Indierevolutionen har gett oss tillbaka en massa speltyper som försvunnit i spelindustrin i stort, särskilt med hjälp av Kickstarter. Det finns fler Metroidvanior än vad någon hinner med, tonvis av stenhårda plattformsskjutaräventyr, otaliga tvådimensionella arenafighters och pusselspel i oändlighet. Rollspel är det dock lite värre med. Den västerländska varianten mår ganska bra tack vare InXiles och Larians ansträngningar, men traditionella japanska rollspel dyker sällan upp. Cosmic Star Heroine är ett försök att åtgärda det. Okej, rent formellt är det inte japanskt, men utvecklarnas nationalitet hindrade inte Skullgirls från att vara ett genuint fightingspel och så inte heller den här gången.
Cosmic Star Heroine är på många sätt en hyllning till nittiotalets rollspel. Den grafiska stilen för direkt tankarna till en science fiction-variant av Suikoden II, medan handlingen påminner lite mer om Phantasy Star. Stridssystemet är en uppdaterad form av Chrono Trigger och en del sektioner har klara drag av Final Fantasy VI och VII. Men som helhet fungerar det utmärkt. Vi följer Alyssa L’Salle, en tuff agent för API, Agency of Peace and Intelligence. Det dröjer dock inte länge förrän saker går söderut och Alyssa tvingas göra uppror. Faktum är att det går alldeles för fort. Hela spelet går att klara på dryga tiotalet timmar så handlingen är hela tiden i rask takt. Å andra sidan gör det spelet väldigt tillgängligt och jag uppskattar att inte behöva traggla på i 80 timmar bara för att det ska vara genuint.
Den här filosofin styr också stridssystemet, som är den stora behållningen med Cosmic Star Heroine. Alyssa och hennes många kompanjoner har en stor mängd specialförmågor som ofta samspelar på ett smart sätt. I huvudsak handlar det om att använda rätt element mot rätt fiende, men en viktigare beståndsdel är hypermätaren som fylls på efter ett visst antal drag. Den gör en attack mycket mer kraftfull, så för att optimera sitt stridande gäller det att planera. Kanske använda drag ett för att försvaga fienden för ett element, använda drag två för att göra sig själv starkare och sedan drämma iväg attacken på drag tre med extra skada. Som komplement till karaktärens egna förmågor tillkommer också föremål (som kan användas en gång per strid) och specialförmågor som kopplas till skölden varje person bär med sig, som kan kompensera för något de själva saknar.
Upplägget gör att striderna oftast går snabbt och man behöver aldrig fippla med helningar eftersom allt återställs efter varje strid. Man behöver i princip aldrig stå och vifta på med vanliga attacker eftersom de starkare attackerna som mest är en återhämtningsrunda bort. Och tack vare att karaktärerna har så pass olika upplägg med sina attacker finns det alltid anledning att byta. Jag gillar också världsbygget i allmänhet, med tre sinsemellan olika planeter och kreativa utomjordingar.
Grafiskt är Cosmic Star Heroine lite ojämnt. Bakgrunder och sprites är skönt pixlade och enormt omväxlande, med nya fiender nästan varje strid. Däremot är porträtten lite yxigt kantiga, särskilt på de mänskliga hjältarna. Det hindrar dem inte från att ha sköna personligheter, och jag fick snabbt svårt att välja ut bara tre favoriter utöver Alyssa. Ljudet är också ojämnt, vilket till stor del beror på tidsbrist. Musiken är oftast störtskön, från den Final Fantasy-doftande stridsmusiken (som lånar hälsosamt mycket från åttans ”Force Your Way”) till softa gitarrslingor och inslag av saxofonjazz. Men en del av ljudeffekterna saknas helt, vilket förtar lite av stämningen.
På det hela taget är Cosmic Star Heroine dock ett utmärkt spel, där de flesta bristerna kan härledas till att Zeboyd Games är ett pyttegäng – det är mer folk involverade i att slänga ihop din Big Mac. Spelet tar inte sig självt på enormt stort allvar och det gör inte alls något att en massa Kickstarter-folk finns med som rekryterbara sidofigurer, det blir snarare mer familjärt och charmigt. Trots en relativt kort historia (i klass med det första Suikoden) finns det också en del mer att göra om man ger sig på tuffare svårighetsgrader eller några av spelets gömda superbossar (jag råkade ramla på Cthulhu och blev förstås jättedödad). Och framför allt fyller det en gigantisk lucka i spelutbudet: gillar du klassiska japanska rollspel så bör du skaffa det här omedelbart!
