Nu är demot på Dragon’s Dogma ute och jag har spelat igenom det… vilket verkligen inte tog lång tid. Att bygga ihop två figurer (huvudpersonen och min främsta medhjälpare) erbjöd mer speltid än vad de två korta spelsektionerna gjorde. I den första får jag (av någon anledning) inte ens använda den figur jag just har lagt så mycket tid på, utan hamnar med en standardiserad svärdskille. Snart har jag tre medhjälpare och tillsammans hugger vi ihjäl lite småpack innan vi hamnar i strid mot en chimaera. Genast syns spelets huvudsakliga gimmick, att klättra på fiender, genom att alla fyra mer eller mindre kastar sig på första bästa ben och börjar hugga. Men alltså… det är inte så coolt som det verkade. Animationerna är bedrövliga och det finns ingen som helst känsla i attacker. Det är som Dragon Age 2, man bara viftar tills fienderna slutar röra på sig.

I den andra sekvensen får jag faktiskt spela med Shaana och Xianko (hurra!) men det finns inget utrymme att börja testa olika spelstilar, utan jag är fast i rollen som utbygdsjägare. Raskt slaktar vi ihjäl lite goblins innan en jätte till grip dyker ner. Och det blir samma historia igen, fast nu med en fiende som kan flyga. Upp och klänga bara.

Det kan förstås vara ett dåligt demo. Jag tror att mycket av finessen i spelet kommer att ligga i att bygga en egen spelstil utifrån alla specialtekniker och att rekrytera kompanjoner som kompletterar med sina egna talanger. Men för att vara ett jättepåkostat actionspel från företaget som har Devil May Cry, Onimusha, Monster Hunter och Sengoku Basara i sitt stall känns det väldigt mycket som något som From eller Cavia skulle göra. Lite hackigt, grötigt och kantigt. Nu säger ju Dark Souls respektive Nier att det inte alls behöver betyda att det blir dåligt. Men jag är ändå inte helt imponerad.