Recension: Rime

Det börjar vara en trend att släppa spel som har varit under utveckling i en evighet. Rime utannonserades först 2013, som en av de första större indietitlarna till Playstation 4. Då var Sony utgivare, men spelet drog ut på tiden och Sony drog sig slutligen ur. Så spanska Tequila Works (tidigare bara zombiespelet Deadlight) kämpade vidare på egen hand och valde slutligen att släppa spelet även till PC, Xbox One och Switch. Nu är det Ico-doftande äventyret äntligen här och efter några timmars intensivt pusselplattformande är jag klar.

rime_01

Ja, det var knappt fler speltimmar än det antal år spelet tog att utveckla, men då kan jag börja med att påpeka att Rimes värld är ganska omfattande och även om en liten följeslagare oftast tipsar dig om vart du ska, så är det ganska fritt att utforska och hitta några av en lång rad samlarföremål som motiverar att verkligen rota i varje vrå. Förutom själva samlarfaktorn finns det också en liten parallell handling som går att följa, så det finns anledning att vara mer noggrann än vad jag var.

Till sitt upplägg är Rime mest likt Ico, med lite inslag av Brothers. Det handlar alltså om typiskt plattformsäventyrande i ruiner som är smockfyllda av lådor att knuffa runt och strategiskt utplacerade avsatser att klättra längs. Men pusslen har varierade lösningar och även om de inte är jättesvåra så är det lite lagom klurigt, så man känner sig smart när man listar ut det.

rime_02

Till utseendet påminner det mer om Journey, med lite inslag av Ghiblis filmer. Och jag måste säga att Rime är enormt snyggt. Till skillnad från det hemska Toren liknar det Ico men har ändå en egen personlighet och stil, och det är mysigt animerat. Ibland krånglar kontrollen när man ska interagera med föremål, men oftast är det polerat och lättspelat. Något som däremot är en brist i samtliga versioner är bilduppdateringen. På en maffigare PC eller Playstation 4 Pro så går det ofta i närmare 60 fps, men det segar ofta ner, ibland helt oprovocerat. Jag vill inte veta hur illa det kan bli på de svagare formaten.

Det och den korta speltiden gör att Rime känns som ett litet antiklimax efter all den här tiden. Men trots det är det ett väldigt mysigt äventyr med en berättelse som visar sig vara betydligt mer personlig än man först kan tro. Det kanske var tur att det blev försenat. Som en ersättare för The Last Guardian (som ansågs förlorat när det här spelet först var aktuellt) hade det varit en stor besvikelse. Som en trevlig lightversion av ett Team Ico-spel, som en liten efterrätt så här efteråt, fungerar det däremot utmärkt.

4/5

Det här inlägget postades i 4/5, Nintendo Switch, PC, Playstation 4, Recensioner, Spel, Xbox One och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Meddela mig om nya kommentarer. Du kan också prenumerera utan att kommentera.