Recension närmar sig

Nej, jag har inte glömt att recensera World of Warcraft: Mists of Pandaria. Men för första gången styr jag själv över publiceringen och därför vill jag för en gångs skull kunna basera mina intryck på att spela igenom HELA expansionen, med ny klass och allt. Jag spelar som tusan och har himla kul (mestadels), så det borde inte dröja så länge till. Jag kommer hur som helst inte att kunna bedöma några räder, men man kan inte få allt.

Hur som helst, nu senast var en produktiv liten spelstund. Jag hade inte riktigt tid att vänta på en instance, så jag flög upp till Storm Peaks för att kika runt lite. Så när jag flyger där ser jag en drake komma flygande. Herregud, är det Time-Lost Proto Drake? Är jag så tursam? Men nej, det är ”bara” den mindre prestigefulla men ändå rätt ovanliga Vyragosa som är ute och flaxar. Hur som helst, in i strid, mitt i luften. Det slutar med att jag dimper i backen. I vild panik springer jag tillbaka till platsen och ser henne flyga vidare. Jag landar på en bergstopp i närheten och börjar bombardera med blixtar. Seger!

Sen hinner jag precis flyga iväg så ser jag en rar liten ulv promenera omkring i skogen. Pang på bara, så är den också död. Jag kommer på tanken att kolla om det finns något kul med Sindragosa’s Fall, nu när det verkar vara orensat. Och mycket riktigt hittar jag den ovanliga Scourged Whelpling där som jag tänker fånga… men tyvärr råkar min Murky ha ihjäl den. Fy Murky, fy.

Aningen nedstämd flyger jag tillbaka till Storm Peaks, där det har börjat snöa. Det är relativt sällan, och det är bara då man enkelt kan hitta Arctic Fox Kit och fånga den. Så där fixar jag lätt en ny achievement för att ha fångat djur i spelets alla zoner (jag stack i förväg till Pandaria och jagade lite också). Slutligen bankar jag ihjäl några fiender till för att nå nivå 80! Äntligen slipper jag Northrend och kan ge mig in på Cataclysm… som jag har spelat igenom fyra gånger de senaste två åren. Hmmm. Men snart blir det minsann kul.

Lämna ett svar