Rollspelsvecka på tre format

Medan jag väntar på E3 och lite mer spel att recensera har jag ägnat tid åt tre lite äldre titlar som förtjänar lite mer tid, på tre olika format. Det är tre spel som allihop kan betecknas rollspel men samtidigt tre spel som inte kunde vara mycket mer olika.

Först ut var Majin and the Forsaken Kingdom, ett pusselactionspel med rollspelsinslag, vilket faktiskt var lite oväntat. Det gjorde i alla fall att jag snart kunde dölja hjältens horribla frisyr under en moderiktig conquistadorhjälm. Spelet bygger på samspelet mellan hjälten och den store vänlige jätten, både i strid och pussellösning. Spelet har sina brister och är väl ingen superhöjdare, och risken är att jag inte kommer att fortsätta spela det. Men helt pjåkigt är det inte och om du hittar det till en billig slant är det nog värt att titta närmare på. Till Xbox 360 spelade jag det.

Sen återvände jag till White Knight Chronicles, som ju är ett japanskt rollspel med starka drag av MMO, inklusive ett separat onlineläge som jag däremot inte utforskat. Tanken är väl att man ska satsa på huvudpersonen Leonard som har förmågan att förvandla sig till en gigantisk vit riddare, men eftersom han är en total mes spelar jag nästan uteslutande med min egenhändigt skapade figur, och låter Leo stå och dra på sig fiender bara. Det är lite segt bara att börja om och spela samma områden som när jag recenserade det, så risken finns att jag stannar upp även med detta. White Knight Chronicles är till Playstation 3.

Men så har vi Chrono Trigger, som äntligen släpptes till konsol i Sverige efter sexton långa år. Jo, jag vet att det kom till DS men det kändes lite väl dyrt oavsett spelets kvalitet. Men för cirka 90 kronor till Virtual Console är det ett fantastiskt kap. Jag har spelat ungefär halva en gång för länge sedan, men den här gången ska jag försöka klara hela. Chrono Trigger ska ju vara föredömligt överkomligt vad gäller längd. Men det som främst slår mig är hur otroligt polerat spelet är. Det är så himla genomtänkt och smart in i minsta detalj, och packat med produktionsvärden. Förutom att det är aningen grynigt (eftersom SNES:en hade usel upplösning, sina övriga kvaliteter till trots) har Chrono Trigger åldrats fantastiskt väl. Om inte en massa annat kommer i vägen ska jag nog försöka åstadkomma en liten recension också, även om det mesta som kan säga om det här spelet förmodligen redan har sagts.

Det här inlägget postades i Playstation 3, Retro, Spel, Wii, Xbox 360 och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Meddela mig om nya kommentarer. Du kan också prenumerera utan att kommentera.