Dungeons & Dragons: Shadow Over Mystara är ett av Capcoms mest efterfrågade spel. Dungeons & Dragons: Tower of Doom… är inte det. Sin vana trogen började Capcom med en förvisso spelbar men innehållsfattig version, innan de satte ihop det riktiga spelet. Att kalla det en samling är därför lite larvigt. Shadow Over Mystara är det enda som de flesta behöver och kommer att spela.

Jag har egentligen aldrig haft möjlighet att se vad det hela handlade om, förutom en ytterst kort provomgång. Förutom arkadversionen, som är enormt eftertraktad och dessutom ligger på de svårhanterliga CPS2-kassetterna (som tenderar att sluta fungera utan regelbunden service), finns det bara en Japan-exklusiv samlarutgåva till Saturn. Liksom Radiant Silvergun häromåret är det här alltså dels en efterlängtad nyutgåva och dels en ren kulturgärning.

I Capcoms stall finns en rad klassiska beat’em ups, från Final Fight och Captain Commando till Cadillacs & Dinosaurs, Alien vs Predator och det obskyra Battle Circuit. Shadow Over Mystara hade kunnat vara ännu ett licensierat standardspel, om de inte hade gjort något alldeles extra av licensen. Det känns verkligen som ett klassiskt rollspelsäventyr, med en grupp färgstarka hjältar som måste slå sig fram genom horder av vättar och kobolder för att besegra en jätteond häxa (och ett par drakar och demoner). Det finns en uppsjö av loot att samla på sig, alla magier är trogna spelreglerna (och följaktligen är paladinens magi mestadels värdelös), det är fullt av hemliga gångar och dolda skatter, och jag skulle inte vara förvånad om det finns ett T20-system dolt där någonstans också.

En annan fördel är att figurerna har egna unika trick, och därför måste spelas annorlunda. Tjuven ska gärna försöka attackera fiender bakifrån, magikern är bräcklig men extremt kraftfull mot bossar, krigaren kan använda alla vapen, och så vidare. Det gör att skillnaden blir väldigt stor mellan ett gäng nybörjare som bara trycker vilt på slagknappen, och en trupp vana spelare som känner till alla specialattacker. Jag fastnade för alven som har en kombination av närstrid, bågskytte och magi.

Problemet är väl att Shadow Over Mystara ändå är en arkadkonvertering. I arkadhallen var det dina femkronor som satte gränsen för hur långt du kunde komma. Med oändligt med credits (även om spelet håller koll på dem för att förnedra dig) går det utmärkt att hacka sig igenom spelet på en halvtimme och sedan gnälla över att det är simpelt och enformigt. Precis samma problem som ett genomsnittligt shoot’em up.

Om man gräver lite djupare och sätter egna regler så blir det betydligt mer utmanande, och spelet visar sig vara ännu mer komplext när man ska börja hantera två eller tre uppsättningar av magi och extravapen. Jag kan tycka att det är lite för knepigt att hitta rätt i menyerna i stridens hetta och det är för lätt att trycka fel en gång och behöva börja om. Ibland känns också figurerna lite sega i vändningarna, vilket sabbar flytet.

Konverteringen från det färgsprakande arkadspelet är välgjord, med typiska grafikfilter och extra utmaningar som poppar upp i kanten. Till skillnad från exempelvis Street Fighter III föredrar jag faktiskt att köra med ett filter här. Spritarna är detaljerade och snyggt animerade, men eftersom allt är betydligt mindre än i ett fightingspel blir det lite väl pixligt annars. Onlinestödet fungerar också bra, förutsatt att alla har hyfsad ping. Jag hade en jättebra omgång som sedan sabbades när en spelare hoppade av och en annan med sämre ping dök upp, men samtidigt är det bra att man inte nödvändigtvis måste spela igenom hela spelet med en grupp. Och har du tillfälle så går det ju utmärkt att spela fyra i soffan också.

Jag gillar Shadow Over Mystara. Det är ett av få Capcom-spel där min favorit Kinu Nishimura har fått vara huvuddesigner, och hennes hjältar (inklusive deras alternativa varianter med andra kläder, ännu en skön detalj) är allihop välgjorda. Trots att det har sexton år på nacken är det mer komplext och roligare är det mesta i genren. Trots valfria vägar känns det lite kort och spelkontrollen är inte alltid perfekt, men det här är ett spel som kommer att hålla ett bra tag medan jag lär mig bemästra alla figurerna.