Transformers War for Cybertron Kingdom: Tracks

Tracks är en av de där sidokaraktärerna som poppar upp med jämna mellanrum, och förstås också en av mitt favoritgäng, så jag brukar få anledning att köpa en ny variant sisådär vart femte år. Nu senast släpptes han i Kingdom som en sprillans ny modell, vilket inte är helt vanligt. Den förra varianten, som jag sålde i väntan på denna, delade modell med Wheeljack och kändes inte helt genomtänkt. Det här är en mer klassisk Tracks. Som så många andra War for Cybertron-figurer är han detaljerad och känns i princip som en förenklad Masterpiece-figur. ... Läs hela texten

Transformers War for Cybertron Earthrise: Wheeljack

Hasbro fortsätter att släppa moderniserade nytolkningar av klassiska figurer och Wheeljack är ännu en i samlingen. Den här figuren släppte häromåret i Earthrise-serien, och det är den utgåvan jag köpte, men exakt samma figur finns nu också i Kingdom. Och det är lite märkligt att Hasbro ger ut kopior av mindre populära karaktärer en andra gång medan storstjärnor som Ironhide, Prowl, Ratchet och Bumblebee bara funnits som exklusiva specialvarianter.

Nåväl. Wheeljacks ursprungliga figur var baserad på en Lancia Stratos i racingutförande, på den tiden då licenser bara fanns i teorin. Det här är en ganska trogen tolkning som följer samma grundläggande layout, men förstås mycket mer poserbar och proportionerlig. Han känns rejäl och ganska enkel att förvandla, trots att det finns några smarta finesser som att en del av vindrutan fälls ihop in i hans knän för att göra den mindre. ... Läs hela texten

Lego (76178) Daily Bugle

I somras släpptes det här gigantiska setet, men med en flytt i antågande var det knappast aktuellt att köpa ytterligare en jätteklump som skulle behöva packas ner någon månad senare. Men nu är jag på plats och inviger min nya hemmastudio med att föreviga Daily Bugle.

Det omedelbart coola med setet, förutom att det är fullkomligt fullproppat av Spider-Man-karaktärer, är att det faktiskt är en skyskrapa, om än en något komprimerad sådan. Lego producerar massvis av mindre byggnader och även förstås modulhusen, men de är alltid mer gammaldags, klassiska byggnader med inspiration från tidigt 1900-tal, och en två-tre våningar höga. Daily Bugle är som byggnad sett extremt funktionell och i princip ganska ful. Det är raka spår (bokstavligen, man använder rälsdelar) från marken med samma fönsterdelar upprepade hela vägen förbi fyra väldigt generösa våningar. ... Läs hela texten

Fightinghelg 2021

Efter ett uppehåll på två år, först för att jag skulle åka till Japan och sedan för att världen gick under, blev det äntligen Fightinghelg igen. Vi satte oss ner i de gamla fåtöljerna i den nya lägenheten för att testa oss igenom alla nya fightingspel och rota fram diverse obskyrt skräp från förr som vi inte hade upptäckt tidigare. Trots att vi har spelat hundratals fightingspel verkar det fortfarande finnas fler dunderusla spel som med all rätt inte ens borde ha fått existera, från tiden då alla försökte tjuvåka på Street Fighters popularitet. De flesta kommer förstås först i den här listan. ... Läs hela texten

Voyage är märkligt mäktig

Det första intrycket av de två nya ABBA-låtarna var märkligt. Efter trettionio år, i princip hela min livstid, sedan de släppte sin sista skiva, borde det vara ren en närmast religiös högtid. Men först kändes det lite som ett antiklimax. Efter att ha lyssnat på ”I Still Have Faith In You” och ”Don’t Shut Me Down” mer eller mindre oavbrutet sedan dess har jag dock insett att båda är spektakulära, de kräver bara lite mer av lyssnaren. Särskilt ”Don’t” är klassisk ABBA på de bästa sätten, med en finurlig text som slingrar sig runt en mysig melodi med alla beståndsdelar som man förväntar sig. Möjligen är vissa av referenserna från ”Dancing Queen” lite väl mycket fan-service men resultatet är strålande. Och ”I Still Have Faith In You” har samma pampiga musikalballadkänsla som ”Thank You For The Music” eller ”I Wonder”. ... Läs hela texten

Flyttad och färdig

Inte för att jag har varit extremt flitig med att skriva på sistone, men det har varit extra dåligt i oktober. Jag har dock en väldigt god ursäkt. För exakt en månad sedan fick jag nycklarna till en ny lägenhet, och jag ägnade stora delar av sommaren och hösten åt att packa och förbereda mig.

