Ett smakprov på AKB48

Den har legat i hyllan i över ett år, den där skivan med AKB48 jag köpte i Shibuya. Jag har liksom varit fullt upptagen med att utforska Ikimono-gakaris låtskatt under tiden. Men nu tyckte jag att det var dags att slänga in skivan och se vad flickorna går för.

AKB48, för er som inte känner till det, är ett koncept och inte direkt ett band. Idoler har det funnits massor av, men en person kan bara vara på en plats åt gången, och det är svårt att hitta någon som både ser bra ut (vilket, let’s face it, är en a grundstommarna i modern pop) och kan sjunga. Lösningen? Anställ halva Japans befolkning under 25 så finns det alltid minst ett tiotal tjejer vid varje givet tillfälle som kan ge en officiell framställning, och det spelar praktiskt taget ingen roll om de kan sjunga eftersom ingen röst går att skilja från mängden.

Min insikt i äkta idolpop är ganska begränsad. Smakprovet med Electric Ribbon, som är ungefär tusen gånger längre ner än AKB48 på den … Läs hela texten

Publicerat i Musik | Etiketter , | 2 kommentar

Recension: Cosmic Star Heroine

Indierevolutionen har gett oss tillbaka en massa speltyper som försvunnit i spelindustrin i stort, särskilt med hjälp av Kickstarter. Det finns fler Metroidvanior än vad någon hinner med, tonvis av stenhårda plattformsskjutaräventyr, otaliga tvådimensionella arenafighters och pusselspel i oändlighet. Rollspel är det dock lite värre med. Den västerländska varianten mår ganska bra tack vare InXiles och Larians ansträngningar, men traditionella japanska rollspel dyker sällan upp. Cosmic Star Heroine är ett försök att åtgärda det. Okej, rent formellt är det inte japanskt, men utvecklarnas nationalitet hindrade inte Skullgirls från att vara ett genuint fightingspel och så inte heller den här gången.

Cosmic Star Heroine är på många sätt en hyllning till nittiotalets rollspel. Den grafiska stilen för direkt tankarna till en science fiction-variant av Suikoden II, medan handlingen påminner lite mer om Phantasy Star. Stridssystemet är en uppdaterad form av Chrono Trigger … Läs hela texten

Publicerat i 4/5, PC, Playstation 4, PSVita, Recensioner, Spel | Etiketter | Lämna en kommentar

Lego besöker månen med Saturn V

En rätt ordentligt efterlängtad produkt från Ideas-serien är snart här! Saturn V, raketen som tog Apollo 11-expeditionen och de första människorna till månen, släpps som ett gigantiskt Lego-set efter att idén togs fram på ideas.lego.com och fick tillräckligt många röster. Raketen består av 1969 bitar (!) och kommer att mäta närmare metern i komplett format, men kan också delas upp i sina respektive steg och har dessutom en separat landningsmodul, landningsraket och även en variant av kapseln som har landat i vattnet vid hemkomsten. Sen tillkommer också tre nanofigurer och en pytteliten flagga, tryckt på en genomskinlig bit. Allt man kan önska sig av Apollo-projektet, alltså!

Saturn V släpps den 1 juni och kommer att kosta runt 1200 kronor, och är nog ytterligare ett absolut nödvändigt köp trots att jag redan hade bestämt mig för Carousel den dagen. Sen var det väl egentligen tänkt att bli lite ordinarie set också, men med två såna här magnifika … Läs hela texten

Publicerat i Prylar | Etiketter , | Lämna en kommentar

Legos största set någonsin?

Det börjar ryktas att ett nytt Star Wars-set ska släppas i höst, till det smått ofattbara priset 799 dollar. Om man översätter det till svenska kronor (med Legos kurs) skulle det handla om sisådär 9000 kronor, vilket känns nästan larvigt mycket. Hittills är några av de dyraste seten den senaste Death Star-varianten, som går på 5500 kronor – den förra kostade drygt 4000. Det dyraste setet i dollar är UCS Millennium Falcon, som gick på 500 dollar då den släpptes för tio år sedan. Det är också det näst största setet någonsin, med 5179 bitar. Allra störst var Taj Mahal med 5922 bitar, men där var många väldigt små och setet kostade därför futtiga 300 dollar.

Allra troligast är det här också en ny Millennium Falcon, men det återstår att se hur stor den blir. Priset per bit har sakta gått upp på sistone, särskilt när det gäller Star Wars, men med ett sånt pris känns det orimligt att den skulle ha mindre än 5179 bitar. En interiör är kanske … Läs hela texten

Publicerat i Prylar | Etiketter , | 1 kommentar

Lego gör en ny karusell

För två år sedan släpptes ett stort pariserhjul i Legos samlarserie Creator Expert och året innan dess fick vi en mixerkarusell, men eftersom det inte blev något 2016 verkade det som att serien redan tagit slut. Men nu sortsätter det, den här gången med Mike Psiaki som designer och med en traditionell karusell som bara heter just Carousel.

Till saken hör att ett av Legos legendariska set var Grand Carousel som släpptes 2009 och som nu är ett av Legos allra mest eftertraktade och dyra set. Det var också en gigantisk attraktion med tonvis av detaljer. Den här är bara snäppet mindre (cirka 2600 bitar istället för 3300) och har ett lite mer lekfullt tema med sagodjur istället för mer typisk karnevaldekor. Men det är fortfarande extremt tjusigt och pillrigt med massor av guld och blått i ljuv kombination. Det finns också massor av nya exklusiva bitar, så det är sannolikt att den här kommer att bli lika svår att sätta ihop i efterhand.

