Partyfighting med personlighetsstörning

Playstation All-Stars Battle Royale är på rea nu och några dagar till, och halva priset är faktiskt ett ganska lämpligt pris för det. För så himla bra är det nog ändå inte, åtminstone inte att döma av första intrycken. Den grundläggande kontrollen är bra och figurerna har onekligen en himla massa attacker att utnyttja, men man kommer inte ifrån att många av figurerna är horribelt trista och att många av bakgrunderna är intetsägande.

Hittills gillar jag i alla fall några. Nariko var rolig, Heihachi var oväntat effektiv, och både Parappa och Sly fungerar bra. Nathan skulle jag vilja gilla men hans level 1-super är alldeles för bökig att sikta med. Sackboy vore kul men det verkar som att han kräver väldigt mycket planering för att vara effektiv. Jag gillar också en del av banorna, som den briljanta Loco Roco/Metal Gear Solid-crossovern och Little Big Planet-världen som urartar i en omgång Buzz.

En del av problemet var att Sony inte fick de hjältarna som alla egentligen ville ha. Det är helt klart andrasorteringen, och när Dante väl får möta Kratos är det den unga dryga Dmc-Dante som ingen gillar. Det här spelet skulle verkligen behöva Lara Croft, Cloud, Crash, Leon Kennedy (den ursprungliga designen) och Snake själv (istället för Raiden): hjältarna som definierade och skapade Playstation. Inte bara den drös av halvkända stjärnor som Sony själva har skapat sedan dess. För även om spelen generellt är bra så finns det inga riktiga superstjärnor.

Om Sony väljer att försöka igen hoppas jag på dels att några av de här nödvändiga ansiktena dyker upp, och att det blir lite mer kreativa figurer. Och så hoppas jag att Team Ico slutar vara tjurskalliga och släpper på sina figurer. För där har vi några av Sonys mest älskade karaktärer, även om de kanske inte passar rakt in i ett lättsamt partyspel.

En tanke kring ”Partyfighting med personlighetsstörning

  1. Erik Malm

    Jo… min spontana reaktion är att de flesta Playstationikonerna hade sin storhetstid omkring millennieskiftet; många är antingen bortglömda eller uttjatade i dag. Konceptet hade kanske varit hett 2003, precis som ett Street Fighter vs. Mortal Kombat möjigen hade tjänat ett syfte 1997.

    Själv anser jag att det är dags för ett Resident Evil-fightingspel i 2D eller 2,5-D. Valbara vapen (som moves/supers i Chaos Code), ett- eller tvåmannalag (som i TTT2 och Skullgirls) och stage hazards på vissa banor (mixa Tekken/SC med Death Matches från World Heroes 1/2)….

    Sherry Birkin + Ustanak vs. Rebecca Chambers + Nemesis, make it happen!

Lämna ett svar