Det här är verkligen fightingspelens år och nästan samtidigt släpptes två spel som har ganska mycket gemensamt: SNK Heroines och Blade Strangers. SNK Heroines är till största delen en återanvändning av King of Fighters-karaktärer, medan Blade Strangers är ett nygjort spel som bygger på en rad mer eller mindre klassiska indie-titlar. Det de har gemensamt är ett förenklat stridssystem som lämpar sig för nybörjare, och ett gäng mer eller mindre pinsamma karaktärsdesigner. Men låt mig förklara skillnaden.

Blade Strangers ges ut av Nicalis, som fokuserat på många de senare årens främsta indie-spel. Utvecklaren är dock Studio Saizensen som tidigare gjorde Blade Arcus, ett spel baserat på Shining-rollspelen och karaktärsdesignerna av Taka Tony. Det spelet var tyvärr fullständigt menlöst, tack vare styltig spelkontroll och väldigt taffliga animationer. Lyckligtvis är Blade Strangers bättre. Det har fortfarande samma sorts förrenderade cel-shadade sprites men de har betydligt mer personlighet och det hela flyter på mycket bättre. I huvudsak används två attackknappar, en specialknapp och en knapp för unika attacker, såsom overheads och anti-air. Det blir någon sorts mellanting mellan Smash Bros och mer komplexa fighters. En knappkombination (eller R1) åstadkommer superattacker och dessa kan även laddas upp genom att trycka två gånger. Ganska enkelt och logiskt. Det går också att förstärka specialattackerna genom att kombinera dem med ”unik”-knappen. Så det förekommer inga kvartscirkelrörelser eller sånt som traditionellt skrämmer bort nybörjare.

Mycket av det grafiska intrycket förtas dock av aggressiv och pixlig skalning.

Det som däremot har potential att skrämma bort vanligt folk är karaktärerna. De flesta är rätt normala anime-troper: en mystisk prins med svärd, en tuff tjuv, en robottjej med pistol och så vidare. Fast huvudperson är Solange från Code of Princess, och hennes design … tja. Hon ger bikinirustningen ett nytt ansikte, om vi säger så. Av någon anledning skapades sen en helt ny karaktär till spelet, Helen (av Troja?) som mer eller mindre är Sophitia, och jag förstår inte riktigt poängen med henne eftersom det redan finns en lättklädd svärdstjej. Och det märkliga är alltså att bortsett från dem så är det ett rätt normalt gäng med en del fantastiska inhopp som Isaac från Binding of densamme, Shovel Knight från samma namn, och Quote och Curly Brace från ur-indieklassikern Cave Story. Jag rådiggar också all artwork av Kinu Nishimura, som var min klara favorit från SNK-tiden med sina extremt mjuka och stilrena linjer. Problemet är bara att det är oklart om man ville göra en seriös indie-crossover eller en tutt-animefighter, och jag tror att många som uppskattar det förra skräms bort av det senare.

Sen har vi SNK Heroines, som är en jättemärklig historia. Häng med här: nykomlingen Kukri från King of Fighters XIV använder sina sand- och psykiska krafter för att kidnappa en rad kvinnliga kämpar till sitt magiska drömpalats, där han klär dem i pinsamma outfits och tvingar dem att slåss för att absorbera deras ångest och, typ, ta över världen. Någonstans djupt inne fanns någon sorts satir över besatta och mer eller mindre kvinnofientliga fans, men den drunknar snabbt i spelets allmänna pinsamhet. Liksom, det går inte att satirisera över en pervers karaktär samtidigt som mellansekvensernas övervakningskameror zoomar djupt ner i urringningar och spelaren uppmanas att klä ut tjejerna i diverse fetischkostymer.

Spelmässigt är SNK Heroines också märkligt. Det har faktiskt ett nästan likadant upplägg som Blade Strangers, med två attackknappar och en specialknapp. X används här istället för kast, och utöver det behövs L1 för att blockera (!), R1 för superattacker och R2 för att byta karaktär eftersom man alltid slåss med två. Att förenkla King of Fighters till ett helt nytt system känns väldigt ovant och resultatet blir att jag snarare bara trycker vilt. Det går inte ens att ducka (!!) och istället för att som vanligt tömma någons energimätare går matcherna ut på att sänka den tillräckligt och sedan träffa med en superattack, vilket antingen gör striderna extremt korta eller väldigt utdragna. Man har också lagt till ett system som påminner om Art of Fighting, där specialattacker tömmer supermätaren, så det gäller att hushålla. En ytterligare nyhet är föremålen, som man kan plocka upp under stridens gång och använda med höger analogspak för att placera dem. Det blir alltså ännu mer Smash Bros och i teorin mer lättillgängligt, men också med utrymme för djup. Kanske mer än Blade Strangers som är mer traditionellt. Fast även här faller ju lättillgängligheten på att hela upplägget är fullständigt absurt för alla utanför den mest inbitna och anime-skadade fanskaran.

Mai utklädd till kossa. Subtilt, SNK, subtilt.

Och det finns en viktig skillnad mellan Blade Strangers och SNK Heroines. Solange och Helen gör ingen större grej av sig. Solange suckar lite över att alla stirrar på henne och hävdar bestämt att hon har tillräckligt mycket rustning på sig, men hon behandlas med relativ respekt av själva spelet. Det är som skillnaden mellan Wonder Woman i sin egen film och i Justice League. Hon var precis likadan i båda men den senare filmen envisades med att fokusera på hennes kropp medan den förra fokuserade på hela henne. En viktig skillnad. Och i SNK Heroines tvingas alltså kvinnorna bära pinsamma kläder (kompletta med rodnande, obekväma karaktärsporträtt). Det finns ingen som har lika lite kläder på sig som Solange och, om man ska vara ärlig, så är det inte mer naket än godtyckligt DLC till vilket fightingspel som helst (inklusive Street Fighter V, Tekken 7 och Dead or Alive 5). Det går också att enkelt låsa upp allas originalkläder så att ordningen är relativt återställd. Men alltså, kontext. Kontext, för fasen SNK. Det är 2018! Har ni hört talas om #metoo?

Ska du köpa något av de här så rekommenderar jag Blade Strangers. Även om man lyckas bortse från hela den här sexism-grejen så föredrar jag spelsystemet där och det har ett roligt gäng figurer, medan SNK Heroines bara är ett sämre King of Fighters plus de sämsta inslagen av Street Fighter x Tekken plus någon SNK-designers mest perversa fantasier. I teorin tror jag att SNK Heroines har bättre potential för spelmässigt djup, men det känns inte heller som det borde uppmuntras. Inget av dem är dock obligatoriskt och det finns många, många bättre alternativ. Bland mer anime-tunga spel så skulle jag hellre rekommendera Under Night In-Birth: Exe Late(st) eller Arcana Heart 3, och på SNK-sidan är King of Fighters XIV och (förmodat fantastiska) Samurai Shodown betydligt bättre val.