förutom ett (!) spel 2010 har det slutat sedan 2009. Sony fick snabbt slita ut Playstation 2-delarna i Playstation 3 för att kunna pressa priset till rimliga nivåer, och erbjuder idag bara bakåtkompatibilitet med PSone som, med undantag för ett par rollspel, är till 99% meningslös idag. Och nu senast släpper Nintendo en uppdaterad Wii som har tagit bort de extra Gamecube-uttagen och därmed gör att gamla spel inte fungerar trots att resten av hårdvaran skulle vara fullt kapabel att köra Super Mario Sunshine eller Metroid Prime.
Det här är en oroande utveckling. För några år sedan såg jag det som helt självklart att nästa generation skulle låta oss fortsätta spela nutidens spel. Nu är jag inte lika säker. Anledningen är att bakåtkompatibilitet mer eller mindre har ersatts med nyutgåvor. Samma spel som vi spelade för 5-10 år sedan, möjligen aningen upputsade, kanske med ny kontroll, kanske med 3D-stöd, och i fallen tvådimensionella spel ett antal mer eller mindre genomtänkta grafikfilter. Istället för att vi bara kan stoppa i våra gamla skivor och spela får vi nu istället glatt betala 90, 200, 400 eller kanske rent utav fullpris för att kunna spela spel som vi kanske redan ägde en gång i tiden. En bonus är kanske att de är högupplösta istället för att smeta upp 480 vertikala pixlar på 47 tum jätte-tv, men lik förbaskat är det betydligt dyrare än att bara rota en stund i garderoben efter originalet.
Då är det inte svårt att se varför motivationen för att upprätthålla bakåtkompatibiliteten helt har försvunnit. Varför låta folk spela sina gamla spel gratis när man kan sälja dem igen? Jag tog fram köpguiden ur den eminenta speltidningen Gamereactor från mars 2006 och kollade vilka spel som var de bästa då, i slutet av den generationen. Låt mig lista alla spel på Playstation 2, Xbox och Gamecube.
Grand Theft Auto: Double Pack – redan en nyutgåva i sig men värt att påpeka är att GTA3 släpptes nyligen till Mac
Tekken 5 – konverterades till PS3 i den uppgraderade versionen Tekken: Dark Resurrection
Metal Gear Solid 3 – släpps snart tillsammans med MGS2 och Peace Walker till PS3 och 360
God of War – släppt till PS3 tillsammans med tvåan, nyligen släpptes även båda PSP-titlarna
Pro Evolution Soccer 4
Ico – släpps snart till PS3
Sly 2 – släppt tillsammans med övriga Sly-spel till PS3
Resident Evil 4 – nyligen släppt till PS3 och 360, snart även Code: Veronica
Shadow of the Colossus – släpps snart tillsammans med Ico
Killzone
Jak & Daxter
Burnout 3
Black
NHL 2K5
WRC4
Halo – släpps snart till Xbox 360 i uppfräschad verison
Halo 2
Star Wars: Knights of the Old Republic
Riddick – släppt tillsammans med uppföljaren till PS3 och 360
Street Fighter: Anniversary Collection – redan det en samling men båda spelen har konverterats upp till separata HD-utgåvor på PS3 och 360
Ninja Gaiden Black – släppt till PS3
The Elder Scrolls: Morrowind
Splinter Cell: Chaos Theory – släpps snart till PS3 tillsammans med övriga Splinter Cell från förra generationen
Juiced
Half-Life 2 – inte direkt en nyutgåva utan en sen konvertering till PS3 och 360 i Orange Box
Forza
Dead or Alive 3
Rallisport Challenge 2
NBA 2K5
Metroid Prime – släppt i Metroid Prime Trilogy till Wii
The Wind Waker
Ikaruga – konvertering från Dreamcast, släppt till 360
Metal Gear Solid: Twin Snakes – en nyutgåva i sig
Super Monkey Ball
Phantasy Star Online 1&2 – konvertering från Dreamcast
F-Zero GX
Pikmin 2 – släppt till Wii
SSX 3
Mario Party 6
NBA Street V3
Beyond Good & Evil – släppt till PS3 och 360
Super Smash Bros Melee
Animal Crossing
Ja… av 43 unika titlar är det 16 som släppts på nytt och sen är det ju många sporttitlar som per definition ges ut igen varje år. Och det finns fler exempel: Tomb Raider-spelen, Final Fantasy X, alla Prince of Persia-titlarna. Man kan fråga sig hur vi överhuvudtaget hinner spela nya spel när vi får alla gamla en gång till. För att inte tala om alla ännu äldre spel som också släppts, särskilt för nerladdning. Sedan Sonic Adventure, Crazy Taxi, Soul Calibur, Marvel vs Capcom, Ikaruga, Rez, House of the Dead, Space Channel, Chu Chu Rocket, Virtual On och Power Stone dök upp är till exempel anledningarna att behålla den gamla Dreamcasten allt färre.
Förutom att det lockar oss att köpa våra favoritspel igen har den här nyutgivningshetsen några bieffekter. En är att spelsamlande känns mer eller mindre meningslöst. Samlarvärdet dyker när tidigare exklusiva samlarobjekt som Radiant Silvergun, Ikaruga, Rondo of Blood och stora delar av Neo-Geo-arkivet finns att ladda ner för en hundring, och även titlar med stabilt värde som Castlevania: Symphony of the Night och samtliga Final Fantasy-spel går att hitta för en spottstyver idag. Samma sak lär hända med Ico och Shadow of the Colossus nu, precis som det blev med Metroid Prime-spelen (att Trilogy sedan blev eftersökt i sin tur är en annan sak). En annan bieffekt är att smarta spelare inte längre har någon större brådska att köpa spelen de vill ha. Även om man skulle missa spelen när de ligger i reabackarna lär de ändå dyka upp på nästa generation.
Med allt detta i åtanke kan man ju fundera på hur stor chansen är att vi kommer att kunna fortsätta spela våra Assassin’s Creed, Gears of War, Mass Effect, Uncharted och andra höjdare från den här generationen, på nästa generations konsoler. Eller jo, vi kan räkna med att kunna spela dem, men vi lär få köpa dem en gång till. Uppenbarligen har vi inget alls emot det.