Recension: Moss

Ett av de mest efterlängtade PSVR-spelen har anlänt och jag har spelat igenom det. Med tanke på att det släpptes i förrgår är det kanske lite oroväckande och nej, det här är inte heller något mastodontspel för VR. Snarare skulle jag vilja jämföra det med exempelvis Trine. Det är ett ganska kort pusseläventyr med actioninslag, och med VR-upplägget som den stora nyheten.

När jag började med PSVR var faktiskt Robo Rescue en av höjdpunkterna och jag insåg direkt att plattformsspel mycket väl kan fungera i VR. Och som spelet är upplagt hade det inte fungerat utan VR. Du är med i spelet, som Läsaren. I en lite Ende-doftande inramning sitter du i en övergiven katedral och läser berättelsen om Quill och hennes äventyr. Quill är en liten men extremt modig mus, lite komiskt nog den andra modiga musen det här året (Ghost of a Tale släpps ju alldeles snart). Hon springer på dig ute i skogen, där du är en No-Face-liknande varelse som bara skymtar till reflekterad i vattendrag.

Med din hjälp sätter Quill iväg för att rädda kungariket. Hon är en ganska ordinär hjältinna med en regelrätt spelkontroll: hoppa, klättra, slåss med svärdet och ducka för attacker. Finessen ligger i samspelet mellan Quill och dig. Ibland är det rätt simpel interaktion som att dra upp en dörr eller snurra på en plattform, men i en del av de större striderna blir det snabbt rätt nödvändigt att utnyttja båda era krafter. Då kan du fånga fienderna och använda deras avståndsattacker samtidigt som du styr Quill. Här hade jag nog egentligen velat se ett tvåspelarläge, både för att det ibland blir svårt att koordinera två saker samtidigt, och för att samspelet skulle kännas lite mer naturligt. Men att kunna hela henne med en rörelse eller ge henne en high-five när ni lyckats med något bra skapar snabbt en illusion av en levande varelse där framför dig. Den utmärkta animationen bidrar till den upplevelsen.

Moss är relativt enkelt grafiskt sett men ändå väldigt stämningsfullt. På Playstation 4 Pro känns det väldigt skarpt och det är glasögonen som sätter begränsningarna snarare än upplösningen. Däremot hade jag ett litet problem med kalibreringen. Man är hela tiden stationär vilket gör att åksjuka uteblir, och istället springer Quill mellan ”skärmarna” som i gamla förrenderade äventyrsspel. Men att man står still gör att det är lättare att märka hur det gungar lite. Spelet vill ha kameran nedanför tv:n vilket jag inte har möjlighet till, så kanske skulle det gå att få till bättre.

moss_01

Trots det är närvarokänslan fantastisk. 3D-effekten är strålande och det känns som att sitta framför ett diorama över en stad i miniatyr, eller ihopkurad mellan pelarna i en lång korridor medan Quill rusar förbi. Visst, rent krasst hade man kunnat utelämna VR och bara använda Dualshocken som pekfunktion för att interagera, men det tillför mycket att kunna luta sig fram och kika runt för att hitta hemligheter dolda i något hörn. Men trots dessa hemligheter och en del kluriga pussel är alltså Moss över på ett fåtal timmar. Spelet hävdar att du har nått slutet på bok ett vilket antyder att uppföljare kommer, men jag skulle snarare kalla det kapitel ett. Å andra sidan är jag fortfarande sugen på mer – inte minst skulle jag vilja ha lite mer komplexa förmågor. Som en första del i en förhoppningsvis lång saga är dock Moss väldigt lovande.

4/5

Det här inlägget postades i 4/5, Playstation 4, Recensioner, Spel och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Meddela mig om nya kommentarer. Du kan också prenumerera utan att kommentera.