Spel-Japans framtid är mörk

Jag börjar bli orolig på allvar för den japanska spelbranschen. Den har sakta men säkert krympt och fokuserat mer och mer på bärbara format, för att på senare år ta steget över till mobiltelefoner. Japaner verkar inte längre vara intresserade av konsoler. Efter att Wii-flugan dog ut och Wii U mer eller mindre floppar så finns det i praktiken ett aktivt stationärt format, Playstation 3. Xbox One kommer överhuvudtaget inte att vara en faktor, och ska man döma av Sonys prioriteringar så kommer inte fokus att ligga på Playstation 4 än på bra länge.

Tokyo Game Show 2013 har kommit och gått. Ni missade den förmodligen också, för praktiskt taget inget av rang visades upp. Utgivare som Konami och Tecmo Koei uteblev helt. Detta på den sista stora spelmässan innan nästa generations konsoler ska släppas. Det här ska vara en fantastisk tid då alla kläcker ur sig nya briljanta koncept som vi kan se fram emot de närmaste åren. Spel som kanske läggs ner men som kanske blir nästa klassiker. Låt oss titta närmare på hur fattigt det faktiskt är just nu.

Capcom
Jag skrev nyligen om hur deras jätteutannonseringar blev ett gigantiskt antiklimax med idel mobilspel och browser-/socialbajs. Det räckte inte med Breath of Fire 6, de jobbar också på Blade Fantasia, även det ett mobilrollspel.

Från ett gigantiskt stall av speltitlar sysslar nu Capcom med ett fåtal namn. Monster Hunter öser på och är väl egentligen det enda som fungerar då det passar ganska bra in på deras nya fokus. Resident Evil 6 blev en dyr halvflopp. Lost Planet 3 skickades för att dö och var ännu en utlånad produktion – jag trodde Capcom skulle sluta med sånt. Ultra Street Fighter IV lär väl bli bra men det är den fjärde versionen av originalet och dessutom verkar det bara komma till nuvarande format.

Tittar man på nästa generation så har Capcom tre spel på gång. Deep Down såg lovande ut men jag blev ytterst skeptisk när det blev en F2P-titel. Jag har inte minsta lilla förtroende för att de ska göra det balanserat och roligt utan att man får betala fantasisummor. Dead Rising 3 har fått medelmåttiga intryck än så länge. Och Strider, som visserligen är ett efterlängtat IP, är korsplattform och utvecklas av dunderusla Double Helix. Återigen utlejd utveckling. Inget av de här tre luktar supersuccé. I så fall måste vi vänta till nästa omgång nästagenerationsspel… om det blir någon. Capcom har extremt lite resurser att röra sig med just nu.

Namco Bandai
I jämförelse är Namco Bandai mer fokuserade på konsolvärlden. Men även där börjar det kännas väldigt inavlat. De fortsätter att vräka ut Tales of-rollspel som om det inte fanns någon morgondag. Idolmaster-serien går bra i Japan men kommer aldrig, aldrig, aldrig att bli något i väst. Namco har också ganska mycket fightingspel. Men trenden på sistone är extremt oroande. Tekken Revolution är ett F2P-ihopplock av gammalt material. Soul Calibur: Lost Swords är ett F2P-ihopplock av gammalt material. Jojo’s Bizarre Adventure är nytt men innehåller F2P-inslag det också. Förutom vaga löften om Idolmaster (som alltså är irrelevant) har de inte sagt ett knyst om nästa generation. De är praktiskt taget Playstation 3-exklusiva, märkligt nog.

From Software
From Software är fortfarande självständiga och oväntat nog känns de som ett av Japans hopp. Dark Souls fungerar bra både i öst och väst, och Namcos inflytande verkar inte ha inverkat negativt på uppföljaren. Men alltså… det kommer att släppas fyra månader efter Playstation 4, till Playstation 3 och Xbox 360. Och PC-versionen kommer senare och nästa generation, som borde vara så uppenbar, har vi inte hört något om. Det ska också påpekas att From Software praktiskt taget har alla äggen i en korg. Armoured Core är helt dött utanför Japan. Om Dark Souls skulle falla ur smaken så är From raskt tillbaka på noname-nivå.

Atlus
Efter strul med moderbolaget har Atlus nu blivit uppköpta av Sega-Sammy. De första pressreleaserna pratade väldigt mycket om att exploatera och utnyttja och väldigt lite om att låta Atlus rulla vidare som förut. Med all säkerhet får vi mer Persona och Shin Megami Tensei, men det kan mycket väl bli mobilformat eller annat otäckt. Och vi kan troligen glömma mer obskyra och riskabla satsningar som Dragon’s Crown och Catherine – som var det som gjorde Atlus så älskade bland hardcorespelare på senare år.

