Så var det dags för Snow Crash igen…

Min favoritbok genom alla tider heter Snow Crash och är skriven av Neal Stephenson. Det har jag vetat ett bra tag men varje gång jag läser den, vartannat år eller så, blir det mer och mer uppenbart. Häromdagen öppnade jag den igen och det tog inte många minuter förrän jag var ohjälpligt fast. Från första sidan där vi möter The Deliverator, en högteknologisk pizzautkörare, och får en inblick i den alternativa nutid som Stephenson föreställde sig för tjugo år sedan. Det är en hysteriskt stiliserad värld där kapitalismen och konkurrensen har drivits till sin spets, där USA numera är ett lapptäcke av privatiserade stadsdelar och franchiser som ligger i någon sorts vapenstillestånd gentemot varandra. Det är osannolikt men ändå inom rimlighetens gräns på något sätt, en modern och ännu mer satirisk, om än inte riktigt lika dystopisk, version av Orwells 1984.

Stephenson uppfann också begreppet Metaverse, en förebild för virtuella världar som Home och Second Life, och något jag fortfarande hoppas kommer att utvecklas från det gamla trista World Wide Web. Tanken att alla sajter och alla användare har en ”fysisk” motsvarighet i en virtuell värld som är gemensam för alla, inte bara för enstaka MMO-nördar, är extremt eggande. Det var också han som populariserade användningen av beteckningen ”avatar” som namn på en digital motsvarighet till dig själv. Långt före en viss film. Mitt PSN-namn, MikeProtagonist, är för övrigt inspirerat av boken, och jag väntar fortfarande på en riktig hakama att ha på sig i Home.

Dessutom är hela boken praktiskt taget ett spel, ett mycket bra sådant. Jag tänkte mig en gång hur det skulle fungera och jag blev så sugen att jag blev tvungen att lägga mig ner (och läsa boken igen). Tänk bara:

Snow Crash är ett MMO-actionäventyr där både staden och den virtuella världen är uppbyggda i minsta detalj. Nyckelordet för spelet är grupperingar: vad du kan göra och vem som gillar dig beror på vilka fraktioner du har allierat dig med. I en supermaterialistisk värld gäller det att skaffa sig så maffiga ägodelar som möjligt, antingen genom att dra ihop pengar nog i verkligheten eller genom att bli tillräckligt skicklig hacker. Spelet erbjuder allt från att leverera pizza åt maffian till att bedriva gängkrig och attackera motståndarfraktionernas banker, samtidigt som tusentals andra spelare försöker göra samma sak. Med inslag som motorvägsskating, svärdskamp, Tron-liknande virtuell racing och extremt djupa äventyrsdelar erbjuder Snow Crash bokstavligen något för alla – man kan nå framgång enbart genom att forska i spelets enorma faktadatabas, utan att någonsin lämna hemmet där man startar.

Chansen att det kommer att hända utan att jag råkar komma över några hundra miljoner och väljer att bränna alltihop på att utveckla det här spelet är nog minimal. Tills vidare rekommenderar jag att du köper Snow Crash på valfri boksajt nära dig. Fans av ljuvlig språkkänsla, japanska svärd och programmering kommer att ha Snow Crash som bibel.a href=”http://cdon.se/böcker/stephenson%2c_neal/snow_crash-4423164″

En tanke kring ”Så var det dags för Snow Crash igen…

  1. Leorio

    Har länge tänkt läsa Neal Stephenson, då det är ett sådant namn som dyker upp i positiva sammanhang, men jag har aldrig kommit till det. Men den här låter intressant, så jag får ta och låna den på biblioteket!

    Håller förresten på med en berättelse som handlar om ett MMO som blandas med verkligheten. Jag har faktiskt aldrig spelat ett MMO i hela mitt liv, så jag har lagom orealistisk uppfattning om hur det fungerar, så jag hoppas det leder till den rätta 90-tals känslan! ;)

    Har du förresten något tips på berättelser där virtuella världar och verkligheten blandas, skulle det vara intressant! :)

Lämna ett svar