Jag har bott billigt de senaste tolv åren i en hyfsat liten tvåa, långt utanför stan. Nu bor jag i en fyra nära centrum. Egentligen hade jag kunnat ha något ännu lite större, men det är ju också en fråga om att kompromissa mellan skick och yta. Och i augusti hittade jag den här lägenheten som var väldigt fräsch och har fantastiskt läge, så det var inte mycket att fundera på. Jag lever ändå billigt i övrigt, och genom att bo centralt slipper jag både busskort och att fundera på bil. ... Läs hela texten

Jag blir Toki-g

Ett spel som har plågat mig länge är Toki, som ursprungligen släpptes 1989. Inte för att jag spelade det, utan för att jag inte gjorde det. Jag såg arkadspelet på en restaurang någonstans och tyckte att det såg supercoolt ut med en apa som spottar eldklot. Apan i fråga är egentligen en grottsnubbe, som måste rädda sin grottflicka från den elaka magikern som kidnappade nämnda grottflicka och förvandlade Toki till nämnda apa. Jag letade länge efter Amiga-versionen och det låg på inköpslistan under flera år, men jag hittade det aldrig så det blev aldrig något. ... Läs hela texten

In Death: Unchained

Det har inte blivit så mycket spelande på min Oculus Quest, delvis eftersom jag inte har haft ordentligt med utrymme att spela förrän nu. Tittar man på originaltitlarna till Questen så är det ju också många spel jag redan har upplevt på Playstation VR. Men ett spel som levererar trots ohyggligt små produktionsvärden är In Death: Unchained, som även har en titel hämtad från hemska dussinspel anno 2010.

Upplägget är enkelt. Du är någon sorts generisk ansiktslös hjälte som råkar vara en höjdare på pilbåge. Framför dig finns ett par framslumpade världar fullproppade med fiender. Det hela har ett rogue-lite-upplägg där du förlorar allt när du dör men i gengäld låser du upp nya vapen och fiender allt eftersom. Det måste dock påpekas att det tar ett bra tag, men samtidigt är det så pass kul att bara spela igenom några vändor, och så dyker det upp nyheter då och då. ... Läs hela texten

Home Alone blir Lego

Det senaste (och största) i den långa raden av popkulturella fenomen som får nytt liv via Lego Ideas är Home Alone, som kommer att släppas den 1 november lagom inför julsäsongen. Det här gigantiska huset har 3955 delar och jag fruktade för det värsta när det gäller priset. Men det är faktiskt oväntat humant – i sammanhanget – på 2799 kronor. Normalt brukar man ju få betala minst en krona per bit, särskilt numera när växelkursen på svenskt Lego oftast är extra usel. Man kan till exempel jämföra med Daily Bugle från Spider-Man, ett annat licensierat set som har 3772 bitar men kostar 3399 kronor. ... Läs hela texten

Konami har inte övergivit Castlevania

Jag spelar för tillfället igenom Castlevania: Circle of the Moon och Aria of Sorrow igen på den nyligen utgivna och utmärkta GBA-samlingen, men nu har Konami precis meddelat att mer är på gång. Ett helt nytt Castlevania ska vara under utveckling och var eventuellt tänkt att visas på E3 men stämde inte riktigt med timingen (läs: det är inte aktuellt på minst ett år). Spelet ska vara internt utvecklat, medan de samtidigt samarbetar med externa utvecklare för Metal Gear och Silent Hill. ... Läs hela texten