Det finns tillfällen när man måste lägga ner handkontrollen och bara hämta andan. Fråga sig själv: ”hände verkligen det där”? Skratta hysteriskt över scener som är så makalöst enastående att inget kommer i närheten. I Uncharted 3 händer såna tillfällen ungefär en gång i kvarten. Naughty Dog berömmer sig själva för att inte ha en central speldesigner utan att alla hjälper till att formge spelet. Det är helt uppenbart att de allihop har mycket god fantasi och känsla för det spektakulära.
Det är också helt uppenbart att de har några av branschens allra bästa programmerare (med svenske Christian Gyrling i spetsen, för övrigt). På konsol finns det inget som kan jämföras med Uncharted 3 i dess bästa stunder, och i rena produktionsvärden vete sjutton om särskilt många PC-titlar kommer i närheten heller, tack vare en nästan oändlig lista av inhyrda modellerare och texturerare. Varenda sekund är spelet fyllt av detaljspäckade miljöer, otroligt välanimerade karaktärer och en ljussättning som definitivt är av denna värld för precis så ser ju verkligheten ut. Oavsett om det handlar om en preparerad yta med lagom utplacerade skydd att gömma sig bakom eller bara en korridor man kutar igenom i en intensiv flyktscen är det detaljerat till tusen, och med ett större internationellt perspektiv den här gången hinner man knappast bli less på något enskilt ställe.
Den oerhört proffsiga produktionen fortsätter förstås med skådespeleriet, som gör både mellansekvenser och dialog mitt i spelet till en fröjd. Nolan och gänget är så pass bekväma i sina roller nu och iförda motion capture-dräkter gör de spelet levande på ett sätt som annars mest filmer som Avatar bjudit på. Det gör, mer än någonsin, att Uncharted 3 känns som att spela en film… om filmen hette Indiana Rambo and the Fate of the Da Vinci Code of Arabia: The Last Crusade. En sak jag verkligen älskar är hur spelet blandar film och spel till en sån grad att jag ibland inte vet om jag styr eller inte, för att det känns så naturligt. Bara en sån sak som de sista skotten man avlossar i spelet (du förstår nog vilka när du kommer dit). Alla andra spel hade gjort en quick time event där, men inte Uncharted.
Trots all grafisk excellens har Naughty Dog ändå lyckats klämma in stöd för 3D-tv. Det man offrar är bildupplösningen då det blir märkbart grynigare, men i gengäld är bilduppdateringen och grafiken i övrigt minst lika imponerande. Och det är välgjorda effekter som skapar ett riktigt bra djup i bilden. Det märks också att kameravinklar och vissa scener är anpassade specifikt för 3D, särskilt de strider där man hänger under skydd på en vägg och skjuter fiender längst upp som sedan tumlar ner mot kameran med lämpligt arketypiska vrål (för övrigt en gimmick som Dark Void försökte förlita sig på, utan att någonsin imponera). Vissa scener av den typen jag nämnde i inledningen blir om möjligt ännu mäktigare när man sitter där med larviga glasögon på sig. Men i det långa loppet, och särskilt när det blir stora stridsscener, känns det inte motiverat att använda dem. Den ljuvliga skärpan är något jag inte vill offra.
Till det här kommer sedan en multiplayer-del som är ännu mer påkostad än förut. Olika former av lagstrider kryddas förstås som alltid av Drakes och gängets rörlighet, och jag diggar verkligen de kreativa banorna. Att hoppa mellan skyskrapor eller tågvagnar i full karriär är en krydda som andra onlineactionspel knappast kan matcha. Det finns också extremt många inställningar att pyssla med och förbättra sina vapen eller knåpa ihop en egen spelbar figur. Däremot är jag lite irriterad på hela det här konceptet med erfarenhet och upplåsningsbara grejer i multiplayer. Inte nog med att jag inte kan banorna från start, jag tvingas också möta motståndare med nivå 69 som har snäppet starkare vapen utöver sin egna faktiska erfarenhet. Det gör det ännu mer frustrerande som nybörjare. Lyckligtvis kan man kompensera det med att spela co-op och låsa upp saker den vägen, och jag förstår fortfarande inte hur Naughty Dog lyckades få till splitscreen i ett redan så krävande spel.
Så långt nästan bara positivt, men tyvärr har jag flera små irritationsmoment som i slutändan sänker betyget ett snäpp. Dels är siktet i storydelen väldigt styltigt, även om det är något som kommer att rättas till snart i en patch. Men det är bara en av flera småbuggar. Jag fick spelet att krascha en gång, i början av ett kapitel. Ibland är det väldigt otydligt vart man ska ta vägen härnäst. Och kanske mest irriterande är det nya fokuset på närstrid. Att Nathan har fått fler rörelser är förstås positivt, men det används lite väl ofta. Särskilt jobbigt blir det i eldstrider när man försöker fokusera på fiender långt borta, för att helt plötsligt hamna i ett knytnävsslagsmål med en fiende som smugit sig närmare. Medan man slår och parerar fram och tillbaka kan övriga fiender glatt peppra mig full med bly utan att jag egentligen kan göra något, förutom att springa iväg. Jag stör mig också något otroligt på de bepansrade fienderna som tål cirka trehundra skott i magen med ett maskingevär eller tre-fyra granater. Och den roliga funktionen att låsa upp valfria vapen att använda genom hela spelet gjorde Uncharted 2 mycket mer omspelningsbart, men den möjligheten saknas helt här.
Sen finns det också en brist med Naughty Dogs kollektiva spelbyggarstil. I det här fallet tror jag att spelet höll på att bli försenat och fick avslutas lite väl snabbt. Väldigt många karaktärer introduceras och försvinner sedan igen utan att ha gjort särskilt mycket. Jag gillar både Cutter och Salim men det känns som att deras roller hade kunnat kombineras, och Chloe hade egentligen inte behövt vara med alls. Och skurkarna, trots att de är rätt intressanta, får ingen riktig motivation. Skattletare eller legosoldater är ju trots allt lite mer konkreta än mystiska agenter. Och jag förstår fortfarande inte vad som är grejen med de där spindlarna och vad de har att göra med en glömd stad på andra sidan jorden, även om de skapade några riktigt coola sekvenser.
Som sagt, många småsaker som gör att det inte riktigt känns sådär komplett som Uncharted 2, även om det alltså bjuder på några av de mest storslagna scenerna i ett spel någonsin. Men det är tveklöst en av årets häftigaste spelupplevelser och den där grafiken är så läcker att jag känner ett stort behov av att hångla med min nya tv.
