Den unga flickan Rae förlorar synen i en olycka, och blir sittande i ensamhet. Hennes enda vän är en katt, Nani, som dyker upp då och då. Men när Nani slutar besöka henne tar Rae mod till sig och ger sig ut i världen.

Det ska sägas på en gång: Beyond Eyes är inte något för alla. Faktum är att jag inte ens säker på att det var något för mig, men det är verkligen något annorlunda. Äventyret är över på mindre än två timmar och innehåller praktiskt taget inga spelmoment förutom att utforska spelvärlden. Men det stoppade å andra sidan inte Journey eller Dear Esther från att vara fantastiska eller åtminstone fantasiväckande upplevelser.

Beyond Eyes saknar hisnande turer genom strömmar av sand och kusliga övergivna stränder, men har i gengäld en unik känsla av blindhet och hjälplöshet. Rae rör sig långsamt och det enda som syns är det som är riktigt nära eller det som låter på långt håll. Det är inte heller nödvändigtvis det Rae (och du) upplever som faktiskt är verklighet. En hackspett som tickar på en stolpe kan visa sig vara ett övergångsställe och en läskig skällande hund kanske egentligen bara leker med sin husse. Och något som verkar vara alldeles nära kan vara dolt bakom väggar som man inte upptäcker förrän man utforskar närmare.

För att vara ett spel där fantasin bokstavligen definierar världen så är väl Beyond Eyes lite väl … fantasilöst. Rae är ingen Skorpan Lejonhjärta och hennes äventyr är egentligen fullständigt alldagligt. Det är väldigt vackert presenterat och extremt mysigt i största allmänhet, men det hade kunnat vara mycket mer.