Oculus betydelse för sjöfarten(s historia)

Förra gången jag var på Vasa-muséet var det en ganska trist historia. Det var 1986, och då befann sig skeppet mer eller mindre i en fuktig hangar, där man gick på gångbroar runtom ett murket skrov. Det var väl egentligen mindre ett museum då och mer ett work in progress. Men bara några år senare byggdes det nuvarande muséet och sedan dess har det fortsatt att utvecklas. Så när jag besökte det igen 2015 var det en helt annan upplevelse.

Ur ett modernt perspektiv är det förstås lätt att genomskåda dumheterna som ledde till en av världens mest misslyckade produktlanseringar innan Windows 95 blåskärmade på scen. Regalskeppet Vasa var ett fullkomligt skrytbygge, konstruerat på order av en kung som inte förstod grundläggande mekanik men fullständigt förstod penisförlängarpotentialen i dubbla kanondäck. När man står nedanför rodret och tittar upp (vilket mer eller mindre ger nackspärr) är det fascinerande att det överhuvudtaget kunde förflytta sig. Det är som att du skulle ta ett genomsnittligt femvåningshus från förorten och rulla ner det i havet och sen sätta tjugo meter segel ovanpå. Förmodligen skulle det flyta bättre än Vasa.

Som det är nu erbjuder muséet en mycket god inblick i allt från konstruktionen av skeppet till de juridiska turerna efteråt (som förstås inte ledde någonstans eftersom det var uppenbart att den stora skulden låg hos högt uppsatta herrar). Men det är en sak som saknas och som snart borde kunna bli verklighet.

Jag talar förstås om Oculus Rift. Än så länge är det främst en produkt för spel- och prylnördar som saliverar av bara tanken att kunna spela i virtuell verklighet. Men där ligger inte dess största potential.

Tänk dig Vasa: The Experience. Tänk dig ett spel, typ i stil som Assassin’s Creed rent grafiskt. Du befinner dig ombord på skeppet just när det är på väg att lämna hamnen. Du skulle kunna få välja olika roller, om du vill vara skeppspojke eller kanonjär eller styrman eller lite vad som helst. Sen får du följa med på den korta färden till dess slut. Tänk dig att kunna uppleva den resan i virtuell verklighet! Tänk dig att stå på det gungande däcket, eller behöva kämpa dig upp till att börja med, eller för den delen att sitta uppe i masterna. Det skulle behövas minimalt med interaktion, bara att kunna röra sig runt. Och det skulle vara ett fantastiskt sätt att uppleva katastrofen. Jag skulle återvända till muséet för den upplevelsen, helt klart. Jag skulle förmodligen köpa den som grafikdemo för hemmabruk.

Tekniken finns här nu. Jag hoppas att folk är framsynta nog för att använda den.

Lämna ett svar