Livet kan vara orättvist ibland. Sonys konferens gav oss, på pappret, allt vi ville ha. Jag menar, The Last Guardian, Final Fantasy VII Remake och Shenmue III. Det blir nästan inte större än det. Det hade väl varit om Gabe Newell hade vandrat ut och avslöjat Half-Life 3. Det är tre OHYGGLIGT efterlängtade titlar som inte alls var garanterade på något sätt. Men jag kikade noga på The Last Guardian och det är nästan bokstavligen identiskt med vad vi såg för nio år sedan. Det som då kändes innovativt och orealistiskt känns nu som ett medelmåttigt spel. Kanske tiden har sprungit ifrån det. Och det är fortfarande ett år bort. Sen har vi Final Fantasy-remaken, som visserligen kan bli riktigt maffig, men som saknar datum, som även kommer till andra format (om än senare) och som ändå är ett gammalt spel. Och så Shenmue III, som får en kickstarter för att ens komma igång. Visst, den är praktiskt taget redan uppe i två miljoner dollar och kommer att bli tidernas mest framgångsrika, men spelet i sig är lååååångt borta. Preliminärt i slutet av 2017.

Så med de tre jättespelen långt borta, vad har vi att se fram emot? No Man’s Sky visades upp och är fortfarande storslaget men förutom den enorma skalan har man inte visat på mycket mer än ”utforska ny planet, samla material, flyg vidare”-gameplay. Det blir också 2016. Guerrilla visade upp Horizon: Zero Dawn, ett nytt Monster Hunter-liknande spel där en jägarinna jagade mekaniska djur (för övrigt också en trend). Det såg maffigt ut, helt klart, men också en bit bort. Ytterligare ett vildmarksäventyr är Firewatch, som verkar vara lite mer nertonat och realistiskt. Tillsammans med Final Fantasy VII visades också World of Final Fantasy, ett crossoverrollspel med figurer från alla spelen, som om man skulle göra ett riktigt spel av Theathrhythm. Förutom att det kommer även till Vita är det svårt att riktigt engagera sig där.

Media Molecule visade upp vad man har jobbat med, och det besvarade egentligen inga frågor. Dreams är någon sorts skaparprogram där man kan modellera och animera saker direkt med handkontrollen och skapa alla sorters scenarion. Men är det spel eller bara scener? Är det ett interaktivt Zbrush eller finns det någon sorts syfte med det hela? Det var imponerande men svårt ens för mig att visualisera vad det ska vara bra för.

Morpheus är också en sån här grej som är svår att demonstrera, och lyckligtvis fick den ganska lite utrymme. Jag vet inte om det finns en riktig killer app till den än. Rigs är en ny arenashooter med fordon som pangar på varandra, vilket är ett bra sätt att hantera VR. Ett gäng andra titlar inklusive Eve Valkyrie nämndes, men frågan är fortfarande om man ska lägga pengar på detta. Liksom Microsoft hade Sony en rad indies, fokuserat på samarbetet med Devolver. Ronin är ett snabbt actionplattformsspel, Eitr är ett Dark Souls-liknande 2D-äventyr, Mother Russia Bleeds är ett brutalt 2D-beat’em up och så Crossing Souls som påminner om Zombies Ate My Neighbours eller Chaos Engine. Säkert många bra spel, men pixelestetiken är inte superhet längre.

Utplacerat bland de intressanta nyheterna fanns också en rad tredjepartstitlar som alla hade någon sorts exklusivt material. Man gjorde en stor grej av att äntligen ha stulit Call of Duty: Black Ops III från Microsoft så att man nu kan köra samma stil med tidigare betor och sånt. Meh. Även Destiny får mer material, liksom det nya Batman: Arkham Knight, Disney Infinity 3, Star Wars Battlefront, Assassin’s Creed: Syndicate och ett sprillans Hitman. På den riktigt exklusiva fronten visades en kort trailer av Street Fighter V med Cammy och Birdie, vilket däremot är riktigt trevligt.

Allt avslutades med dunder och brak i Uncharted 4, som är större och mer interaktivt än någonsin. Vi snackar en ENOOOOORM värld att skjuta och köra runt i, som ändå är tajt regisserad. Nu börjar jag bli sugen igen efter att ha bränt ut mig med trean, men riktigt lika banbrytande som Uncharted 2 har jag svårt att se att det ska vara.

På det hela taget var detta onekligen en solid visning men massvis av sånt som vi ville ha, men egentligen inget som vi inte visste att vi ville ha. Läckta rykten hade redan hintat om de stora nyheterna, vilket kanske förtog sensationen en aning. Och framför allt känns allt så långt borta. 2016 kommer att bli ett bra Playstation-år, helt klart. Men 2015?