Ibland går det snabbt. Igår fick jag ett tips om To The Moon (tack för det!). Idag skriver jag recensionen, till tonerna av soundtracket. Digital distribution har sina fördelar.

Digital distribution är också det enda sättet ett spel som To The Moon hade kunnat släppas. Det här är ett spel med praktiskt taget noll mainstream appeal, och så mycket bättre för det. Det är gjort på enklast tänkbara sätt, i spelmotorn RPG Maker XP, men det spelar ingen roll. To The Game är ett äventyrsspel som bygger helt och hållet på sin historia, som är lika briljant som gripande.

I sitt hus på en klippa med utsikt över ett fyrtorn håller en gammal man på att dö. Då anländer Dr Watts och Dr Rosalene, specialister på en ny teknik som låter oss ändra våra minnen så att vi i våra sista andetag kan se tillbaka på ett liv där vi uppfyllde våra största drömmar. Den gamle mannen vill åka till månen, och deras uppgift blir att utforska hans minnen och ändra där det behövs för att hans liv skulle ha blivit så.

Det är en genial idé med viss inspiration från Eternal Sunshine of the Spotless Mind, fast mindre olustighet och mer melankoli. Hela historien blir allt mer sorglig när vi följer doktorerna bakåt i tiden och hittar förklaringar på vad vi redan har sett. Att köra berättelsen baklänges är våghalsigt men lyckas utmärkt. På vägen lär vi också känna Neil Watts och Eva Rosalene, som båda är extremt välskrivna.

Egentligen kan man säga att de fyra timmarna med To The Moon är som ett riktigt bra 16-bitarsrollspel i stil med Final Fantasy VI eller Chrono Trigger, fast med alla strider (nästan) utplockade. Resultatet blir ett lite annorlunda äventyr med välgjord pixelgrafik som hämtad ur Suikoden II och ett makalöst soundtrack (som jag genast sprang ut och köpte separat).

Det som möjligen irriterar lite är priset, dryga 14 dollar för några timmars upplevelse som egentligen erbjuder väldigt lite i ren spelväg. Det är lite snålt att då sälja soundtracket för en extra peng och dessutom göra reklam för det överallt. Å andra sidan har jag betalat betydligt mer för betydligt sämre spel som jag har spelat betydligt kortare tid. Om handling och musik är det viktigaste för dig är To The Moon värt vartenda öre. (Och du köper det här.)