Det tog ett bra tag, men jag har äntligen sett den fjärde och (fortfarande) sista Pirates of the Caribbean-filmen. Liksom de övriga kan den väl kallas för ett enda stort spektakel och i förbifarten beskyllas för att ha sabbat actionsekvenserna i praktiskt taget varenda modern äventyrsfilm. Det går tydligen inte längre att göra en hederlig fäktscen utan att hela omgivningen ska involveras och helst falla i bitar på minst tre sätt samtidigt. Ändå är On Stranger Tides möjligen aningen återhållsam.

En fördel är att Will och Elizabeth har försvunnit, till förmån för Penelope Cruz som den rykande heta piratladyn Angelica. Johnny Depp gör förstås Jack Sparrow i sömnen numera och karaktären känns uttjatad, vilket inte direkt förbättras av ett fladdrande samspel med övriga involverade pirater där alla förråder varandra, alltid. Som förut är också Karibien extremt kompakt och alla stöter på varandra överallt, men den här gången går det i alla fall att ursäkta med att alla är på väg till samma plats.

En möjligen påklistrad sidohistoria kretsar kring en engelsk missionär och en tillfångatagen sjöjungfru, som båda tvingas med på skattjakten. Jag tyckte dock att den var rätt mysig, och en liten kontrast mot att alla andra är såna genuina arslen. Det är också en av ganska få påminnelser om Pirates-världens övernaturliga inslag i en annars ganska ordinär historia. Det räddar däremot inte On Stranger Tides från att vara tämligen medelmåttig.