Snart blir jag arkadägare

Jag äger det mesta som är intressant i spelväg men en sak har aldrig blivit av: ett arkadkabinett. Tidigare har jag inte bott lämpligt till eller haft för lite pengar, eller så har det helt enkelt inte funnits några på lämpligt avstånd. Ett arkadkabinett är ju onekligen en rätt rejäl pjäs på minst 75*75*180 centimeter och 80-100 kilo. Inget man skickar med Posten direkt.

Varför ska man då ha ett arkadkabinett i hemmet? Är inte arkadspel förlegade? Mja, och nej. De allra flesta spelen som någonsin har släppts i arkadhallarna finns för hemmabruk i olika mer eller mindre bra konverteringar. Det släpps nerladdningsbara titlar till konsolerna i drivor och om man vill, och inte bryr sig särskilt mycket om upphovsrätt, kan man emulera 99% av allt.

Däremot är det vissa saker som inte går att konvertera eller emulera. Kontrollerna går i viss mån att efterlikna med dyra arkadjoysticks men köper man ett par sådana (jag har en till varje konsol, det får räcka) är man genast uppe i samma pris som själva kabinettet.

Sen är det också det där med känsla. Det är svårdefinierat och jag vet inte hur jag kommer att känna när det väl står där, men att ha en särskild pjäs i hemmet specifikt för spel är något speciellt. Det kan jämföras med musikspelare. Du kan få alldeles utmärkt ljud ur en futtig 300-kronors-MP3-spelare eller köra allt via datorhögtalarna om du vill lyssna på musik. Du kan till och med koppla dem in i en bra förstärkare. Men det är något speciellt med en riktigt bra separat CD-spelare eller LP-spelare och det är en annan sak att ha musiken på skiva, fortfarande. Kanske för att man inte bara förstrött slår igång musik på den apparat man redan använder, utan man använder en dedikerad anläggning för ljud.

En annan fördel som inte ska förnekas är att det är det enda lagliga sättet att spela många spel, oftast heller inte särskilt dyrt. Alla arkadspel har inte konverterats till hemmabruk och fram till Dreamcast-generationen var det oftast med rejäla brister. Även Virtua Fighter 3 och spel som Last Blade 2 var en riktigt rutten konvertering till Dreamcast. Arkadversionen av Sunset Riders, som lär bli ett av mina inköp framöver, finns fortfarande inte för hemmabruk (det talas om att det kommer till Xbox Live Arcade dock). Neo-Geo-klassiker som Garou och Metal Slug är oöverkomligt dyra på hemkassett men precis samma spel i MVS-format (arkadversionen) kostar struntsummor.

Idag var jag på ett lager i Östersund där ett helt gäng gamla arkadspel står lagrade. Jag fastnade för ett Virtua Fighter 3tb-kabinett. Spelet ifråga tyckte jag inte om i Dreamcast-versionen för elva år sedan men det är inte huvudsaken. Bra skärm, bra stickor, bra knappar och ett riktigt snyggt kabinett var huvudattraktionen. Spelet kan jag överleva med tills vidare. Sen, när jag skrapat ihop pengar till lite fler spel, ska jag lära mig meka om kabinettet till JAMMA-standard. Med ett JAMMA-kompatibelt kabinett har man praktiskt taget en arkadkonsol. Nästan allt funkar där. Bara att, som jag förstår det, koppla loss alla kablar från spelets kretskort och koppla in ett annat. Inte svårare än att byta grafikkort i datorn.

Det ligger en bit framåt i tiden och jag lär bli stående med Virtua Fighter fram till dess. Men en vacker dag siktar jag på att äga toppspel som…

Bubble Bobble… Sunset Riders… Radiant Silvergun… Garou: Mark of the Wolves… Dodonpachi… Soul Calibur III… Last Blade 2…

Det här inlägget postades i Retro, Spel och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Meddela mig om nya kommentarer. Du kan också prenumerera utan att kommentera.