Metroid är så förbannat bra!

Det tog ett kort tag innan jag riktigt fick kläm på kontrollerna, och som vanligt är Samus tämligen handikappad till en början utan ens möjligheten att rulla ihop sig. Men bara någon timme in börjar förmågorna falla på plats och jag röjer runt som aldrig förr. Och jag kan glatt konstatera att det här är ett av de bästa spelen genom tiderna.

Metroid: Samus Returns? Nej, absolut inte! Jag talar förstås om Super Metroid, som nu levererats ytterligare en gång i vad som borde vara den ultimata versionen tills Nintendo gör en remake med en handfull av de förbättringar som tillkom i Fusion och Zero Mission. Versionen till SNES Classic Mini är, som sig bör, fullständigt perfekt och dessutom ett bra test av handkontrollen. Och hittills håller den definitivt måttet. Möjligen har den en tendens att ibland vilja trycka neråt när jag gör upprepade vägghopp, men det kan också vara jag som är oprecis.

Vägghopp är annars något jag gör rätt mycket av, för Super … Läs hela texten

Publicerat i Retro, Spel | Etiketter | 1 kommentar

Final Fantasy: Pray

finalfantasy_pray

Eftersom vi i Europa var olyckligt ovetande om Final Fantasy till 1997 var det via Super Play (eller kanske Super Power då) som jag hörde talas om de här spelen och deras fantastiska musik. Någon där hade också den goda idén att skriva en specialare om de soundtrack som gick att köpa – i Japan. På den tiden när internet fortfarande var i sin linda var det praktiskt taget omöjligt. Men så fort jag kom online ordentligt och började hitta runt så sökte jag rätt på importbutiker. En av de första skivorna jag tog emot, med darrande händer, ända från Japan, var Final Fantasy: Pray.

Ni får betänka att 1994 fanns inte en tanke på att ha fullständiga sånger i TV-spel (förutom en del digitaliserade sådana i Amiga-spel). ”Eyes on Me” var fortfarande fyra år bort, och den burkiga SNES-operan i Final Fantasy VI var det närmaste någon kunde komma. Därför satte Square och Nobuo Uematsu ihop två Vocal Collections, som gjorde nya tolkningar med sång av en rad … Läs hela texten

Publicerat i Spel, Spelmusik | Etiketter , | Lämna en kommentar

Rattata, Rattata, Squirtle

I ett försök att engagera mig i Pokemon Go igen (vilket i sin tur skulle engagera mig i att promenera) har jag börjat följa rädchatten i stan. Ja, Pokemon-spelare är förstås organiserade nog att dela med sig av sina fynd och samla ihop folk för att besegra de större räderna, som annars skulle vara rätt omöjliga att klara. Liksom, vad är annars oddsen att fem-tio spelare råkar befinna sig på en specifik plats precis samtidigt, vid ett givet tillfälle under en given timme?

Så nu har jag testat räder två gånger. Jag upptäckte, lite väl sent, att jätteeldvargen Entei bara finns kvar i en vecka till, sen vete sjutton när man får chansen igen. Båda gångerna blev det en liten grupp som samlades, småpratade lite, sedan tryckte frenetiskt på sina mobiler, sen tryckte lite mer fokuserat för att försöka fånga fanskapet, och sen tackade och gick. Själv hade jag otur båda gångerna. För er som inte testat ska man först alltså besegra bossen, som är en vanlig … Läs hela texten

Publicerat i Iphone/Android, Spel | Etiketter | Lämna en kommentar

Inte helt hundra på Metroid

Det kunde ha startat bättre. Min förbokning från juni visade sig vara inte tillräcklig för att få samlarutgåvan, så efter att ha väntat förgäves i en vecka kontaktade jag kundtjänst och fick köpa den vanliga versionen för en hundring billigare. Så billigt blev det, men inte den ljuvliga kärlekshistoria jag hade hoppats på.

Nu har jag i alla fall äntligen kunnat börja spela och … jag vet inte. Det är ju visserligen Metroid ganska rakt av, men samtidigt med en stor mängd irriterande brister som får mig att inte vilja spela särskilt länge.

* Kontringsmekanik är bajs, överallt. Sorry. Egentligen är det bajs till och med i Virtua Fighter, men jag uthärdar det bara för Aoi. Anledningen till att det är bajs är enkel: det blir en fråga om att reagera istället för att agera, och i väntan på att reagera kan du göra … ingenting. I Samus Returns springer jag inte fram och skjuter fiender hejvilt, utan jag springer fram, ställer mig, väntar tre … Läs hela texten

Publicerat i 3DS, Spel | Etiketter | 1 kommentar

Mycke mecha

Sony visade upp en drös spel på sin Tokyo Game Show-konferens, men de riktigt stora överraskningarna uteblev. Inget mirakulöst återupplivat Soul Calibur eller Castlevania eller något sånt, men däremot en del mindre överraskningar.

Störst var kanske Anubis: Zone of the Enders MARS, som är en hyfsat uppfräschad konvertering av Zone of the Enders 2 med fullständigt stöd för VR! De hypersnabba närstridsduellerna i det spelet lär väl kanske inte lämpa sig för VR, men vi får se hur de har lyckats. Mechas finns det även gott om i Earth Defense Force: Iron Rain, som lägger till fler mekaniska fiender men som generellt ser lika charmigt b-igt ut som de tidigare spelen.