Carousel kommer att … Läs hela texten

Publicerat i Prylar | Etiketter | Lämna en kommentar

Everybody’s Golf är snart här

Eller där åtminstone. Det japanska New Minna no Golf har varit på gång sedan 2014 men nu börjar det vara klart och ska släppas i Japan i augusti. Men jag undrar lite smått vad man har gjort hela tiden. Det ser nämligen tämligen trist ut. Everybody’s Golf har alltid haft en charmig design med superdeformerade men väldigt uttrycksfulla figurer. Nu är det någon sorts märklig hybrid med realistiska kläder men platta, simpla mangaansikten. Det påminner lite om den där superläskiga telefonireklamen, som om folk går omkring i någon sorts masker.

Visst är det trevligt att Playstation 4 äntligen får en av formatets japanska klassiker, men … är det verkligen lika kul fortfarande? En drös säsongspass och nerladdningsbart material gör mig inte mer sugen. Snarare vill jag nog återgå till det fenomenala Vita-spelet.

… Läs hela texten

Publicerat i Playstation 4, Spel | Etiketter | Lämna en kommentar

Första intrycken av Cosmic Star Heroine

Det här spelet har varit på gång så länge att man nästan skulle kunna tro att det var samtida med spel som Suikoden och Phantasy Star. Men riktigt så gammalt är det inte. Däremot är det ett extremt tidstypiskt rollspel. Vi snackar lågupplöst pixelgrafik, dragbaserade strider, långa textdialoger och förstås ett genomtänkt stridssystem. Just striderna är hittills den stora behållningen med spelet. De är extremt fartfyllda och taktiskt varierade. Man har hela tiden upp till åtta förmågor att använda, men var och en kan oftast bara användas en gång innan man måste ladda om (vilket kostar ett drag). Man har också tillgång till föremål som alla karaktärerna kan komma åt, och specialförmågor för var och en, som allihop kan användas en gång per strid. Det innebär att man ofta kan vräka iväg sina fetaste förmågor och vinna en lätt strid, medan man måste vara mer försiktig i längre strider.

Cosmic Star Heroine är, som namnet antyder, ett … Läs hela texten

Publicerat i PC, Playstation 4, Spel | Etiketter | Lämna en kommentar

Fyrtio minnesvärda Amiga 500-titlar – del fyra

sf2_amiga

Ack! Trots att den är så minnesvärd så glömde jag helt att publicera den sista delen av fyrtio minnesvärda Amiga 500-spel. Men ingen fara, det är fortfarande jubileum, så ingen skada skedd. Låt oss titta närmare på ytterligare några intressanta spel.

Chuck Rock
Det finns något som kallas ”eurojank” och det kännetecknade en rad plattforms- och skjutaspel som inte var i närheten av lika polerade som sina japanska kamrater. Chuck Rock var ett ganska simpelt spel, men den charmiga inramningen och den enastående (om än enformiga) musiken gjorde det värt att spela ändå.

Street Fighter II
Det klassiska spelet som du minns det – fast med minutlånga laddningstider, trettiotvåfärgers grafik, minimala sprites, burkigt ljud och en spelkontroll med en enda knapp. Jag intalade mig att det minsann var lika bra, men någonstans där började jag inse att Amigan inte kunde mäta sig med allt på de nyare 16-bitarsformaten. Jämfört med en del horribla portningar som Spectrum … Läs hela texten

Publicerat i Retro, Spel | Etiketter , , , , , , | 1 kommentar

Namco gör postapokalyps med Code Vein

Kanske är det här Namcos ersättare för Dark Souls? Code Vein är ett nytt actionrollspel som utspelas i en dystopisk framtidsvision av vår värld, där de enda överlevande människorna nu är en sorts vampyrer som offrar blod och sina minnen för att få superkrafter. Som en av dessa ska man samarbeta med en utvald medhjälpare, där varje har olika förmågor som passar bra för olika situationer. Det påminner förstås om Namcos egna God Eater, men också om Souls-spelen, Bloodborne, Nier och andra actionrollspel. Sämre förebilder kan man dock ha, och det här verkar erbjuda en rätt unik mörk animeestetik som verkar riktigt cool.

Någon specifik huvudperson nämns inte och jag hoppas verkligen att vi får skapa vår egen. Det skulle i så fall åtgärda ett av de vanligaste problemen med spel av den här typen: en generisk gnällig protagonist och påtvingade biroller enligt standardtyp 1A. … Läs hela texten

Publicerat i Spel | Etiketter | Lämna en kommentar

Det andra Duck Tales

amiga_ducktales01

Idag släpps Disney Afternoon Collection, den heta NES-samlingen med sex klassiska Disney-titlar som, i tv-serieform, utgjorde just den klassiska Disneyklubben även hos oss. Ni vet, den med kulturministern. Men jag sålde min NES 1989 och missade därför chansen att spela de här spelen på min egen konsol (jag åtgärdade förstås det med att våldgästa mina kompisar). Istället spelade jag Duck Tales på Amiga, ett helt annat spel. Ett sämre spel, förstås, men fortfarande ett spel värt att minnas.

Disney’s Duck Tales: The Quest for Gold utvecklades av Incredible Technologies, ett tekniskt skickligt men designmässigt medelmåttigt gäng som senare skulle ge oss fightingpekoralen Time Killers, Blood Storm och Street Fighter: The Movie. Och spelet i sig är verkligen magnifikt snyggt! Vissa mellansekvenser doftar Carl Banks mer påkostade verk, och i största allmänhet är miljöer och figurer enormt detaljerade.

I gengäld är alltså spelbarheten lite sämre, men desto mer … Läs hela texten

Publicerat i Retro, Spel | Etiketter | 2 kommentar