Sega-Sammy
Sega-Sammy själva rullar vidare i deprimerande spår. Liksom Capcom är det sorgligt att se hur många spelserier som bara kastats bort. Internt har man praktiskt taget två serier igång: Sonic och Yakuza. De senare har för övrigt slutat komma till väst, och Sonics kvalitet numera känner vi till. AM2 och AM3 (eller det som återstår av dem) har inte sagt något på länge. I övrigt är Sega en utgivare för västerländska spel och går rätt bra där, men de är ungefär lika intressant som THQ för fans av de gamla spelen. Total War, Football Manager och Company of Heroes, liksom.

Square Enix
Squenix går hyfsat numera på samma sätt som Sega – genom att ge ut västerländska spel. Eidos har bokstavligen hållit företaget vid liv med Tomb Raider, Deus Ex och snart Thief, medan Square harvar på med oändliga återutgivningar, diverse spel med Lightning i huvudrollen, diverse spel med gästspel av Lightning och diverse spel där hon ännu inte har dykt upp. Jag menar, hon är med i Theathrhythm: Curtain Call, Lightning Returns (förstås) och Final Fantasy XIV, och jag kan sätta en vitlök på att hon kommer att synas till i Kingdom Hearts 3 och troligen även Final Fantasy XV på ett hörn (då spelet ju ursprungligen var en Final Fantasy XIII-spinoff innan spelet fick två egna uppföljare).

Att Final Fantasy XIV äntligen kom upp i styrfart var en lättnad, men jag kan inte undgå att notera att 90 procent av deras kommande spel heter Final Fantasy.

Konami
Och så sorgebarnet med stort S. Konami är praktiskt taget nerlagt som spelutvecklare. Mercury Steam är ruggigt försenade med Castlevania som säkerligen blir bra när det väl släpps, men liksom Dark Souls II skulle det verkligen behöva komma till nästa generation nu. Och där kommer det hur som helst att kännas föråldrat bredvid riktiga nya titlar. I samma sits har vi Metal Gear Solid 5, som liksom en vampyr sugit i sig all Konamis livskraft. Hur hett kommer det att vara? Metal Gear Solid 2 och Metal Gear Solid 4 var också ohyggligt överarbetade titlar men de hade fördelen att släppas exklusivt till nya format och visa upp grafik som var otänkbar tidigare. Och utanför utlånade Castlevania och Metal Gear så jobbar Konami egentligen bara med Pro Evolution Soccer. Det ser visserligen bra ut men är även det låst till nuvarande generation. Och Konami har missat chansen att briljera. Att missa chanser är väl å andra sidan Konamis paradgren.

Arc System Works
Arc är pyttesmå i sammanhanget men de är i alla fall en av få utvecklare (tillsammans med From) som faktiskt fortsätter att göra det de är bra på. Guilty Gear Xrd bjuder på intressant teknik och ett kärt återseende medan Blazblue varvar ner. Vi kan åtminstone räkna med solida fightingspel i minst några år till från dem.

SNK Playmore
Annat är det med SNK. De jobbar visserligen på något nytt, men vi vet inte vad. Troligen är det ett nytt King of Fighters med liknande teknik som Guilty Gear. Men det här är ett företag som hela tiden är på väg att dö, och jag vågar inte spekulera i hur omvälvningen med Atlus påverkas deras kompanjonskap.

Tecmo Koei
Så länge Dynasty Warriors och dess hundratals varianter fortsätter att sälja i Japan så har de väl sitt på det torra. Men kollar man närmare så framgår det vilket ohyggligt rangligt företag detta är. Team Ninja har inget nytt utannonserat förutom att de harvar på med att sälja Dead or Alive 5 i lösvikt. Omega Force är som sagt helt inriktade på Warriors-spel. Sen har de två små studior till varav den ena gör datingsimulatorer och den andra inte har hörts av sedan de släppte det superusla Quantum Theory för några år sedan. Knappast förtroendeingivande.

Sony Computer Entertainment Japan
Sony går bra i väst, har flera stora studior och har starka kopplingar till indiemarknaden. De har Naughty Dog, Media Molecule, Sony Santa Monica, Guerrilla Games, för att inte tala om nära vänner som Quantic Dream och Housemarque som levererar tekniskt briljanta och allmänt välgjorda spel. Sony Japan har… Polyphony som släpper ett spel vart fjärde år och som nu lägger all sin tid på en Playstation 3-titel. De har Team Ico som inte har släppt ett spel sedan 2006. Och de har diverse lösa utvecklare som sysslar med Puppeteer och Knack.

