SNK är döda… typ

Aldrig ska man få vara riktigt glad. Knappt har jag hunnit glädja mig åt att Factor 5 kanske ska göra spel igen, så får jag höra att SNK kanske inte ska göra spel igen. Redan i höstas började det ryktas om oroligheter. En före detta anställd twittrade om usla förhållanden, som att företaget inte ens hade råd att köpa in programmeringsböcker eller nytt möblemang. Men samtidigt kom en ganska fin satsning på Neo-Geo-spel till Playstation Store, och allt talade för att konverteringen av King of Fighters XIII bara var en tidsfråga. Nu ryktas det att presidenten för SNK, Ryo Mizufune, vill stänga ner all intern utveckling och enbart arbeta med licenser. Det skulle innebära mer gästspel i halvporriga titlar som Queen’s Blade, mer skumma shoot’em ups, mer plastfigurer (okej i och för sig) och ett accelererat fall mot irrelevans. Det skulle inte innebära en riktigt bra XIII-version, något nytt och bra Samurai Shodown och ett triumferande återtåg till gamla tider.

Min relation till SNK började egentligen med Dreamcast, trots att arkadspelen gick att hitta här och var även här uppe i Norrland. Där fick jag en utmärkt version av King of Fighters ’98. Jag spelade också Garou och där var jag rätt fast. SNK var faktiskt det första spelföretaget jag besökte, när jag var i Japan 2001. Jag besökte den mytomspunna arkadhallen Neo-Geo Land och kollade in alla spelen där, innan jag fick syn på det allra heligaste. Själva SNK-skrapan. Jag sprang genast dit och frågade andfått i foajén om jag kunde få prata med någon på SNK. ”Nej, de håller till där borta”. Ja, trots SNK-logga på huset och allt så fanns kontoret något kvarter bort.

Kort och gott, jag ramlade in i en liten reception där jag bad att få prata med någon PR-ansvarig. Det här var förmodligen min sämsta intervju någonsin och jag kan inte ha gjort ett gott intryck. Totalt oförberedd lyckades jag bara få ur mig några vettiga frågor. Var SNK på väg att dö, som det ryktades då? ”Nej då,” blev förstås svaret. Med det i bagaget lämnade jag kontoret och en PR-kille som troligen skakade på huvudet åt dumma svenskar.

Senare samma år dog mycket riktigt SNK. Efter en massa turer köptes de upp av Playmore, som ägdes av den ursprungliga grundaren, och livet gick vidare. Det blev många solida titlar som Matrimelee, King of Fighters XI och Neo-Geo Battle Coliseum. Men på sistone har det gått utför. Det dyra och påkostade King of Fighters XII som skulle bli återkomsten blev en flopp, av goda skäl. Att de nu mer eller mindre verkar klappa ihop är olyckligt men inte oväntat.

Vad kan vi hoppas på nu? Jo, att de fortsätter samarbetet med M2 och får ut några vettiga titlar för nerladdning i alla fall – det kanske inte ger några stora pengar men ändock pengar. Att King of Fighters XIII får en konsolversion åtminstone. Allt utöver det vore en bonus, men är troligen önsketänkande.

Det här inlägget postades i Retro, Spel och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Ett svar till SNK är döda… typ

  1. Pingback: King of Fighters XIII är nästan här | The Bearded Nerd

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Meddela mig om nya kommentarer. Du kan också prenumerera utan att kommentera.