Och Bergen Svarade av Khaled Hosseini

ochbergensvaradeDen unge fattige afghanske pojken Abdullah är på långvandring tillsammans med sin far och sin älskade syster, Pari. Vad han inte vet är att hans syster snart kommer att säljas till ett barnlöst rikt par i Kabul och att hans liv snart kommer att slås i spillror. Så börjar Och Bergen Svarade, den senaste boken av Khaled Hosseini, som tidigare gav oss Flyga Drake och Tusen Strålande Solar. Liksom dessa två handlar boken om Afghanistan och dess folk, men annars finns det få likheter.

Det finns nämligen ingen egentlig huvudperson i Och Bergen Svarade. Kring tragedin med Abdullah och Pari vävs istället en hel mängd historier, ur olika perspektiv, i olika berättarstil, och allihop med nya huvudpersoner, som allihop har någon koppling till någon annan. Och där Hosseini briljerar är det faktum att nästan alla är lika intressanta och gripande. Det handlar om självuppoffring kontra själviskhet, och konsekvenserna av sina val. Historien spänner över nästan ett sekel och sammanfattar en rad livsöden, där man får följa flera av personerna från barnsben till vuxen ålder.

I Flyga Drake och Tusen Strålande Solar fanns det tydliga konflikter och utpräglade fiender; i den förra var det en nästan parodiskt grym talibanledare som dessutom råkade vara en barndomsantagonist. Även om den här berättelsen spänner över otaliga krig så ligger det i bakgrunden. De tragedier som inträffar beror oftare på olyckor eller på allmän fattigdom snarare än någon utstuderad ondska. Men det är som sagt inte syftet, utan istället handlar det om vad människor gör utifrån sina förutsättningar. Och livet har sällan ärkefiender. På så sätt är Och Bergen Svarade en betydligt mer realistisk historia, där en framgångsrik doktor väljer familjen och hemmabion framför att engagera sig i en fjärran svårt skadad flicka, eller där en pojke inte reflekterar över var hans pappas rikedomar kommer från. Men det är inte cyniskt och dömande, utan bara väldigt mänskligt.

Man kan dra paralleller med vårt nationalepos Utvandrarna. På samma sätt som när vi lämnade fattigdom och förföljelse i Sverige i förrförra århundradet skingras Afghanistans folk, till USA, till Frankrike, till Pakistan. Vissa når framgång och ett helt nytt liv, andra jobbar på men i alla fall i någon sorts säkerhet. Vissa åker tillbaka, av girighet, av hjälpsamhet eller bara av nyfikenhet, andra lägger den gamla tiden bakom sig. Andra får aldrig chansen att komma undan. Det är inte lika personligt och gripande som de tidigare två böckerna, men det är en fascinerande bild av ett folk som de flesta av oss bara känner via nyhetsrubrikerna.

Lämna ett svar