Nintendo
Och så slutligen Nintendo, som egentligen är ett kapitel för sig. De är som Capcom och Sega upphöjt i två. Så mycket potential och så trist resultat. De har helt och hållet schabblat bort sitt första år som enda ”nästagenerationsformat”. Under det året har de släppt Pikmin och en hoper partyspel. De har utannonserat upphottade Gamecube- och DS-spel. De har missat två av årets största tredjepartstitlar, Bioshock Infinite och Grand Theft Auto V. De har förlorat EA helt och hållet och det är praktiskt taget bara Ubisoft som förbarmar sig över dem. Eftersom Wii har varit stendöd sedan 2009 borde det ha funnits ett överflöd av nya fräscha spel, men inte. Inget Metroid, inget Kirby, inget Star Fox, inget nytt Zelda, inget egentligen nytt Mario. Med Kid Icarus och Fire Emblem redan förbrukade på 3DS kommer det att ta ett par år innan de kan tillföra något. Kan Smash Bros, Mario Kart och vad Retro (notera: ej japansk utvecklare) nu kokar ihop rädda formatet på egen hand?

Mycket kritik, jag vet. Kanske är jag onödigt pessimistisk. Men jag klagar för att jag bryr mig. De här tolv företagen står kollektivt för över hälften av de absolut bästa spelen jag någonsin har spelat. Om de faller bort eller flyttar fokus till sånt jag inte bryr mig om ser min personliga spelframtid betydligt tristare ut.

Det här inlägget postades i Spel och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

2 svar till Spel-Japans framtid är mörk

  1. Mikael skriver:

    Du har nog rätt i att bra utvecklare kan sitta relativt säkert. Problemet är väl att mycket spelhistoria sitter fast i de stora utgivarna. Resultatet blir att de kreativa krafterna får börja om på nytt, som Richard Garriott med sin Ultima-klon, Chris Roberts med sin Privateer-klon och Inafune med sin Mega Man-klon. Det är ju lite sorgligt… men kanske bättre i längden.

  2. J_O_G skriver:

    Ja, det som är på väg att hända med den japanska spelbranchen är oerhört sorgligt. Jag har länge varit in denial och envist käbblat emot när folk har pratat om den japanska spelbranschens nära förestående död, delvis för att även om frekvensen av spel har minskat och även om spelen säljer sämre, så har det ändå kommit riktiga toppspel därifrån med jämna mellanrum som tillsammans har lyckats förblinda mig för det som för många andra har varit uppenbart under längre tid. Om man tittar på vilka spel som har utannonserats på sistone, och till vilka format, är det uppenbart att framtiden ser mörkt ut för de som gillar japanska spel.

    Jag är dock inte övertygad om att det är endast en Japan vs övriga-världen-fråga. Jag tycker mig se samma trend i Japan som man har sett i resten av spelvärlden och det är att vi befinner oss i en övergångsperiod där det framför allt är utgivarna som har problem, med en marknad där deras nödvändighet börjar bli allt mer ifrågasatt och där det därför inte finns plats för medelstora utgivare.

    Precis som för övriga spelvärlden finns det dock hopp i oberoende utgivare. Liksom vi har Bungie, Respawn och Quantic Dream som överlever genom att pitcha spel till de få utgivare som finns kvar har vi i Japan utvecklare som Platinum och From Software, och om Konami skulle gå under, tror jag att Kojima Productions skulle överleva på samma sätt. För mer nichade genrer som shmups, 8-bitarsaction, visual novels och avancerade 2D-fighters tror jag att indie-scenen och institutioner i stil med Kickstarter kan hjälpa till att föra vidare vidare facklan. Dagens möjligheter för oberoende aktörer att sälja direkt till sin publik, via exempelvis nedladdningstjänster, utan trötta och föråldrade utgivare som mellanhänder, kan bli räddningen för spelvärldens mångfald, i Japan liksom i resten av världen.

    Jag tror också att plattformsägarna har en viktig roll att fylla, genom att bekosta utvecklingen av spel i utbyte mot exklusivitet. Ett exempel på detta är de rykten som finns på Neogaf från trovärdiga Sony-insiders som famousmortimer om att Miyazaki och From arbetar tillsammans med Sony på en uppföljare till Demon’s Souls. (Till exempel här.) Ett annat exempel är CBOAt’s rykte om att MS finansierar ett exklusivt Platinum-spel. Jag tror också att Sonys Japan Studios, som verkar fungera som något av en uppdelbar massa utvecklarresurser som kan sättas in för att utveckla spel för de som kommer med en tillräckligt bra idé (se exempelvis Rain) skulle fungera väl för att arbeta tillsammans med oberoende utvecklare med bra idéer.

    Så för att sammanfatta tror jag ändå inte att hoppet helt är ute än, även om det ser mörkt ut för många av de stora utgivarna :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Meddela mig om nya kommentarer. Du kan också prenumerera utan att kommentera.