Spelbutikernas inte vara

Rent statistiskt är det kanske inte särskilt pålitligt underlag, men jag kan konstatera att det numera inte finns några traditionella spelbutiker varken i Östersund, Skellefteå, Luleå, Karlskrona eller i centrala Stockholm, och det är sorgligt. Inte nog med att Game klappade ihop, Gamestop verkar försvinna här och där också. Nu kanske det var ett sammanträffande att butiken i Gallerian i Stockholm stängdes i samband med att det byggs om, men det är ytterligare en i mängden. Jag minns med sorg den gamla TVspelsbörsen mittemot Åhlens City, där jag storögt betraktade Neo-Geo-kassetter på mina få besök i stan. Om man inte rör sig utåt från stadskärnan så finns bara Webhallen. Och all heder till Webhallen, som gör mycket för att arrangera hardcoregamer-grejer, men det är inte samma sak. Till Webhallen går man när man vet vad man vill ha. Det är nästan bokstavligen samma sak som att hämta grejer på Posten förutom möjligen att personalen är lite kunnigare.

Jag tror att det är en nackdel för industrin som helhet. Visst är det himla smidigt att ladda ner spel, och ibland är det till och med billigare. Men det gör spelandet mer osynligt för den stora massan. Mer opersonligt på sätt och vis. Det blir något för de redan invigda. Istället går folk över till att spela där de ser spelen och där de redan befinner sig: på Facebook och på mobiler. Jag vet inte vad som är hönan och ägget här, men kan det vara så att den traditionella spelindustrins iver att optimera allt och låsa allt till konton så att piratande blir omöjligt i samma veva gömmer undan spelen så att de blir bortglömda?

En annan bieffekt är att det blir svårare att lansera alternativa spelupplägg. Innan gememe man vågar sig på något som ett fightingspel med arkadsticka eller ett musikspel med instrument eller ett bilspel med ratt så måste de få pröva på det först. Men det finns inget utrymme för sånt på ICA Maxi eller Elgiganten. Att lägga någon tusenlapp på tillbehör som öppnar nya möjligheter är nog svårt, det blir än värre om man inte ens vet att det finns. Och var ska man få veta det? I en av Sveriges många framgångsrika speltidningar? Jo, apropå det …

Det här är faktiskt en anledning till oro, inte minst för den kommande VR-revolutionen. Jag tror fortfarande stenhårt att det kommer att bli sanslöst coolt, och för fem-tio år sedan hade varenda Game eller TVspelsbörs i gallerior runt om i landet haft visningar för att attrahera intresse. Men vem ska sälja de här produkterna när de nu äntligen börjar lanseras? När spelbutikerna inte existerar finns inte längre en naturlig väg från spelskaparnas idéer rakt ner i medel-Svenssons plånbok. Det kan vara ett väldigt stort problem.

1 tanke kring ”Spelbutikernas inte vara

  1. Erik Malm

    Internet. Recensioner, Let’s Play, nedladdningsbara testversioner. Skolgårdar (ett barn skryter om ett konsolspel, tjugo andra får höra det). Fler gamer-föräldrar. E-sport som folksport. Sker en VR-revolution lär den avhandlas i varenda morgon-TV-soffa och upplåtas demonstrationsplats i varje större köpcentrum.

    En del av mig saknar också Börsen (Neo-Geo i Stockholm! Tekken 3 i Uppsala!), arkadspel (SF2 på Bar Celona! World Heroes på Sivia! KOF ’94 på Marios Livs! Fatal Fury 3 på Mad Dogs Amusement Saloon på Eurostop! KOF ’96 på Biljardpalatset i Stockholm!) och pappersspeltidningar (CVG! Diehard GameFan! Arcadia!), men… dagens spelföreningar, förbättrade konsolversioner och färska nyhetsartiklar/wikior/message boards är helt enkelt mer ändamålsenliga versioner av samma fenomen.

    Folk slutade inte upptäcka musik och film efter att skivaffärerna och videobutikerna lades ner. Spelen överlevde krisen ’83, barnstämpeln, tiden då ett medelmåttigt 16-bitarsspel gick för 749:-, nördstämpeln, piratkopiornas guldåldrar under hemdator- och PSX-erorna och antagligen dagens mobilspel/F2P-hydra och dudebros vs. radfems-duster också.

    Don’t you worry, child/’Cause Heaven’s got a place for you

Lämna ett svar