Men det räcker inte med mechas där, för ett nytt Gundam-spel i form av Mobile Suit Gundam Battle Operation 2 är på gång. Fråga mig dock inte vad som är annorlunda där. Och så kommer det ett nytt Virtual-On, som den här gången är en crossover med en anime men som verkar ha samma sorts … Läs hela texten

Publicerat i Playstation 4, Spel | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Lego Scout Trooper & Speeder Bike

lego_scouttrooper01

Med nya filmer varje år släpps det mer Star Wars-Lego än någonsin. En bieffekt av det är att affärerna desperat försöker rensa på lagret inför nästa anstormning och därför hittade jag den här på Lekia för halva priset. Jag hade tänkt köpa den sedan i somras men det blev inte av, så det var en trevlig överraskning.

Jag har redan berättat om min bakgrund med Scout Troopers så det drar jag inte igen. Det var dock anledningen till att jag var extra intresserad av den här. Legos serie av byggbara actionfigurer är annars lite för sladdrig för att jag ska orka engagera mig. Människorna är väldigt stiliserade och ser lite märkliga ut, men alla med masker fungerar bra, och vill man ha en Darth Vader eller en General Grievous bör man passa på nu innan de försvinner för gott.

Scout Troopern gillar jag alltså som sådan, men framför allt är det extra häftigt att han har sin Speeder Bike. Figurerna har förstås en del smarta Technic-lösningar inuti men bygger mestadels på stora, smart uttänkta … Läs hela texten

Publicerat i Prylar | Etiketter , | Lämna en kommentar

Project Octopath Traveler är ytterst lovande

octopath

Nintendo har släppt ett demo på Square-Enix extremt lovande rollspel Project Octopath Traveler (som, för guds skull, måste få ett bättre namn innan release!). Det är egentligen ett ganska traditionellt japanskt rollspel, men det har några unika egenheter som gör det lite mer intressant.

Den första är förstås grafikstilen, som placerar gamla hederliga pixlar i en 3D-miljö. Det är inte som 3D Dot Game Heroes, som i praktiken använde voxlar till allt. Det påminner snarare om den lågupplösta texturerade omgivningen i Xenogears, fast med ordentligt mer detaljerade texturer då. Resultatet blir att det ser ut som ett pixelspel i stil med Chrono Trigger eller Suikoden II, fast med ordentligt med effekter ovanpå. Kanske lite för mycket effekter, för den aggressiva djuposkärpan och den starka kontrasten gör att det blir svårt att se saker en bit bort.

Den andra är att det finns åtta huvudpersoner som var och en har en inledande berättelse, men det är … Läs hela texten

Publicerat i Nintendo Switch, Spel | Etiketter | Lämna en kommentar

Review of Figma Kat (Gravity Rush)

figma_kat04

I spent quite a bit of time in Akihabara last year trying to score the collector’s edition of Gravity Daze (Gravity Rush) for Playstation 4. It would have cost me around $150 basically just to get the exclusive Figma figure of Kat herself. Luckily it wasn’t available, and I resisted ordering it online. Eventually a new Figma was announced, based on her Gravity Rush 2 appearance and a Kat-shaped void could finally be filled.

It’s a bit funny, actually. I got Gravity Rush 2 earlier this year and played for a few hours, but Yakuza 0 pulled me away and then the avalanche of new games kept me from returning. Then I finally received this figure, but another musclebound fellow in the shape of Rashid took priority.

Figma Kat is a great figure though. Like all my Figmas, she is made from a smooth and solid, low-gloss plastic and matches the original design pretty much perfectly. She is quite posable, as expected, and comes with three different pairs of hands. She also has a set of special … Läs hela texten

Publicerat i Prylar | Etiketter , | Lämna en kommentar

Nya Dinobots på väg

Hasbro har gått från klarhet till klarhet med först Combiner Wars och sen Titans Return när det gäller att återskapa båda kända och totalt bortglömda klassiska figurer. Nästa serie blir Power of the Primes och här blir det lite av varje. Både kombinationsteam som i Combiner Wars och separata småfigurer som blir tillbehör. Jag skymtar till och med småfigurer som stoppas in i rustningar som sen blir vapen – en kombination av Pretenders och Targetmasters. Sedan tidigare har radarparet Darkwing och Dreadwind varit på gång och nu på Hascon bekräftades en massa till, inklusive en ny Optimus Prime och de första två från kombinationsgruppen Terrorcons, nämligen Hun-Grrr och Rippersnapper.

Fast den största nyheten är att Dinobots äntligen kommer tillbaka. Den här klassiska kvintetten var några av de allra mest älskade G1-figurerna och de fick aldrig några nyutgåvor, och har sedan sporadiskt dykt upp i olika serier. Några usla tolkningar fanns i Energon, några … Läs hela texten

Publicerat i Prylar, Transformers | Lämna en kommentar

Sarah Alainn släpper filmalbum

Sarah Alainn är redan på väg att släppa sin femte skiva, Cinema Music. Det är lustigt det här med parallellen till Sofia Källgren, som har en liknande stil och som tidigare släppte Cinema Paradiso som dessutom innehöll två av samma låtar (titelspåret och ”Now We Are Free”). Sarah har ju också tidigare gjort ”Prayer” som också fanns där.

Det är delvis befintliga låtar. ”Kimi o Nosete”, ”Let It Go” och ”Shadows of Time” finns på tidigare album. Skillnaden lär bli att de här är inspelade med symfoniorkester. Jag är också extremt sugen på att få höra hennes tolkningar av Lea Salongas klassiska ”On My Own”, Celine Dions ”Beauty and the Beast” (som även här är en duett med Peabo Bryson) och Whitney Houstons ”Always Love You”. Det är bokstavligen några av tidernas största sångerskor hon försöker matcha här.

Ungefär samtidigt släpps en samlings-LP med titeln Eternalist. Den innehåller enbart gamla låtar, tyvärr med den evigt uttjatade ”The Final … Läs hela texten

Publicerat i Musik | Etiketter | Lämna en kommentar