Det var förstås uppenbart redan när det avslöjades i somras att Breivik hade spelat World of Warcraft, men nu är det på tapeten igen i samband med rättegången. Jonas Mäki har skrivit en bra blogg på ämnet. För en insatt är det förstås fullständigt befängt med citat från Sydsvenskan som ”Han roade sig med dataspel och var engagerad i online-spelet World of Warcraft, ett spel som han på Utöya kom att omsätta i praktisk handling.” Detta citat togs senare bort, men ändå. Det visar på en total brist på insikt i spelvärlden och framför allt ett spel med fler spelare än Sveriges sammanlagda befolkning. Som om det skulle vara någon sorts obskyr mordsimulator som man måste stoppa sina barn från att spela. Och jag undrar fortfarande var i World of Warcraft man får i uppdrag att döda en grupp försvarslösa barn. Faktum är att World of Warcraft, där man kan döda allt från jättedrakar och uråldriga onda gudar till lamm och ekorrar, konsekvent skyddar barn från att skadas. Barn förekommer sporadiskt men det går inte att skada dem. Det här har ingen tagit fasta på.

Jag läste också citat som påpekade det förfärliga i att spelet är fyllt av ”missions” som om det vore något exklusivt för mördare (och för övrigt heter de ”quests”) och att spelet gick ut på att skaffa sig titeln Justicar. Att Breivik spelade som en paladin och valde att leta rätt på just den titeln är väl kanske inte konstigt med hans skruvade världsbild, men vi snackar ju trots allt om ett spel med titlar som The Celestial Defender, Chef, Professor, The Patient, The Diplomat, The Lovefool, The Merrymaker… och Slayer of Stupid, Incompetent and Disappointing Minions. Att det sedan även finns pompösa, krigiska titlar är väl kanske försvarbart i ett spel som, trots allt, handlar om en konflikt.

Men såna bagateller spelar ingen roll. Nej, misstänkliggör de tio miljoner World of Warcraft-spelarna och alla hundratals miljoner spelare i allmänhet också. Ägnar vi oss åt samma hobby som en mördare så rör vi oss onekligen i fel sorts sällskap.