Project Octopath Traveler är ytterst lovande

Nintendo har släppt ett demo på Square-Enix extremt lovande rollspel Project Octopath Traveler (som, för guds skull, måste få ett bättre namn innan release!). Det är egentligen ett ganska traditionellt japanskt rollspel, men det har några unika egenheter som gör det lite mer intressant.

Den första är förstås grafikstilen, som placerar gamla hederliga pixlar i en 3D-miljö. Det är inte som 3D Dot Game Heroes, som i praktiken använde voxlar till allt. Det påminner snarare om den lågupplösta texturerade omgivningen i Xenogears, fast med ordentligt mer detaljerade texturer då. Resultatet blir att det ser ut som ett pixelspel i stil med Chrono Trigger eller Suikoden II, fast med ordentligt med effekter ovanpå. Kanske lite för mycket effekter, för den aggressiva djuposkärpan och den starka kontrasten gör att det blir svårt att se saker en bit bort.

octopath

Den andra är att det finns åtta huvudpersoner som var och en har en inledande berättelse, men det är lite oklart om valet påverkar något mer i det långa loppet. I demot får vi möta danserskan Primrose och riddaren Olberic, och jag provade den förra. Det visade sig vara en rätt mörk historia om en flicka som såg sin far bli mördad och som sålde sig till en läbbig nattklubbsägare i ett desperat försök att hitta sina fiender och ta hämnd.

Spelmässigt har det likheter med Bravely Default, Persona och faktiskt också lite med Cosmic Star Heroine. Det är gamla hederliga dragbaserade strider, men det handlar mycket om att identifiera svagheter och sedan hålla fienderna i schack med rätt teknik. Hela tiden byggs också en boostmätare upp som nästan oavbrutet kan användas för att göra attackerna ännu starkare. Det blir snabbt väldigt tillfredsställande att drämma iväg dunderslag eller spara ihop till en riktigt fet attack. Det innebär också att man behöver förstå sig på de olika egenheterna för att ha en chans, eftersom det blir väldigt stor skillnad på att bara stå och trycka attack, eller faktiskt utnyttja alla möjligheter.

Demot är faktiskt rätt matigt och går att spela även efter det korta storystycket i början, men jag låter det nog vara nu eftersom jag inte vill göra om saker i onödan. Det här är ett mycket lovande rollspel som dessutom hittills har fenomenal musik, så jag kommer med största sannolikhet att köpa det.

Det här inlägget postades i Nintendo Switch, Spel och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Meddela mig om nya kommentarer. Du kan också prenumerera utan att kommentera.