Ska Smash Bros lura mig igen?

Ack. Allt eftersom mer av nya Super Smash Bros visas upp blir jag mer och mer sugen på att köpa det, och även om 3DS-versionen är ett alternativ så känner jag att jag vill ha det till Wii U. Och egentligen vore det inget dåligt köp: med Star Fox, Splatoon och Xenoblade på väg så finns det i alla fall några köpvärda spel att skaffa längre fram.

Problemet är att jag någon gång borde lära mig av mina misstag. Så fort jag hade spelat den japanska versionen av Super Smash Bros Melee så gjorde jag upp planer för en Gamecube, trots att jag redan hade en Playstation 2 (med, vill jag minnas, Ico och Metal Gear Solid 2 vid det laget) samt en Xbox (med Halo och Morrowind). Och jag köpte det och spelade en hel del och hade himla kul, ett tag. För på det stora hela så spelas det väldigt lite partyspel här i lägenheten, och när det är fightingspel som gäller så brukar det röra sig om ”riktiga” fightingspel. För jag påstår fortfarande att Smash Bros inte är ett sådant, så det så.

Men sen så samlade Gamecuben praktiskt taget damm. Jag köpte GBA Player och spelade väl Metroid-spelen på den. Jag köpte Zelda: Wind Waker och hade halvkul med det innan jag sålde det (inklusive den numera eftertraktade bonusskivan). Jag spelade Metroid Prime och Metroid Prime 2. Jag testade Mega Man: Network Transmission och hatade det. Jag köpte Ikaruga som jag egentligen redan hade till Dreamcast. På det stora hela inte direkt några jätteanledningar att köpa maskinen, även om Metroid-spelen förstås var bra.

Sen kom Wii, som jag var småsugen på, men inte förrän Super Smash Bros Brawl ville jag verkligen ha den. Jag menar, Zero Suit Samus och Kid Icarus! Så jag köpte den, och spelade det ett tag. Återigen slutade jag rätt snart. Sen blev det Super Mario Galaxy som var sensationellt. Jag köpte en Balance Board som jag använde intensivt i en vecka (och gick upp ett halvt kilo). Jag köpte Kirby’s Epic Yarn och älskade det. Jag köpte Punch-Out och Xenoblade som båda höll ett ganska kort tag. Jag köpte Metroid Prime Trilogy som jag egentligen borde spela igenom. Jag köpte Castlevania Judgment, Tatsunoko vs Capcom och Guilty Gear Isuka men har lagt väldigt lite tid på något av dem. Jag köpte Sin & Punishment mest för att jag aldrig hade möjlighet att spela originalet. Anledningen till att jag tappade sugen för många spel var den groteskt låga upplösningen och handkontrollösningen som alltid varit helt absurd, med att behöva ha en Wiimote i knät medan man spelar. Och visst, i slutändan blev det mer spel och Wii var ett betydligt bättre köp än Gamecube, men Smash Bros var ett ganska dåligt motiv att lägga ut 2500 kr till att börja med.

Så, frågan är alltså om något har förändrats. Kommer en Wii U med extra handkontroller att göra så att jag får ut timtals med speltid ur Smash Bros till slut? Eller ska jag bara resignera till att det är något som jag får spela hos andra vid tillfälle?

En tanke kring ”Ska Smash Bros lura mig igen?

  1. Erik Malm

    Men alltså… Sundberg… Smash suger….

    Tidigare i dag stötte jag förresten på en video med relation till en kommentar jag lämnade på Bitter Harmony förra året:

    Västerländska fightingspelstillverkare hade under 90-talet en pinsamt tydlig dragning åt slapstick-skräck-metal-hållet. Exempelvis var det lag på att en Shao Kahn-röst skulle gasta *eller väsa fram den valda karaktärens namn*:

    Mortal Kombat 2: BaRAka!
    Killer Instinct: TJ COMBO!!!
    WeaponLord: DiVAda!
    War Gods: Vallah! YOU are chosen!
    Mace: The Dark Age: KoYAsha!
    Thrill Kill: Dr. FAUSTUS!

    https://www.youtube.com/watch?v=yz3ceW04_TE

Lämna ett svar