Recension: Nin2-Jump

Cave är en av spelvärldens största mästare, på sitt område. Ur den lilla japanska studion släpps mästerligt shoot’em up efter mästerligt shoot’em up. Jag kan inte säga att jag har bemästrat något av dem, men jag fascineras av bullet hell-genren. Dodonpachi Daiohjou, Dodonpachi Daifukkatsu och Espgaluda tillhör mina favoriter i genren. Ja, Cave vet verkligen precis vad de sysslar med.

Tyvärr vet de inte så mycket annat. Jag testade Mushihimesama: Bug Panic till Iphone i tron att det skulle vara ytterligare en briljant shooter. Jag hade fel, det var någon sorts uppifrån-pangare med usel kontroll och det var smått bedrövligt. Och nu har jag testat Nin2-Jump, ett plattformsspel med toksvåra utmaningar och en minst sagt unik design.

Onekligen liknar inte Nin2-Jump (uttalat Nin Nin jump) något annat. Det hela utspelas i en skuggteater, där en simpel historia om den modiga ninjan spelas upp framför en publik av stojiga barn, som sitter längst ner i bild och kommenterar allt som händer. De hejar på ninjan, buar åt fienderna och skriker förskräckt när han dör i en fontän av blod. Ninjan själv är en måttligt animerad gestalt monterad på en pinne, och hela spelet ser ut att vara målat på gammalt papper. Det är häftigt till en början men blir snabbt väldigt påfrestande.

Utmaningen, som är rätt ordentlig, ligger i att ta sig runt de knepiga plattformsbanorna med en växande hög av färdigheter, samla på sig rullar och ta sig till slutet. Allt går förstås på tid men innan man kan trimma tiderna gäller det att överleva överhuvudtaget, vilket inte är helt enkelt. Ninjan är rätt svårstyrd och avfyrar man sin änterhake aningen fel slungas man skoningslöst mot dödliga spikar eller sågar, och skrämmer barnen ännu en gång.

Att Nin2-Jump släpptes samtidigt som det briljanta Outland var en stor miss för Cave, för det belyser verkligen det här spelets svagheter. Jag uppskattar verkligen ett utmanande plattformsspel. N+ och Outland var båda två utmanande men hade samtidigt en hundraprocentig spelkontroll där det aldrig kändes orättvist att få spö. Nin2-Jump är ofta frustrerande och den plojiga designen går mig på nerverna snarare än uppmuntrar mig att fortsätta. Tyvärr.

Det här inlägget postades i 2/5, Recensioner, Spel, Xbox 360 och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Meddela mig om nya kommentarer. Du kan också prenumerera utan att kommentera.