Har du någon gång spelat laser tag i något underhållningskomplex? Du vet, en mörklagd lokal, neonljus och rök, och så den där ohyggliga värken i vadmusklerna dagen efter, eftersom man normalt inte är van vid att kommandohuka bakom hinder, åtminstone inte i verkligheten.
Den upplevelsen är kanske den närmaste jämförelsen jag har till att spela Superhot VR, men man skulle lika gärna kunna jämföra det med att hamna mitt i de mest intensiva actionscenerna i en rad filmer. Superhot VR följer samma grundläggande koncept som det ordinarie spelet men är helt och hållet anpassat till förutsättningarna i VR. Tiden rör sig bara när du gör det, men du kan bara använda det som finns i närheten. Därför finns det inga analoga rörelser – spelet kräver och är helt beroende av Move-kontrollerna. En annan sak det kräver är utrymme, ju mer desto bättre. Även om du generellt är stationär så följer spelet alla rörelser du kan utföra framför kameran och du behöver ofta huka dig undan skott, helst utan att välta soffbordet.
Resultatet blir faktiskt det jag föreställde mig en gång i tiden när virtual reality bara var ett koncept. Superhot är ohyggligt simpelt rent grafiskt, men inlevelsen är makalös just eftersom det är du som står där, inte en mech eller ett rymdskepp eller vad som helst. Du kan kasta föremål mellan händerna, skjuta i blindo, ta skydd bakom en bänk och plocka fram en uzi ur en låda, med bara dina virtuella händer framför dig. Det enda du behöver fokusera på är att inte få ett skott i huvudet.
Därmed inte sagt att det är fläckfritt. Kameran håller generellt koll på dig men ibland kan vapen fladdra iväg lite, eller att dina händer vägrar sträcka sig exakt dit du vill, särskilt om du står lite för nära kameran eller korsar kontrollerna framför huvudet. Det är dock en begränsning som borde minskas om du kör på Vive med bättre kamerastyrning. Spelet är inte heller extremt långt, men det tog ändå tre spelsessioner eftersom jag blir ohyggligt svettig av alla slow motion-rörelser som börjar likna The Matrix motsvarighet till tai chi.
Bristerna är dock fullständigt irrelevanta inför det faktum att det här är något jag har drömt om i tjugo år. Det här är en spelupplevelse på samma nivå som den tredimensionella grafiken i Doom, den analoga kontrollen i Super Mario 64, fotorealismen i Gran Turismo och interaktionen i Half-Life 2. Som passionerad spelare söker jag ständigt nya wow-upplevelser och Superhot VR är en av dem. Bilder kan inte göra det rättvisa. Mina ord kan inte göra det rättvisa. Du måste prova själv.
