Vem kom först, Boromir eller Silver?

Jag läste en designbok om arbetet bakom Lord of the Rings-trilogin med exempel på allt som designades, från miljöer och karaktärer till vapen och monster. Och jag blir himla inspirerad att bygga vidare på min privata tolkning av Midgård och dess hjältar. Från filmens Lothlorien får jag idéer till att bygga en fridfull boningsplats i Grönmården (innan det blev otäckt där). Designer på Gimli inspirerar mina versioner av mina första två rollspelsfigurer, Torin och Nimbrin, som båda var dvärgar (och ja, jag inser att Torin Naug var ett förbannat fantasilöst namn på en dvärg, men jag var elva år). ... Läs hela texten

Steg två av Lego Middle-earth-samlingen

Och här kommer alla Lego-figurerna på en och samma gång, tydligen. Igår damp Brödraskapet ner och idag damp, tja, bröderna Ori, Nori och Dori ner. Trots att jag beställde alltihop från två olika håll med två veckors mellanrum.

Nåja. Därmed är åtminstone min samling klar för tillfället. De flesta påminner rätt mycket om sina förlagor, men alla gör sig inte så fantastiskt bra i Lego-form. Aragorn känns inte alls särskilt Aragorn, och hoberna är allihop likadana (att jag har tre Frodo och två Bilbo hjälper föga). Men Eomer och Theoden är båda fantastiska snygga i sina detaljerade rustningar och välmålade hjälmar, som är på en helt annan nivå jämfört med de flesta Lego-tillbehör. Även Boromir och Gimli är riktigt tjusiga. ... Läs hela texten

Saker jag saknar i World of Warcraft

Sedan den första betatesten för åtta och ett halvt år sedan har det hänt mycket i World of Warcraft. Man kan ha åsikter om mängden och fördelningen av innehåll, men det går inte att förneka att spelet som helhet har blivit cirka sju gånger bättre sedan de första stapplande stegen. Jag kommer aldrig att sakna den timlånga väntan på att få ihop en grupp till Deadmines, slitet med att trolla fram nog med vatten och mat till 40 personer i Ahn’Qiraj eller resan fram och tillbaka mellan Tanaris/Un’Goro och Darnassus i en serie mindre genomtänkta uppdrag. Men även om spelet generellt har gått i en positiv riktning finns det ändå saker som jag saknar. ... Läs hela texten

Våra första stapplande steg in i Midgård

Jag plockade bland gamla bilder, ni vet, foton. Sånt där som man gjorde före 2003. I röran hittade jag en skön bild som förmodligen illustrerar den andra gången jag spelade rollspel, någonsin. Gissningsvis 1992. Den första gången var med min syster och med min kusin, som ledde oss ner i ett mystiskt dass där vi hittade en massa monster som raskt tog ihjäl våra första figurer: Torin Naug och Chinta Kari.

Den andra gången var vi betydligt fler, och jag vet dessutom vilka vi spelade som eftersom en av oss bara gjorde en figur någonsin. På bilden ser vi Nils (Elandar Carbon, skogsalv), jag (spelledare), Tommy (Tirgor Yselek, sindaralv), Andreas S (Syntas Storfot, hob), Frank (Torin Naug d.y., dvärg), Andreas M (Santanej Carbon, skogsalv), Madelene (aldrig inblandad i rollspelandet vad jag vet) och Sofie (Chinta Kari d.y., sindaralv). ... Läs hela texten

Ett portabelt Paint – som vi har väntat

Lite från ingenstans släppte Sony en ny gratisapp till Vita: Paint Park. Och det låter ju förstås lite roligt. Med en så stor och känslig skärm finns ju potential för riktigt bra portabelt skissande. Men ack.

Vad vi fick är knappast ett portabelt Photoshop om någon hade väntat sig det, även om det faktiskt går att redigera (läs: kladda mustacher på) tagna bilder eller screenshots. Faktum är att vi inte ens fick ett portabelt Microsoft Paint, utan snarare ett Draw Something fast med ännu mindre spelmoment, som om det ens vore möjligt. Konceptet med Paint Park är att man ska kunna rita bilder tillsammans, men detta är enbart en ad-hoc-funktion och inget som går att köra över nätet. Och låt mig bara konstatera att de tillfällen då tre konstnärligt lagda spelare samlas med varsin Vita och bestämmer sig för att rita istället för att spela ett spel är praktiskt taget obefintliga. ... Läs hela texten

Dvärgar och skägg i växlande kvalitet

En av sakerna jag oroade mig för när The Hobbit började komma på tal var det faktum att huvudrollsinnehavarna var en dvärg som sedan hade copy-pastats tolv gånger, och så Bilbo. Tänk dig ringens brödraskap med tretton Gimli.

För det är ju liksom standard för en dvärg. Enormt skägg, metallhjälm, liten och satt, ringbrynja och jättestövlar. Stridsyxa eller möjligen hammare. I den mån dvärgar är kända i kulturella former brukar de vara mer eller mindre standardiserade. Warcrafts dvärgar är definitivt inget undantag. ... Läs hela texten