Recension: Jamestown+

Intensiva vertikala bullet hell-shoot’em ups är vanligtvis något som kommer från Japan, och då oftast från klassiska utvecklare som Cave eller Treasure. Jamestown, av Final Form Games, är ett undantag. Det ursprungliga spelet släpptes 2011 men konverterades i efterhand till Playstation 4 med lite nyheter.

Jamestown följer de flesta mallarna för genren men istället för polerade rymdskepp eller, tyvärr allt som oftast numera, lättklädda animetjejer, så flyger man en liten steampunkfarkost, under 1700-talet, på Mars. Redan där plockar Jamestown stora mängder charmpoäng. Handlingen är en parallell till koloniseringen av Amerika, fast alltså som om vi hade rest till Mars då istället, och att de onda spanjorerna hade allierat sig med marsfolk. Det hela berättas i mysiga mellansekvenser och fullständigt geniala kapitelrubriker inför varje bana.

jamestown01

Jag gillar att de olika skeppen har väldigt distinkta roller, särskilt eftersom man kan spela flera samtidigt. Skillnaden mellan Gunner, som kan styra sina relativt svaga skott åt valfritt håll, och Charge, som måste planera mer i förväg men kan göra ordentlig skada, är rätt stor. Det gör dels att det är värt att spela om flera gånger för att ta sig an utmaningarna på ett annat sätt, men också att man kan samarbeta på ett mer effektivt sätt. En annan kul aspekt av flerspelarläget är att man i teorin har ett oändligt antal liv så länge inte alla råkar dö ungefär samtidigt, men det är å andra sidan lättare sagt än gjort.

Med fem reguljära banor plus två bonusdito (därav Jamestown+) skulle man kunna tro att Jamestown är snabbt avklarat, men till skillnad från rena arkadkonverteringar är Jamestown konstruerat för att tvinga dig att spela om banor, både för att samla pengar till nya skepp och skottuppsättningar, men också på svårare nivåer för att låsa upp nästa bana. Och det är förstås stor skillnad mellan svårighetsgraderna, från en relativt överkomlig framfart till att enorma slagskepp vräker in skott över halva skärmen nästan konstant.

Jamestown är inte lika polerat och genialt som Ikaruga eller Radiant Silvergun, men det står sig bra i konkurrensen tack vare otroligt charmig design och ett makalöst soundtrack. Det är också betydligt billigare än de japanska spelen som fortfarande tenderar att bygga sin krympande marknad på ett litet antal spelare med stora plånböcker. Det är också fortfarande en stor brist på den här genren på de nyare formaten (Xbox 360, helst en japansk sådan, är överlägsen än så länge). Så om du har minsta intresse för skotthelvete-genren bör du kika närmare på detta.

4/5

Lämna ett svar